2012-09-20

Svårtolkat

Igår testade jag att belasta låret lite under en snabbdistans i Ursvikskogarna. Skissen var att avverka drygt 10 km i ökande fart från en kontrollerad ansträngning ner mot den fart jag skulle vilja ha under Lidingöloppet.

Jag värmde upp med några lätta kilometer och satte sedan igång passet i ett höstvackert Ursvik. Avverkade de första fem kilometerna i kontrollerad fart och kunde sedan öka en del under den avslutande hälften. Låret stramade och gjorde sig påmint vid några tillfällen så jag vågade liksom inte slappna av eller släppa på hela vägen. Fartmässigt och flåsmässigt så kändes det ganska bra. Lite överraskande med tanke på hur lite fart jag kört sedan baksida lår började bråka med mig.

Idag var dock låret ömt och irriterad. En tydlig reaktion från gårdagens pass och jag var så klart inte helt lycklig. Det som dock skiljer sig åt nu är att den diffusa smärta/ömhet som lurat i låret nu är koncentrerad till en tydlig punkt på baksidan. Tidigare kunde jag inte riktigt känna var bristningen satt men nu liknar den en muskelbristning så som jag är van vid att de ska utmärka sig. Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Så klart är det inte bra om jag besväras och har ont men det känns ändå lite tryggare att veta var smärtan är lokaliserad och att den påminner om de vadbristningar jag genom åren drabbats av. Lårbristningar har jag inte haft så många och har därför svårare att begripa om förändringen till idag var av ondo eller lite av godo. Nåväl, jag kan fortfarande logga distansmil utan att det blir bättre eller sämre men att pressa runt 30 km på Lidingöloppet med ett lår som jag inte riktigt litar på är inte heller något alternativ. Försöker att inte tänka allt för mycket på detta. Går det så går det annars kanske man ska tolka detta som kroppens signaler om nödvändig säsongsvila. Säsongen har varit rätt lång och materialet kanske behöver lite vila och service innan hårdträningen inför Tokyo Marathon som sedan ska tas vid.

Inga kommentarer: