2012-09-04

Hamstring-strul

Under den sista kilometern på söndagens långpass fick jag besvär med min ena hamstring. Den hade varit lite irriterad sedan snabbdistansen i terräng tidigare under veckan och valde således att surna till lite på långpasset.

Jag testade att jogga lätt tillsammans med Kollegan på jobbet i måndags men fick kasta in handduken redan efter 750 meter och lunka tillbaka (i fantastiskt sensommarväder!) med svansen mellan benen medan Kollegan spettade runt Ursvik på pigga ben. Hamstringen ömmade och jag vågade inte belasta den mer med risk att förvärra skadan.

Patrik modell-2007 hade nog utan tvekan hållit käften och plågat sig igenom distanspasset med en längre rehab som följd. Nu är jag inte lika het på gröten (läs: förståndigare) utan drog i handbromsen tidigt och har de senaste dagarna därför monterat upp rejsern på trainen nere i källaren och avverkat en del cykeltimmar där nere.

Jag har funderat lite på vad som kan ha orsakat överansträngningen i hamstringen. Har så klart inget exakt svar men kanske var kroppen lite sliten efter tre hårda tävlingar på lika många veckor trots reducerad mängd? Detta i kombination med mycket matande i tuff terräng kanske skapade lite oharmoni för hamstringen.

Coachen tar alla dessa tillfällen i akt och försöker ge mig dåligt samvete för mina bristande styrkeövningar (om han bara visste hur mycket jag bär mina barn runt omkring). I dessa lägen intar jag försvarsställning inspirerat av Gudrun Schyman. Allt han kastar på mig rinner liksom bara av mig. Jag är grym på rehab och styrkeövningar. Men bara då jag är skadad. När jag är frisk vill jag springa. Så ska en slipsten dras.

Och för att piska upp lite pajkastningstämning mellan oss brukar jag replikera Coachen med att det är hans brist på att ge mig renodlade tusingar som gör mig skadad. Så där håller vi på Coachen och jag. Som ett gammalt par. Härligt!

Inga kommentarer: