2012-11-06

Uppstart

I måndags tog jag mina första trevande steg för säsong 2013. Tiden går, detta blir min tionde säsong som löpare och jag hoppas precis som vanligt att kunna hålla mig skadefri, träna hårt och kontinuerligt samt persa på något lopp, allra helst marathon.

Med facit i hand skulle jag fortsatt träna på under veckan då vi var i Bangkok och hade tillgång till det lyxiga gymmet på det femstjärniga hotellet vi bodde på. Jag hade utan problem kunnat skrapa ihop 10-12 mil på banden utan att behöva slita ut mig.

Läget här på Koh Chang är lite annorlunda. För det första är vägarna här galet kuperade och det finns ingen vägren att springa på. Till på köpet kör thailändarna bil fullkomligt galet så det är inte nån bra ide att försöka hanka sig fram på landsvägarna. Istället är jag tvingad att harva mig runt på området där vi bor. Detta innebär att jag har runt 750 meter att jobba på i endera riktningen. Som tur fick jag tips att ta en liten avstickare genom bushen ut från vårt ganska skyddade område till det ställe där lokalbefolkningen håller till. Alltså mindre asfalt och jämn väg och mer djungel och vilda hundar. Jepp, man kan inte få allt tillrättalagt.

En annan faktor jag måste erkänna att jag underskattade var den extrema värme som råder här. Temperaturen är uppe runt 30-35 grader och då solen gassar på från en molnfri himmel så blir det rätt tufft att bara vara utomhus. Då jag i denna värme är ute och springer så håller jag bokstavligen på att koka över. Det tar ganska exakt tre kilometer innan all kroppens energi går åt att försöka kyla systemet. Och det går si så där. De första passen jag genomförde försökte jag i min bittra naivitet hålla samma fart på mina distanspass som jag gör på hemmaplan. Då jag kikade på snittpulsen efter passen så noterade jag den låg ungefär lika högt som jag gör på en snabbdistans. Värmen sliter med andra ord extremt mycket, mer än jag någonsin kunde ana. Planen framöver blir till att medvetet springa med handbromsen åtdragen annars kommer jag komma hem till Sverige som en utbränd blöt svettfläck. Känslan då man direkt efter ett pass bara kan glida ner i poolen och kyla av sig är dock himmelsk och är således svår att beskriva. Idag unnade jag mig dessutom en timmes thaimassage direkt efter dagens andra distanspass. Det var också otroligt skönt och uppskattat. Lär bli några till sådana behandlingar innan vi beger oss hemåt.

5 kommentarer:

Martin sa...

Tror du har det bättre där än saltade vägbanor här för hålla isfläckarna borta.

Anonym sa...

Har tillbringat de senaste vintrarna i Bangkok och sprungit runt 8 mil/veckan, vid National Stadium. Vänjer sig vid värmen efter runt 2 veckor och kan förlorar väl runt 1 min på milen på grund av värmen. Brukar också tävla nästan varje vecka i Bangkok, har priser, pokaler och ibland pengar, till de fem främsta i varje åldergrupp. Tävlingar finns angivna på jogandjoy.com. Tävlingarna är mycket roligare än i Sverige, du får för en modest anmälningsavgift tävlingslinne och mat. Rekomenderar starkt att tävla i Thailand.


Patrik Engström sa...

Martin:

Om du säger det så tror jag på dig! ;)

Patrik Engström sa...

Anonym:

Tack för din kommentar! Verkligen intressant. Hade jag vetat detta innan förra veckan (då vi var i Bangkok) och inte haft säsongsvila så hade jag gärna testat att tävla där. Jag tror dock inte att jag 'bara' skulle klara mig med +1 minut på milen. Som det känns nu måste jag lägga på mer på grund av den tuffa värmen. Hur dags går tävlingarna? På morgonen eller kvällen?

Anonym sa...

Tävlingarna går oftast varje söndagsmorgon kl. 6, dels för att trafiken är som lugnast samt att det är svalare..vet en amerikan som bott i bkk många år, jason mayeroff, och sprungit bra, 2:18 på maran. Det thailändska rekordet på maran är 2:19, så nivån är lägre än hemma.