2012-07-31

Bilturism

Efter två dagar med lite svalare väder var värmen tillbaka idag även om det blåste en del. Familjen tillsammans med svärföräldrarna packade in oss i bilarna och satte kurs mot finska skärgården med destination Ingå. Vi bilade runt mellan lite olika ställen i Ingås närområde och passade på att äta gott och fika lite mellan stoppen.

Strax innan middag var vi tillbaka vid svärföräldrarnas hem strax utanför Helsinki. Lite trött i kroppen efter bilpressandet men lyckades ändå ta mig ut på dagens distanspass. Inledningsvis lite seg i löpningen men det lättade på allt eftersom och kändes riktigt bra desto längre jag sprang. Förhoppningsvis har jag bra ben direkt från start imorgon då det vankas tuffa tartanintervaller igen.

2012-07-30

Helg med värme och intervaller


Värmen består här borta i Finlandslandet. Under helgen har det varit pressande varmt och runt 30 grader. I lördags var det dags att springa tartanintervaller igen och på grund av värmen tvingades jag skjuta på starten för dessa till senare på kvällen. Dessvärre har jag drabbats av en lättare sommarförkylning (sovit med öppet fönster) och ett sent matintag innan intervallerna försvårade passet en aning. Coachens skiss var även den riktigt tuff: 3x2000m, 2x1000m, 3000m, 1000m, Pj: 400m 1:50. Alltså totalt 12 km tartanintervaller och dessutom i högt tempo. De inledande tre 2000ingarna snittade jag in strax under 3:05/km och sedan avverkades de två tusingarna på 3:00. Inför den tuffa 3000ingen ändrade jag upplägget en aning. Istället för 3000m, 1000m sprang jag 2000m och 2x1000m. Lite lättare (framför allt mentalt) men även med rappare avslutning vilket kan vara värdefullt att ha i bagaget inför kommande tävlingar. Väldigt nöjd med utfallet på detta pass som bestod av rätt många varv runt banan i högt tempo. Den lätta förkylningen, det sena matintaget och sololöpning gjorde inte heller passet enklare att ta sig igenom. Kan jag bränna av pass som dessa med ganska tunga ben från början så finns det så klart goda möjligheter till hyfsade tider med lite lättning och formtoppning.

Totalt skrapade jag ihop 130 km för veckan med två stycken intervallpass. Under veckan hade jag dessutom en ganska slitig resa till Finlandslandet vilket gjorde att mängden blev aningen mindre än normalt.


I söndags såg jag även Christopher Nolans avslutande del i hans Batman-trilogi. Peppet och förväntningarna så klart skyhöga från min sida och det var därför otroligt skönt att se att han levererade även i denna sista del. På ett skickligt sätt syr han ihop de lösa trådarna från de två tidigare filmerna i denna monumentala och episka final. Mest överraskande var Anne Hathaways gestaltning av Catwoman (även om hennes karakätr aldrig nämns vid det namnet under hela filmen). Hon var fullkomligt strålande och stal nästan filmen från övriga skådespelare. Törs man hoppas på en fristående film med henne i framtiden? Hur som helst så kommer tomrummet efter denna trilogi vara stort. Kanske kan The Hobbit (Bildo) fylla detta mot slutet av året då filmen har premiär?

2012-07-27

Värmen består

Egentligen inte mycket att tillägga. Dagarna flyter på här i Finland och vädret är fortsatt fantastiskt bra. Lika bra att försöka njuta så mycket som möjligt av det. Idag under dagens distanspass när värmen var som svårast och solen skoningslöst pressade på så började jag längta efter lite skugga och svalka. Kanske rent av lite svalare väder? Men icke, helt plötsligt kom jag och tänka på mörker, vinter och kyla. Is, modd och skit. Inget som direkt höjer peppet, vinterperioden är verkligen ingen hit. Så med dessa tankar valde jag att istället njuta av den höga värmen passet ut. Som jag brukar säga: Hellre varmt än kallt.

Avslutningsvis vill jag passa på att rekommendera den fantastiska dokumentären om den smärta och de skador elitidrottare allt oftare drabbas av. "Elitidrott är ingen friskvård."
Medaljens pris »

2012-07-26

Sommarväder (äntligen!)

De två senaste dagarna här i Finlandslandet har vi belönats med riktigt vackert och varmt sommarväder. Kvicksilvret har till och med letat sig upp till 30graders-strecket och det har vi minsann inte varit bortskämda med denna sommar. Under onsdagen tog vi det alla lite lugnt hemma hos Mormor och morfar och försökte återhämta oss från båtresan dagen innan. Barnen hoppade sig i och för sig halvt medvetslösa på studsmattan och jag själv stack ut på ett light-betonat snabbdistanspass så lite motion loggade familjen in.

Jag värmde upp med 8 kilometer i ökande fart från 4:20->3:45/km och sedan avverkade jag 10 km i Lidingöloppsfart (LLP) vilket jag uppskattade till 3:30/km. Det finns inga renodlade terrängspår där jag befinner mig just nu men några av de landsvägspartier som finns tillgängliga är mäktigt kuperade och fungerade perfekt som Ursvik-substitut. Kroppen var inte alls utvilad och värmen påverkade så klart passet och bansträckningens kupering bidrog även det till en del slitage. De tio 'lätta' kilometerna som snabbdistanspasset skulle bestå av slet mer än jag hade räknat med. Lärdomen från detta är att resdagar med okristligt tidig uppstigning (och med tre barn ska tilläggas) skapar en del obalans i kroppen och dess återhämtning.

Idag har jag rullat vidare med ren distans över två stycken pass. Det första körde jag genom Helsinkis centralpark som är en oas med mängder av fina lätt kuperade hårdpackade grusvägar. Här kan man rulla runt och variera massor av olika rundor. Måste erkänna att jag är väldigt avundsjuk på helsingforsborna som har denna tillgänglig. Under dagen besökte vi även Helsinkis centralbad som trots det fina vädret var glest befolkat. Barnen badade så det stod härliga till. Både Elias och Venla är nu så pass duktiga och trygga i vattnet att man inte behöver vaka över dem som en örn. Nu är det 'bara' Alvar som inte är simduglig än men med tanke på hur han influeras av sina äldre syskon så är han snart ikapp dem också.

2012-07-25

Mot Finlandslandet

Gårdagen blev en resandes dag. Uppvak okristligt tidigt (05:45) för vidare färd direkt till finlandslandetfärjan. Tillsammans med Mamma Marikas syster och hennes familj så hade vi sedan en hel dag på båten där vi åt och lekte en hel del med barnen. Eftersom resan varade lite drygt tolv timmar så var vi alla rätt slitna när båten anlände till Åbo. Gudarna ska veta att sex hyperaktiva barn kan hålla sina föräldrar rätt upptagna. Väl framme i Åbo väntade sedan en dryg timmes bilfärd till Helsinki där familjen nu är inkvarterad hemma hos svärföräldrarna. Vad gäller träningen så hann jag sticka ut strax innan läggdags för en mils löpning. Mer än så varken hann eller orkade jag med.

Idag (onsdag) skiner solen och termometern visar nästan 30 grader i skuggan. Vad är det frågan om? Vad hände med sommaren 2012 som hittills präglats av regn, moln och rätt mediokra temperaturer. Kroppen är fortfarande lite sänkt efter gårdagens mastiga resa men det är ändå tänkt att jag ska genomföra ett lättare kvalitetspass under eftermiddagen. Ser i och för sig fram emot detta, bästa sättet att få kroppen att acklimatisera sig och piggna till brukar vara att skänka den lite välbehövlig träning.

2012-07-23

Tusingar!


Ytterligare en riktigt bra träningsvecka lagd till handlingarna. Förra veckan summerades upp till lite drygt 140 km och en hyfsat bra känsla i både kropp och ben. Den tidigare segheten som påverkat mig lite sedan Stockholm marathon verkar nu äntligen lämnat systemet. Jag fick redan dessa indikationer förra veckan och den här veckan förstärkte eller bekräftade den känslan.

Veckan var faktiskt lite annorlunda än de traditionella jag brukar genomföra. Dels var det tre stycken kvalitetspass och dels var två av dessa banpass. Kan inte minnas när jag senast loggade in två stycken tartanpass på en och samma vecka. I takt med att jag börjar vänja mig lite vid de snabbare intervallerna på bana så vaknar hungern och begäret efter att nöta lite mer och successivt fila ner varvtider och stärka syratåligheten. Bra känsla det där. Värd mycket att ha i bagaget när det handlar om 400m-varv där en bra löpskalle är mycket bra att ha. Allt är kvantifierbart på bana in i minsta detalj vilket kan vara både stimulerande (om det går bra) eller plågsamt (om det går åt pipan).

Det andra banpasset genomförde jag i söndags. Elias tillsammans med hans kusin och dennes far följde med till Sollentunavallen och spelade lite fotboll och hoppade längdhopp medan jag rände runt varv efter varv. Passet var inte vilket pass som helst utan att renodlat tusingpass, alltså mitt favoritpass. Coachen vet att jag har dårpippi på just detta pass och ger mig därför ett sådant max en gång per år så det gäller att njuta då man får ett till skänks.

Skissen för passet var 10x1000m, Pj: 200m 50-52''. Alltså tio stycken tusingar där pausjoggen var 200 meter på 50-52 sekunder. Sollentunavallens tartan lades om i maj och tyvärr höll de på med lite förbättringsarbeten vid banan när jag kom dit. På två ställen i kurvorna på varvet hade de spärrat av bana ett och två och jobbade med att lägga om tartanen där. Detta var så klart inte något jag hoppade av lycka över och innebar att jag fick fem stycken vida kurvor ut i tredje banan per tusing. Försökte räkna ut hur mycket extra jag fick springa under dessa fem passager och sedan dra av sträckan innan målgång per tusing. Lite svårt att få detta korrekt så klart men Coachen verkade tycka att detta bara var av godo då det hela kunde liknas vid passeringar under tävlingar. Jag själv testade ett litet nytt upplägg och öppnade hårdare än den ursprungliga skissen. Snittade in de sju första mellan 2:59 till 3:01 innan jag tog ett hastigt skobyte (Pirahna byttes mot Tarther) för att spara vaderna lite. Efter det hade jag väldigt svårt att komma tillbaka i rytmen igen och Tarther-skorna upplevdes lika tunga och mjuka som ett par Kinsei. Med facit i hand skulle jag nog rullat vidare med Pirahna-skorna som gav mycket bättre kontakt och respons då jag tappade lite fart de sista tre intervallerna. Snittet för passet blev ändå klart bättre än jag räknat med och visar att banvanan och formen är på väg upp. Kul!

