2012-10-12

Vinterkyla och DNS

Dagens inleddes med två stycken konstateranden. Först och främst att det är fredag vilket är lika emotsett som välbehövligt. Jag har inte haft en sovmorgon på snart tre veckor då helgerna varit fullspäckade med antingen löptävlingar för mig själv eller aktiviteter för barnen. Det andra konsterandet var att vintern verkligen är i antåg. Termometern visade nollgradigt på morgonen och ute var det kolmörkt. Snart är även slasket här och då börjar vintern på allvar.

Vet inte om det har med åldern att göra men det som jag har absolut svårast för under den här perioden är just mörkret. Kyla och snö/modd/slask kan jag hantera med lite välanpassade kläder och en stark skalle men mörkret har en tendens att bryta ner mig mer än jag egentligen vill erkänna för mig själv. Behovet av att komma ut i dagsljus och rasta benen samtidigt som man får lite ljusterapi är stort under denna mörka vinterperiod. Så här var det inte för ett antal år sedan. Då kunde jag liksom skaka av mig mörkret med en axelryckning och snyta ur mig en mil till på landsvägarna. Idag om barnen har lagt sig och det är kolmörkt ute så föredrar jag att ställa mig på bandet i visserligen elektriskt ljus, iklädd ett par shorts och beta av löppasset. Men åt andra sidan hade jag inte tillgång till eget löpband för ett par år sedan så jämförelsen haltar kanske en aning.

Nåväl, jag har de två senaste veckorna rullat på bra med träningen, åtminstone distansmässigt. Efter Lidingöloppet tog jag några dagar med reducerad mängd för att låta kroppen återhämta sig ordentligt. Misstaget jag gjorde efter både Stockholm marathon och SM var att grotta på för hårt direkt efter loppen vilket gjorde att jag fick skadebekymmer. I söndags testade jag att belasta baksida lår med ett lättare snabbdistanspass men fick då signaler om att låret fortfarande inte var helt läkt. Det klarar av ren distans men förmodligen inte hård kvalité. Därför har jag medvetet denna vecka valt att skippa de tuffa passen och istället fortsatt att köra distans. Jag har hela tiden haft som ambition att avsluta säsongen med Hässelbyloppet nu på söndag. Förra året fick jag snöpligt en vadbristning efter fyra kilometer och fick bryta loppet. Sedan dess har jag varit sugen på revansch och till på köpet brukar just Hässelbyloppet locka till sig ett väldigt starkt startfält vilket är inspirerande. Men som det känns nu är det en stor chansning att igen maxbelasta låret. Risken att jag slår upp skadan med lång rehab som följd är överhängande och det är inte värt det, således kommer det bli en DNS för mig till Hässelbyloppet i år. Så klart trist men under rådande situation det kloka och vettiga beslutet. Jag vill avsluta den återstående korta tiden av denna säsong med lite distans, ta en säsongvila under den kommande semester med familjen i Thailand och sedan gå in med fullt fokus till grundträningen där det stora målet är att vässa upp formen till Tokyo marathon 2013 i februari.

Inga kommentarer: