2012-08-20

Midnattsloppet 2012

Prisutdelningen efter loppet. Från vänster: Lama, Leandersson, Lerdahl, Andersson och jag. Idris saknas i laguppställningen då han enligt uppgift fortfarande var kvar i duschen. Hygienen är viktig för honom.

Det kan knappast ha undgått någon att det var Midnattsloppet i helgen. Över 30 000 anmälda löpare som tog sig runt en kraftigt kuperad och knixig mil runt Söder i härligt sensommarväder. Resan in gjordes tillsammans med Herr Larm och 1:37-Bergman och det borgar alltid för mäkta trevligt sällskap och härliga löpberättelser. Dessa herrar har varit med om en hel del under sina loggade löpmil och det finns alltid massor av godis man får höra. Inspirerande start på kvällen och bättre skulle det bli. För min egen del var jag lite revanschsugen efter Långlöparnas kväll förra veckan som absolut inte alls kändes bra. Till skillnad från den flacka tartanen så brukar Midnattsloppets banprofil passa mig klart bättre. Förutom alla backar så finns det många skarpa kurvor som bryter av tempot lite och följaktligen blir löpningen ganska ryckig.

Lördagskvällen bjöd på fantastiskt bra löpväder. Mörkret lade sig så sakteligen över Söder och temperaturen var fortfarande ljummen, nästan lite kvav. Då jag väl ställde mig på startlinjen hade jag taktiken klar för mig. Hitta en lämplig klunga att följa de första flacka och lättlöpta kilometerna och sedan ta initiativ då stigningen upp mot Sofia kyrka började och sedan fortsätta sätta in stötar i de påföljande backarna om krutet fanns kvar i benen. Erfarenhetsmässigt vet jag att många är frestade att gå på för hårt i början och det straffar sig obönhörligen på den här banan under den avslutande hälften som kan bli rätt tung.

Medan vi alla stod och väntade på den försenade starten höll jag bokstavligen på att sätta i halsen då speakern nämnde favoriterna Ababa Lama och... Patrik Engström! Vad kom det ifrån!? Skämdes nästan då jag stod där bland mina konkurrenter och funderade ett tag på att be om ursäkt. Till slut gick starten och den bjöd nog på den mest galna tokrusning jag upplevt. Först brände Haben Idris iväg i en fart som mycket sannolikt skulle ge honom en topp5-placering på SM kommande helg. På 400m. Det märkliga är att han dessutom genomförde denna tokrusning med en avancerad S-sväng mellan några trafiklysen. Förmodligen gjorde han detta i hopp om att skaka av sig sin antagonist Ababa Lama som han duellerat med under otaliga lopp den här sommaren. Och alltid dragit det kortaste strået. Bakom honom följde Jonas Leandersson som solklar trea följd av Patrik Andersson en bit efter.

Bakom dessa fyra herrar bildades en klunga med uppskattningsvis tio man. Några av dessa löpare föll så klart bort efter den inledande kilometern och då bestod vår klunga av mig själv, Lerdahl, Löfås, Lundgren, John Kingstedt, Jonas Andersson samt några utländska löpare som jag inte till. Jag följde min plan och höll en låg profil i klungan och lät andra hålla i taktpinnen. På de flacka partierna rullade jag lätt med men då det var utförslöpning fick jag ligga på lite då jag är klart svagare utför än uppför. Hur som helst så handlade de tre inledande kilometerna bara om att spara så mycket krafter som möjligt inför de kommande stigningarna.

Efter vi vikt av från gatustenen och kajen vid Norra Hammarbyhamnen så blev banan med ens väldigt knixig och dessutom bar det nu svagt uppför ändå fram till Sofia kyrka. Här avancerade jag i klungan och tog ansvar. Jag ökade tempot en aning på Tengdahls- och Gaveliusgatan. Här märkte jag att vår klunga drogs ut och att några fick jobba för att hänga på. Jag fortsatte hålla tempot uppe under det sega motlutet vid Katarina bangata innan det var dags för den sista grillningen - backen upp till Sofia kyrka. All neon vid Nikes Hillrunner-pris gjorde mig nästan lite psykad men jag skakade av mig det och fortsatte ånga på upp över krönet vid kyrkan. Här slog av jag lite på taken och lät Lundgren och Löfås gå om och hålla tempot i utförslöpet.

Den fina utsikten vid Fjällgatan hann jag inte njuta så mycket av. Lerdahl hade tagit över taktpinnen ordentligt nu och klungan tänjdes ut. Den enda av oss som förmådde följa honom var uppenbarligen jag och tillsammans började jag och Lerdahl nu sakta men säkert ta in på Patrik Andersson som hela tiden legat uppskattningsvis 20 sekunder framför oss. Efter vi passerat Ringvägen var det återigen jag som höll uppe farten med Lerdahl strax bakom mig. Det kändes fortfarande bra och självklart stärktes jag av det massiva publikstödet som var överallt utmed banan. Att jag sedan hade sällskap av en Hammarbyare gjorde inte saken sämre. Lerdahl är dessutom en pålitlig och stabil herre med goda personbästan under bältet samt nyss hemkommen från ett höghöjdsläger vid St Moritz där han gruvat på bra tillsammans med David Nilsson. Vid åtta kilometer gick Lerdahl om mig igen och manade samtidigt på mig att vi nu skulle jaga ikapp Andersson strax framför oss. Han gjorde sedan en stark forcering och i backen uppför Mosebacke gick han ikapp och sedan kort därefter ifrån honom. Jag själv kunde inte göra samma tempoökning utan segade mig istället ikapp Andersson vid Mariatorget. Jag valde mellan att försöka gå om direkt med en långspurt eller avvakta till närmare målet. Till slut valde jag det första alternativet, gick om och fick en liten lucka. Upploppet är dock långt och några hundra meter innan hade Andersson returnerat och var en sekund före mig i mål med Lerdahl ytterligare någon sekund före oss. Tiden blev lite förargligt 32:00. Hade de satt upp en ljustavla med den officiella löptiden hade jag nog kunnat grisa av en sekund till men som det var nu hade jag inte en aning om vilken tid jag sprang i mål på.

Framför oss hade Haben dragit Lama i nio kilometer innan den senare tackade för jobbet och avgjorde med en mäktig spurt. Leandersson sprang in om trea, Lerdahl fyra, Andersson femma och jag sexa. Som tack för besväret fick vi efter loppet gå upp på scenen vid Zinken för en prisutdelning. Härlig känsla och en perfekt avslutning på kvällen.

Sammanfattningsvis var jag mycket nöjd med min prestation. 32 minuter på den här banan innebär att jag på tartan borde kunna kapa dryga minuten med rätt fokus. Visst jag förlorade en spurtduell mot Andersson och visst jag drog (igen) kortaste strået mot Lerdahl men sett över hela loppet följde jag min plan och är nöjd med utfallet.

Den gode Per Sjögren var på plats utmed Söders gator och filmade tätlöparna med knappt en kilometer kvar av loppet:
Video »

Resultaten »

2 kommentarer:

Martin sa...

Riktigt bra kvalité på fotot. Snabb km tid vid 9km, 2:47.



Patrik Engström sa...

Martin:

Haha, jo farsan kanske skulle fått låna min 5D MK3 men nu fick han hålla till godo med en gammal Galaxy S.