2012-07-20

Intervaller

Under veckan har jag hunnit med att köra två stycken kvalitetspass. Precis som förra veckan bestod dessa av ett banpass och ett terrängpass.

Banpasset genomförde jag solo på Sollentunavallen i måndags. Självklart var det uppehåll hela dagen men under uppvärmningen började det droppa lite och lagom till det att jag skulle sparka igång intervallpasset så fullkomligt vräkte regnet ner från himlen. I dessa lägen gnisslar man självklart tänder lite extra men eftersom jag ofta brukar vara utrustad med ett bra pannben samt kan skatta mig som en lyckligt överlevande från naturkatastrofen Stockholm marathon så tog jag mig samman och körde på. Skissen var satt till LT->5KP, 1200/1000/800/1000/1200m, 3000m, Pj: 200, SP: 2'+200m. Alltså först en stege och sedan en påföljande 3000ing. Tricket med passet var att alla enskilda intervaller skulle utföras progressivt ökande från LT ner till 5KP, alltså från tröskelfart ner till 5000m-fart. Detta är något jag tycker är svårt att utföra. Normalt brukar jag hålla en rak fart under passet eller kanske öka progressivt intervall för intervall. Inte som under detta pass öka progressivt under varje intervall. Tillsammans med Coachen drog jag upp lite riktlinjer för passet, LT kunde översättas till 3:10, 10KP till 3:05 och 5KP uppskattningsvis till 2:57.5. Detta i sin tur kunde sedan översättas till varvtider på 76''/74'' och 71.5''. Sammanfattningsvis gick passet hyfsat bra trots ösregnet och passets svåra utformning. Jag matchade skissen med små avvikelser rakt igenom och tyckte för första gången att teknik och flyt stämde ganska bra på bana.

Nästa kvalitetspass genomförde jag under gårdagen. Precis som de två senaste veckorna var passet förlagt till Ursviksterrängen med skissen: 90' @LLP+20''. Alltså 90 minuters snabbdistans i terräng där farten skulle vara satt till Lidingötempo plus 20 sekunder vilket jag omvandlade till 3:55/km. Ni som sprungit i Ursvik vet att dess terräng är ganska krävande och följaktligen fick jag jobba på lite i stigningarna. Eftersom jag nu grottat på en del terräng på sistone så kunde jag dock kontrollera löpningen genom hela passet och ta mig igenom det. Tillsammans med uppvärmning och lite nerjogg skrapade jag ihop knappt 30 km och ett otal antal höjdmeter vilket får anses som ett gott dagsverke.

2012-07-19

Kolmården

Under gårdagen var det avfärd mot Kolmården tillsammans med Mamma Marikas syster och hennes familj. Väderleksrapporterna visade enbart regn men något sådant såg vi inte till under hela dagen i djurparken.

Kanske hade de dåliga väderrapporterna skrämt iväg en del besökare för det var hyfsat tomt med folk på de olika attraktionerna vilket så klart höjde valutan för entrén. Kolmården bjöd på en hel del sevärda djur vilket åtminstone inledningsvis var ganska aktiva. Framför allt brunbjörnen var uppe i gasen och röjde runt i sin boning och tog sig ett dopp mitt framför våra ögon. Läckert!

Förutom att titta på alla djur ute i parken så hann vi också med att titta på showen i delfinariet och den nya linbanan över safariparken. Jag hade nog inte hängt med och kopplat att Kolmården nu stängt ner bilsafaridelen men jag måste erkänna att den nya linbanan var en trevlig överraskning. Allt som allt en riktigt trevlig dag och barnen (tillsammans med oss vuxna), så klart, uppskattade alla djur!

Brunbjörnen tog sig ett svalkande dopp.

Snöleoparden måste vara ett av de koolaste djuren. Ever.

Tigrarna var mätta och belåtna och firade detta med en siesta.

Delfinsurfning på en framgångsvåg.

2012-07-17

Gångna veckans träning

Tänkte passa på att redovisa förra veckans träning. Återigen en bra vecka med både ban- och terrängintervaller samt ett bra långpass under söndag. Veckan landade in på ganska exakt 150 km och kroppen som tidigare upplevts som lite sliten börjar nu svara upp på ett bättre sätt. I takt med att jag matar på hyfsat med mängd och dessutom kryddar upp tillvaron med kvalité så verkar kroppen sakta men säkert rätta in sig i ledet. Vad är det man säger? Fight fire with fire? I sådana fall skulle det kunna tolkas: Fight slitenhet med mängd och kvalité. Klockren översättning.

Mot slutet av veckan försökte jag locka med mig Uhrbom på ett långpass med lite terränginslag. Uhrbom ursäktade sig dock och avböjde mitt generösa erbjudande. Istället skulle han köra 400ingar på Stadion och han hade dessutom lovat sig själv att inte köra fler långpass den här sommaren. Jag påpekade för honom att ett regelrätt långpass börjar först efter 30 km och att jag kunde tänka mig skära ner det en aning (läs: 29 km). Uhrbom kontrade då med att han är gammal medeldistansare och att långpass för dem börjar vid 15 km. Ja ni läser rätt. Det är självaste svenske mästaren på marathon vi snackar om. Nåväl, jag har inlett en övertalningskampanj med att få med mig karln till Japan i februari nästa år då det är Tokyo marathon. Tills dess ska man väl kunna få avnjuta hans sällskap på några långpass?

I brist på sällskap styrde jag istället kosan på söndagsförmiddagen genom Silverdal, Kista, Akalla och ut på Järva fältet. Denna oas av flacka fina grusvägar i vacker natur där man möter förhållandevis få andra löpare. Döm av min förvåning då jag bokstavligen springer på självaste Coachen där. Tillsammans slår vi följe och när jag släpper av honom vid Sundbyberg hade han loggat in mäktiga 43 km och led av allt att döma av lite soppatorsk men höll målfarten in till mål/hemmet. Jag själv fortsatte hemåt och fick ihop 30 km vilket är det längsta jag sprungit sedan jag överlevde naturkatastrofen under Stockholm marathon. Återigen, ett steg i rätt riktning.

2012-07-16

Jubileumsmarathon

Fint sällskap. 1:37-Bergman (5), Herr Larm (6), Anders Szalkai (613) som gestaltade den sydafrikanske löparen Kennedy Kane McArthur som vann loppet 1912.

Helgens stora höjdpunkt var givetvis Jubileumsmarathon, 100 års jubileet av sommarolympiadens marathon från 1912. Peppet stort inför detta lopp. Elitfältet var nästintill obefintligt och banprofilen i sig väldigt kuperad och tuff. Merparten av elitlöparena hade istället valt Stockholm marathon som fungerar som svenskt mästerskap på distansen. Men trots detta hade Jubileumsmarahton blivit en snacks på var mans läppar och lockat till sig en hel del kända löpare. Mina träningskamrater Herr Larm och 1:37-Bergman slog följe tillsammans med Anders Szalkai som hade som mål att gestalta den sydafrikanske löparen Kennedy Kane McArthur som vann loppet på 2:36.48. Den flerfaldige svenske mästaren på distansen Kent Claesson gestaltade Sigge Jacobsson som var förste svensk under OS-loppet 1912 och skulle även han matcha Sigges måltid på 2:43.24. Läs mer om Sigge Jacobsson här. Några andra kändisar som skymtades bland löparna var den tidigare storlöparen Mats Erixsson vars främsta merit förutom ett otal antal SM-tecken har en fjärde plats på 10000 m vid EM 1986 och en tolfte plats på 5000 m från OS i Los Angeles 1984. Dagen till ära sprang Mats loppet i sitt OS-linne men tyvärr missade jag honom i folkvimlet och hann inte fotografera honom. Även den svenske rekordhållaren Kjell Erik Ståhl sprang loppet i ett klassiskt skuret Enhörnalinne från 80-talet. Ståhls rekord lyder på 2:10.38 och det satte han 1983 under VM i Helsinki då han sprang in som fjärde man!

Läs mer om OS-loppet från 1912 här.
Bansträckningen från 1912 och 2012.

Bloggen bjuder idag på en bildkavalkad. Att ha ett marathonlopp precis utanför husknuten i Silverdal var så klart väldigt bekvämt och underlättade för mig att både cykla omkring och ge lite mellantider till löpare samt att hinna fotografera några av loppets deltagare.

Ledarbilen i 1912-style.

Segraren Michael Mustaniemi.

När alla andra löpare försökte klä sig enligt dresscode från 1912 valde istället Herr Larm att klä ut sig till någon från Roy och Rogers mack.

Jonas Rosengren sololöpte nästan hela loppet men borrade på!

Emmaljunga modell 1912.





Störtpiloten Biggles.

Magnus Bergman. Sveriges näst snabbaste man genom tiderna på Lidingöloppet.

1:37-Bergman och Herr Larm sprang nästan hela loppet sida vid sida.

Även publiken klädde upp sig enligt gammal hederlig stil. Vackert!



Kent Claesson gestaltade den förste svensken under OS-loppet från 1912, Sigge Jacobsson.

Den svenske rekordhållaren på marathon Kjell Erik Ståhl i ett klassiskt Enhörna-linne.

2012-07-13

Tillbaka

Alvar gillar att åka rutschkana.

Under torsdagen packade vi väskorna och städade av sommarstugan en aning innan vi begav oss hemåt. Vi tog dock inte raka vägen hem utan svängde förbi Skultuna och dess fabriksbutiker där vi strosade runt lite. När vi väl var färdiga där fortsatte vi hemfärden via Västerås och passade då på att pizzaluncha tillsammans med Swyzak. Mäkta trevligt och dessutom belönades vi med strålande solsken under lunchen som faktiskt kunde intas utomhus. Dessa tillfällen har verkligen inte vuxit på träden den här sommaren. Väl hemma väntade en del uppackning innan jag hann pipa ut på ett förlängt distanspass runtom i Sollentuna.

Venla får öva lite tennis tillsammans med Mamma Marika.

Idag (fredag) har vi tvättat av merparten av smutstvätten samt hunnit med att storhandla och fylla upp kyl och frys som gapade mestadels tomma då vi kom tillbaka hem. Under eftermiddagen precis då jag var på väg ut för dagens långpass med kvalitetsinslag så kom det ett fruktansvärt skyfall med både blixtar och dunder. Fick således skjuta ett tag på passet men en kort stund senare sken solen återigen upp och jag kom då äntligen ut på passet. Coachens skiss var en fortsättning på det terrängpass jag körde förra veckan. Idag var det 95 minuter terränglöpning i Lidingöloppsfart plus 20-25 sekunder. Utöver detta var det 20 minuters uppvärmning vilket innebar transportlöpning till Ursviks krävande terrängspår samt lite nerjogg vilket allt som allt skulle summeras upp till två timmars löpning. Skissen såg ut enligt: Uppv. 20', 95' @LLP+20-25'', Nerjogg 5'.

Elias behöver inga privatlektioner.

Jag har krämat på de senaste dagarna med hyfsat med mängd och kroppen kändes lite seg inledningsvis. Då jag fick öka tempot lite i Ursviksterrängen så kändes det dock lite lättare. Höll den aviserade målfarten genom de 95 minuterna och snittade in dessa på 3:57/km. Mot slutet började jag bli lite tung i ena låret vilket förmodligen är en reaktion på mycket mängd de senaste dagarna samt att jag inte kört något riktigt långpass sedan Stockholm marathon. Totalt blev det 30 km på exakt två timmar blankt. En bra uppvärmning inför morgondagens höjdpunkt, Jubileusmarathon. Jag ska inte springa loppet men eftersom det bokstavligen går förbi husknuten där jag bor så ska jag naturligtvis följa det mycket noggrant. Jag ska heja fram några av mina kamrater som ska springa loppet samt försöka fotografera en del.

Elias och Venla har inlett badsäsongen. Inbjudande badväder? Nej, det är precis lika kallt som det ser ut.

2012-07-12

Skattjakt

Gårdagen bjöd som sig bör denna sommar på lite gråmulet väder med omväxlande skurar. Mellan dessa hann vi under förmiddagen rasta av barnen lite vid en lekplats nära Sala centrum. Då familjen vände tillbaka till stugan passade jag på att ta mig dit löpandes och kunde därmed bocka av dagens första löppass.

En hastig tvagning och intagen lunch senare begav vi oss vidare till Sala silvergruva för en skattjakt tillsammans med barnen. Denna attraktion bjöd först på lite information om gruvverksamheten där förr i tiden samt en liten guidad tur ner i djupet på Morias gruvor. Efter detta väntade en skattjakt runt området. Barnen verkade tycka detta var riktigt skoj och plöjde runt där bäst de orkade.

Då vi kom tillbaka till sommarstugan passade jag på att klättra i lite i träd och såga ner några grenar innan jag bytte om till dagens andra löppass som jag genomförde i närheten av Salas järndamm. Drabbades lite av soppatorsk efter halva passet då jag insåg att den tidigare hastigt intagna lunchen även var lite i minsta laget. Inte gjorde det saken bättre av att talboken jag då lyssnade på även beskrev en festmåltid som intogs. Lyckades dock ta mig tillbaka löpandes till stugan och fyllde tanken snabbt med lite mackor innan återhämtningen påbörjades med vedeldad sauna och efterföljande grillning.

2012-07-11

Finbesök

Gårdagen bjöd mestadels på regnväder vilket i och för sig inte är någon direkt ovanlighet den här sommaren. Det känns liksom som om sommaren inte riktigt kickat igång utan att den hängt sig i ett kroniskt mulet/regn-läge. Stort utrymme för förbättring med andra ord även om de inledande väderleksrapporterna för nästa vecka skvallrar om fortsatt miserabelt sommarväder.

Bortsett från det sunkiga vädret så fick vi igår finbesök vid sommarstugan av Västerås finest, Swyzak himself. Sedan han tyvärr tvingats lägga ner sin elitsatsning på löpning har han hittat ett nytt alldeles förträffligt sätt att uppnå den där härligt eftertraktade söndertränade känslan man desperat vill belöna kroppen med. När löparskorna tvingades stanna hemma i skohyllan gjorde han istället en välplacerad investering i cykel och ett gäng olika cykeltillbehör. Efter denna initiala investering skördar han nu sina framgångar uppe på cykelsadeln och har nött mil efter mil på de böljande landsvägarna i Västerås och dess omnejd. I sann Tour de France-anda cyklade han resolut på förmiddagen över till oss i Sala från Västerås, vilket blev ungefär 60 kilometer. Jag mötte upp honom på min förmiddagslöprunda och tillsammans tvagade vi oss som hastigast efteråt innan vi begav oss vidare till Måns Ols värdshus där vi intog en god och trevlig lunch tillsammans med Farfar och familjen. Väldigt trevligt att få spendera tid med Swyzak, jag har verkligen saknat honom under de olika tävlingar jag sprungit sedan han tvingades lägga ner löpningen. Jag har liksom vant mig vid att alltid ha honom nära till hands före, under och efter tävlingarna och att inte ha honom där känns både tomt och fel. Nu försökte vi råda bot på detta genom att snacka träning, tävling och allt annat mellan himmel och jord. Under eftermiddagen innan Swyzak trampade 60 nya kilometer hem hann vi också bli totalt kränkta och ägda av Elias som läxade upp oss ordentligt i Monopol. Allt som allt en väldigt trevlig dag. Det borde vara flera sådana här under året!

