2012-11-09

Bortrövade skor och elefantridning

Venla styrde sin elefant med varsamma händer.

Kriget mellan mig och områdets vildhundar trappas nu upp. Gårdagen inleddes med att konstatera att min ena löpsko var spårlöst försvunnen från husets altan. Letade febrilt inomhus och utomhus men kunde inte hittade den. En liten stund senare fick jag tag på områdets mycket trevlige säkerhetschef och visade upp min ena löpsko och förklarade att den andra delen av paret var borta. Säkerhetschefen nickade alvarligt och svarade att det med största sannolikhet var vildhundar som rövat bort denna trofé. Han lovade dock hålla utkik efter skon och hade en timme senare faktiskt hittat på den borta i bushen.

Elias styrde vår elefant stadigt och bra genom vänstertrafiken i djungeln.

Jag kunde alltså med hjärtat i halsgropen genomföra mina distanspass och har från och med nu valt att ha skorna inne i badrummet om nätterna för att inte låta vildhundarna få nya smakupplevelser.

Gårdagen bjöd annars inte på så mycket nyheter. Tiden fördrevs med sol och bad, mormor och morfar tog med barnen på en golfrunda och under kvällen begav vi oss ut och åt mat på en liten lokal restaurang. Mycket trevligt och god mat.

Venla, min personliga lilla solstråle.

Idag (fredag) är det sista dagen på plats här i Koh Chang. På förmiddagen hade vi bokat in en elefantridning. Bilen plockade upp oss på morgonen och sedan bar det av in till regnskogen där vi först fick bada med elefanterna och sedan under en dryg timme rida på dem genom djungeln. Ridturen var väldigt angenäm och uppskattades mycket av barnen. Kanske främst av Alvar som under den dryga timmen som ridningen varade konstant sjöng för elefanterna till skötarnas (och övriga deltagares) stora nöje. Ridningen avslutades med att vi sedan fick mata elefanterna med bananer.

Innan lunch hann jag genomföra mitt distanspass för dagen och sedan under eftermiddagen tog jag en timmes thaimassage följt av en halvtimmes fotmassage. Det var precis lika skönt och behagligt som det låter.

Tittut!

Mowgli.

Ouch!

Inga kommentarer: