2012-10-17

Vändning

Gårdagskvällen bjöd på en sällan skådad fotbollsmatch där Sverige mötte Tyskland på dess olympiastadion i Berlin. Jag ska erkänna att jag hade extremt dåliga vibbar innan matchstart. De senaste matcherna har spelet verkligen inte sett särskilt imponerande ut och detta intryck förstärktes efter den minst sagt krampaktiga seger mot Färöarna förra veckan. Visst hade jag EM-kvalets fantastiska seger i avslutningsmatchen hemma på Råsunda mot Holland lite vagt i minnet men chansen att få uppleva nåt liknande mot Tyskland kändes avlägset. Den tyska kraft- och lagmaskinen som var dessutom i strålande form och var stärkta av sin hemmapublik.

Matchen inleddes och efter de 14 första minuterna stod det 2-0 till Tyskland som var fullkomligt överlägsna. Sverige kom knappt över planhalvan och kunde inte ens hålla bollen inom laget. Jag tror jag aldrig sett ett svenskt landslag i fotboll bli så totalt utspelat som det blev igår under första halvlek. Det var direkt plågsamt att titta på matchen och jag led varenda minut.

I halvtid stod det 3-0 och det var i underkant. Då Özil i andra halvlek bombade in 4-0 var jag extremt nära att byta kanal och bespara mig eländet. Helt plötsligt slog det mig att det faktiskt kunde bli en utklassningsseger för tyskarna med tvåsiffrigt resultat.

Men sedan hände något då det var ungefär 30 minuter kvar av matchen. Zlatan nickade in 4-1 och vi fick oss ett tröstmål. Lite heder och skönt att åtminstone komma med i målprotokollet. Sedan snubblade Lusitg in 4-2 med en stor portion hjälp av den annars utmärkte målvakten Neuner. Nu började jag med större intresse följa matchen, vi höll ju faktiskt på att snygga till siffrorna nu mot slutet av matchen. Heder åt killarna som kämpade väl trots det övermäktiga motståndet.

Då Elmander med kvarten kvar rakade in 4-3 efter strålande förarbete av inhopparen Kacaniklic gick det för första gången upp för mig att det som jag aldrig trott kunde hända faktiskt var på väg att ske. Tyskarna som i drygt 60 minuter spelat som världens bästa landslag blev nu tagna av stundens allvar och paniken växte. De spelade krampaktigt och ingen vågade hålla i bollen eller ta initiativ. Förändringen av matchbilden var total. Och Sverige fortsatte skapa chanser. Då Sana mer eller mindre brände öppet mål med fem minuter kvar av matchen höll jag på att slita av mig håret i förtvivlan. Och så i 93 minuten stänker Elm in 4-4. Jag slänger chipspåsen högt i skyn och tar en snärtig tempostegring genom vardagsrum och kök medan jag vrålar. Helt otroligt (ännu mer otroligt att jag inte väckte barnen).

Att Sverige skulle vända 0-4 till 4-4 på 30 minuter mot självaste Tyskland på dess hemmaplan finns inte på världskartan. Till på köpet var de fullkomligt utspelade de 60 första minuterna och 4-0 var verkligen i underkant. Som sagt, mäktig match och grym inställning av spelarna. Frågan är om jag får uppleva en liknande match igen?

Chocken i Tyskland idag måste vara svår. Jag ska själv dit och uppleva den live då jag imorgon beger mig till Berlinstaden för en fyra dagars konferens. Dessa konferensresor brukar vara extremt intensiva och möjligheterna till seriös löpning väldigt begränsade. Det är trots allt självaste Berlin som ska besökas och det är helig mark för oss löpare då de två senaste världsrekorden i marathon satts just där under Berlin Marathon. Jag var där redan 2010 och rekade banan under en annan konferens men ser verkligen fram emot att springa igenom Brandenburger Tor nu igen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Se till att springa i en Sverigetröja också.