2012-07-10

5KP: 10x400m, 10KP: 2000m, 3KP: 8x400m

Efter ett par dagar vid sommarstugan i Sala så har jag mestadels nött distans i närområdet. Jag har blandat underlaget mellan grus och asfalt och även sprungit i regn och solsken. Tyckte det var lika bra att inleda veckan direkt med ett intervallpass. Skissen från Coachen angav tartankänning och således värmde jag upp med lite lätt distans till Salas nya idrottsplats. Väl på plats anslöt övriga i familjen som även de testade tartanbanorna. Farfar och Elias brände av tio varv, Venla sex var och lille Alvar dammade på med två (!) varv. Imponerande!

Jag själv försökte matcha Coachen skiss enligt: 5KP: 10x400m Pj: 200m snabbt, 10KP: 2000m, 3KP: 8x400m Pj: 200m slött, SP: 2' + 200m. Alltså tre serier där den första skulle avverkas i 5000m-tempo med tio stycken 400ingar. Pausjoggen under dessa var 200m runt 50-53''. Sedan var det en tvåtusing i 10000m-tempo och slutligen 8 stycken 400ingar i 3000m-tempo. Lite velig innan start. Alla dessa farter är ganska ovana för mig nu med tanke på mitt maraupplägg och besvären med foten efter Stockholm marathon. Loppet i Trosa gick dock vida över förväntan så kanske har jag lite fart ändå i bagaget att kasta in även om jag är omedveten om det?

Efter lite dividerande med Coachen kom vi fram till att varvtider för 3/5/10KP skulle vara uppskattningsvis 71/74/70''. Sagt och gjort så började jag avverka intervall efter intervall. Ute var det nästan helt vindstilla vilket så klart uppskattades men solen pressade på och det var rejält kvavt ute. De tio första 400ingarna snittades in på 70.5'' och sedan gjorde jag 2000ingen på strax under 6:10 vilket var exakt enligt plan. Sista åtta 400ingarna landade jag in på exakt 69'' vilket var snabbare än jag räknat med. Allt som allt positivt resultat även om jag inte känner mig så rapp med tanke på hyfsat med mängd och ovana vid dessa högre farter. Jag är dock stärkt av att redan med några få banpass kunna vässa upp farten en aning och får jag bara nöta på lite till så ska det kunna gå ännu snabbare. Känner mig både inspirerad och samtidigt lite nervös. När det gäller längre snabbdistanser har jag bra känsla för hur jag ska lägga ansträngningsgraden men när det gäller farter för 3000m och 5000m är det inte lika lätt för mig att avgöra hur hårt jag kan lägga fartribban för att orka ta mig igenom hela passet utan att syra upp. Men som sagt, med lite mer vana, självförtroende och nötande så ska det nog bli fason på det hela.

2012-07-09

Semester

Semestern är ett faktum och som ni förstår känns det helt rätt. Trots att jag bara varit tillbaka i fulltjänst i drygt tre månader sedan min pappaupptagenhet slutade så är den behövlig. Att få jobb, träning och en familj med tre småbarn att fungera är lite slitigt men det går med pannben, vilja och mycket planering.

Direkt efter hemkomst i fredags så packades bilen full och kosan styrdes direkt mot sommarstugan i Sala. Att inleda semestern med vedeldad sauna, cola och sjöutsikt är precis det som själen och ett par trötta löpben behöver.

Under veckan hann jag skrapa ihop ganska exakt 14 mils löpning. Vissa pass rullade på bra medan andra kändes lite segare. Det som dock var uppfriskande var att träningsveckan trots allt var ett fall tillbaka i gamla hederliga rutiner. Både vad gäller kvalité och mängd. Den senaste perioden efter Stockholm marathon har varit lite hackig och präglats av återhämtning, rehab och en krånglande fot.

I hasten i slutet av förra arbetsveckan hann jag inte heller redovisa de snabba pass jag kört under veckans träning. Först ut var det ett banpass på Sollentunavallen som jag körde under lunch i onsdags. Ute var det 26 grader varmt och inte ett moln på himlen. Vallen fullkomligt kokade och jag insåg att det skulle bli ett ganska svettigt pass. Jag var även lite begränsad tidsmässigt vilket gjorde att jag fick värma upp och jogga ner över tio kilometer till och från jobbet ner till Vallen. Inte mycket att göra åt då lunchluckan var den enda tillgängliga under dagen. Skissen för detta pass var 10KP: 3x(800-1000-1200m) @3:05, Pj 200m. SP 1’ + 200m, 5KP: 1000m @3:00. Värmen gjorde passet jobbigare än skissen från början indikerade men jag tog mig igenom serie efter serie. Under den sista avslutande tusingen så fick jag en lättare irritation i höger baksida och valde att kliva av efter 400m för att inte riskera någon bristning. Ett svårt val men samtidigt minst lika klokt.

