2012-07-23

Tusingar!


Ytterligare en riktigt bra träningsvecka lagd till handlingarna. Förra veckan summerades upp till lite drygt 140 km och en hyfsat bra känsla i både kropp och ben. Den tidigare segheten som påverkat mig lite sedan Stockholm marathon verkar nu äntligen lämnat systemet. Jag fick redan dessa indikationer förra veckan och den här veckan förstärkte eller bekräftade den känslan.

Veckan var faktiskt lite annorlunda än de traditionella jag brukar genomföra. Dels var det tre stycken kvalitetspass och dels var två av dessa banpass. Kan inte minnas när jag senast loggade in två stycken tartanpass på en och samma vecka. I takt med att jag börjar vänja mig lite vid de snabbare intervallerna på bana så vaknar hungern och begäret efter att nöta lite mer och successivt fila ner varvtider och stärka syratåligheten. Bra känsla det där. Värd mycket att ha i bagaget när det handlar om 400m-varv där en bra löpskalle är mycket bra att ha. Allt är kvantifierbart på bana in i minsta detalj vilket kan vara både stimulerande (om det går bra) eller plågsamt (om det går åt pipan).

Det andra banpasset genomförde jag i söndags. Elias tillsammans med hans kusin och dennes far följde med till Sollentunavallen och spelade lite fotboll och hoppade längdhopp medan jag rände runt varv efter varv. Passet var inte vilket pass som helst utan att renodlat tusingpass, alltså mitt favoritpass. Coachen vet att jag har dårpippi på just detta pass och ger mig därför ett sådant max en gång per år så det gäller att njuta då man får ett till skänks.

Skissen för passet var 10x1000m, Pj: 200m 50-52''. Alltså tio stycken tusingar där pausjoggen var 200 meter på 50-52 sekunder. Sollentunavallens tartan lades om i maj och tyvärr höll de på med lite förbättringsarbeten vid banan när jag kom dit. På två ställen i kurvorna på varvet hade de spärrat av bana ett och två och jobbade med att lägga om tartanen där. Detta var så klart inte något jag hoppade av lycka över och innebar att jag fick fem stycken vida kurvor ut i tredje banan per tusing. Försökte räkna ut hur mycket extra jag fick springa under dessa fem passager och sedan dra av sträckan innan målgång per tusing. Lite svårt att få detta korrekt så klart men Coachen verkade tycka att detta bara var av godo då det hela kunde liknas vid passeringar under tävlingar. Jag själv testade ett litet nytt upplägg och öppnade hårdare än den ursprungliga skissen. Snittade in de sju första mellan 2:59 till 3:01 innan jag tog ett hastigt skobyte (Pirahna byttes mot Tarther) för att spara vaderna lite. Efter det hade jag väldigt svårt att komma tillbaka i rytmen igen och Tarther-skorna upplevdes lika tunga och mjuka som ett par Kinsei. Med facit i hand skulle jag nog rullat vidare med Pirahna-skorna som gav mycket bättre kontakt och respons då jag tappade lite fart de sista tre intervallerna. Snittet för passet blev ändå klart bättre än jag räknat med och visar att banvanan och formen är på väg upp. Kul!