Under fredagen väntade ett lättare terrängpass i Ursvik. Där snurrade jag runt 20 km i terrängen på 3:56/km. Kuperingen i Ursvik är ganska bitig vilket jag gillar. Tanken var att köra Lidingöloppsfart med ett påslag på 20-25''/km vilket gjorde att min snittfart var perfekt avvägd. Lite ovan med att jaga höjdmeter men jag hade hela passet under kontroll och behövde aldrig slita.

2012-07-06

Speaker på Sollentuna GP

Abubaker Kaki på väg mot 1:43.69!

Igår var det Sollentuna GP och Sollentunavallen invaderades av idrottsstjärnor. Vädret visade sig från sin bästa sida vilket uppskattades av såväl publik som idrottare. Kvällen bjöd på en mäktig uppvisning av Abubaker Kaki som med sina 1:43.69 visade att formen är god och att han säkert är med och slåss om medaljerna på OS. Vår egen Angelica Bengtsson tog 4:58 i sitt tredje försök och satte inte bara nytt svensktrekord med en centimeter utan även nytt juniorvärldsrekord utomhus!

Angelica Bengtsson får råd av sin nyblivne tränare Miro Zalar.

Jag själv agerade speaker på de manliga och kvinnliga B-heaten på 5000m. Dessa två lopp genomfördes efter själva huvudgalan vilket bortsett från att publiken sakta men säkert vände hemåt hade den fördelen att vädret nu var svalt och helt vindstilla. Perfekta yttre förhållanden och således goda förutsättningar för stygga tider.

Bengtsson påväg att sätta nytt svenskt- och juniorvärldsrekord.

I herrarnas lopp agerade den svenske mästaren i marathon Fredrik Uhrbom hare. Siktet var att hålla 69''-varv vilket skulle ge en sluttid ner mot 14:20. Loppets delatagare var en blandning av svenskar, finnar och norrmän.

Starten på herrarnas 5000m. Från vänster: Kalered, Södergård, Uhrbom och Johansson.

Uhrbom gick som klockan de första 2600 meter han förtjänstfullt drog och höll sin målfart på sekunden. Bakom honom radade Patrik Andersson, Olle Kalered, Lars Södergård och Fredrik Johansson upp sig. Efter det att Uhrbom klivit tappade Johansson mark till tätklungan och längst fram var det Andersson som nu höll i taktpinnen något varv innan Södergård klev fram och löste av honom. I samband med att Södergård höjde farten en aning fick även de bakom en svacka och tappade snabbt mark.

Uhrbom drar och övriga löpare radar upp sig på led.

Södergård spände bågen och stod för en imponerande sololöpning de sista knappa två kilometerna in mot mål. Framför allt var jag imponerad av att han vågade vara offensiv under den fjärde kilometern som är mentalt tyngst under ett 5000m-lopp. Tröttheten är påtaglig men det är fortfarande knappt halva loppet kvar. Många börjar under denna period känna efter lite för mycket och krisa. Södergård behöll farten in mot mål och drygade även ut sitt försprång och belönades med ett nytt stiligt personbästa på 14:23.95. En putsning med knappt tio sekunder från hans tidigare personbästa som han satte på Sommarspelen för drygt en vecka sedan. Verkligen kul för Södergård som förutom att vara en stygg herre på löparbanorna även är väldigt trevlig och sympatisk.

Uhrbom förevigad efter målgång.

Bröderna Södergård. Tränare och adept!

2012-07-04

Pånyttfödd

35 år gammal men pånyttfödd!

I fredags förra veckan lade jag till ytterligare ett år till min digra samling och levlade som sagt upp till 35. Dottern Venla hade uppmärksammat detta med lite teckningar som hon gav till mig tillsammans med en handskriven gratulationshälsning. Som ni ser blev det lite si så där med formuleringen. Eller så betraktar hon mig nu som en pånyttfödd veteran.

2012-07-02

Trosa stadslopp 2012

I fredags levlade jag upp till en ny åldersnivå (35) och kan sedan dess titulera mig som 'veteran' på riktigt. Dagen till ära var det Trosa stadslopp, detta stämningsfulla lopp som nästan alltid bjuder på kalasväder och styggt motstånd.

Hann som hastigast fira lite med familjen vid middag innan jag pep iväg med bilen och plockade upp Coachen för gemensam bildfärd till världens ände. Eftersom det märkligt nog nästan var helt öde i Stockholmstrafiken så anlände vi dit i god tid före loppet och plockade ut våra nummerlappar.

I min tidigare bloggpost skvallrade jag om det starka startfältet i årets lopp. Detta visade sig bli ännu starkare då den eritreanske löparen Musael och Lunds stolthet Johan Larsson dök upp till start. Riktigt kul och inspirerande med ett sådant starkt startfält som nästan höll SM-klass. Såvitt jag kan minnas är det bara Hässelbyloppet 2011 som kan matcha årets startfält i Trosa.

För min egen del hade jag ganska svaga förhoppningar om ett bra rejs och valde att (som vanligt) hålla låg profil. Trosa var mindre än fyra veckor sedan naturkatastrofen Stockholm marathon och träningen sedan dess har gått lite knackigt. Jag hade bara ett ordentligt intervallpass i ryggen och har dessutom besvärats med min ömmande fot senaste veckan med rehab uppe på cykelsadeln som följd. Alltså långt i från några optimala förutsättningar vilket gjorde att jag in i det sista faktiskt var osäker på start överhuvudtaget.

Nåväl, väl på startlinjen kickade reptilhjärnan igång och det var bara att fokusera. Vädret var ovanligt kallt för att vara Trosa som de senaste åren varit bortskämda med galet bra sommarväder. Inför årets lopp var det dock svalt och aningen blåsigt på sina ställen. Vissa löpare verkade nästan vara lite för laddade där de stod uppradade på startlinjen. Speakern deklarerade att det var 90 sekunder kvar till start. Haben Idris fällde sig blixtsnabbt som en schweizisk armékniv och intog svår attackposition. Coachen var tvungen att be honom lugna sig annars skulle han hinna krampa i både lår och rygg innan startskottet ljöd.

Starten är lite läskig, gatan är smal och det är trångt med löpare som bombar på lite för hårt de första hundra meterna. Jag försökte hålla mig på benen och komma iväg lugnt och fint i tumultet i starten. Ganska snabbt bildades en klunga med Haben Idris, Musael Temsegen, Olle Walleräng, Eric Senorski, Patrik Andersson, Johan Larsson, Tobias Lundgren, Oskar Landin, Mikael Lundqvist och jag själv. Denna ganska stora klunga följdes åt till strax efter två kilometer. Tempot var inte alls så överdrivet uppskruvat vilket alla blev varse om då Urhbom började berätta folksägner från förr om hur det var på Sjökans tid. Sjökan är som ni alla säkert vet är en nedrans hård karl och brukade inleda Trosa stadslopp med att skaka av alla konkurrenter med ett par kilometer i 2:50-fart och sedan lugnt och behagligt defilera in i mål. Även Senorski verkade tycka tempot var för suligt och valde att visade sin vältränade stjärt för merparten av tätklungan. Ungefär här fick Idris nog och i stigningen upp till tre kilometer lade han in en väldig forcering. Klungan splittrades i ett nafs och den enda som förmådde följa Idris var hans landsman Temsegen. Där bakom tänjdes klugan ut med Walleräng, Senorski, Andersson och Larsson på rulle. Bakom dessa bildades en klunga med Uhrbom, Lundgren, Landin, Lindqvist och jag själv parkerad i bakre led.

Strax innan hälften av loppet passerades befann vi oss inne i stadskärnan(?) där publiktrycket är hårt och den tyske eurotechnomusiken dominerade ur högtalarna. Jag märkte jag att några av löparna i min klunga började få problem att hålla tempot. Strax efteråt föll Landin bort och sedan Lindqvist. Några meter längre fram borrade dock Lundgren och Uhrbom tacksamt på och jag gjorde en liten forcering för att ansluta. Tillsammans med dessa Spårvägen-herrar slog jag sedan följe fram till kilometer sex. I en stigning fick Lundgren problem och då var det bara jag och Uhrbom kvar i 'vår' klunga. Kändes skönt att ha honom där. Uhrbom är stabil och jämn vad gäller farthållning och dessutom är han som jag marathoninriktad vilket skapade en liten gosig community-känsla. Jag hoppades på att få höra lite mer anekdoter om löpningen från förr men dessa uteblev dock. Vi började båda bli lite plågade och fick nog kasta in det sista vi hade i bränsletankarna för att hålla lågan uppe in till mål. Både jag och Uhrbom har varit lite slitna sedan Stockholm marathon, skillnaden är att medan jag tröskat en del distans så har Uhrbom inlett någon form av 800m-satsning för att visa ungtupparna i sin klubb var skåpet ska stå. Detta kanske visade sig vara ett klokt val för när det återstod uppskattningsvis 600 meter fick Uhrbom en liten naggande lucka som jag inte förmådde mig svara på eller täta. In i mål skiljde det fem sekunder till hans fördel. Jag blev åtta med tiden 27:52 vilket jag måste erkänna är väldigt nöjd med då den endast är nio sekunder långsammare än min bästanotering i Trosa satt 2007. På den tiden var jag renodlat inriktad på distanser upp till milen och betydligt mer farttränad och hade dessutom inte ett slitage från en mara strax innan. Med tanke på dessa usla förberedelser var det ett härligt kvitto att konstatera att man trots att man nu tillhör veterangänget ändå kunna matcha tidigare bästanotering på dessa kortare sprintdistanser.

Framför oss hade Temsegen segrat genmom att spurta ner Idris. Kort därefter följde Walleräng och Senorski. En liten bit bakom dessa herrar sprang sedan Larsson och Andersson in innan Uhrbom och jag anslöt. Hur som helst goda och glada miner i målfållan. Alla var trötta men ändå nöjda med genomköraren och loppet. Av alla de år jag sprungit Trosa stadslopp har det aldrig varit så starkt startfält som i år. Segrartiderna har ibland varit aningen vassare men bredden i topp var imponerande. I fjol krävdes det till exempel 28:12 för att ta en andraplats, i år hade den tiden inte ens räckt till topp10.

Kvällen avrundades med en härlig nerjogg tillsammans med den väldigt sympatiske Johan Larsson och sedan en middag på sjökrogen i Trosa tillsammans med klubbkamraterna. Allt som allt en riktigt innehållsrik och härlig födelsedag.

Övriga rejsrapporter:
Löpning för alla »
Uhrboms blogg »

Resultaten »