2012-12-31

Årets pryl 2012

I denna årets sista bloggpost kan det vara på sin plats att titta tillbaka på prylåret 2012. Som sann prylälskare är detta snudd på obligatoriskt. 2012 bjöd på en hel del trevliga och angenäma bekantskaper.

Sony inledde året med sin PS Vita. En grym portabel spelmaskin med stor generös skärm och dubbla analoga styrspakar. Dessutom var skärmen touchkänslig vilket gjorde att några spel fick en liten ny dimension. Titlarna har iofs varit ganska få men både Uncharted och Little Big Planet tillhörde några av årets bättre spel vilket vägde upp det hela en aning.

Under våren släppte Apple sin 'nya' iPad vilken innehöll en extremt högupplöst skärm. En fröjd för ögat och helt plötsligt blev det väldigt behagligt och angenämt att surfa och läsa eböcker på den. Visst blev både vikt och format större men det kommer Apple med största sannolikhet rätta till i början av 2013.

Våren blen en prylintensiv period. Canon släppte (äntligen) sin uppföljare till 5D MK2, vilket så klart blev 5D MK3. Canon hade rättat till de brister som MK2 led av (få autofokuspunkter och långsam fokuseringsmekanism) och även kryddat upp sitt nya hus med en rad andra finesser. Visst, en väl tilltagen prislapp men ändå klart hanterbar om man jämför med dess storebror 1DX. Kameran sitter som gjuten i mina händer och varenda gång jag fotar med den sprids ett litet leende över läpparna. Sann fotoglädje!

Några veckor efter releasen av kameran var det dags att uppgradera mobiltelefon. Samsung följde upp sin S2:a med Galaxy S3. En stor monsterskärm på 4.8 tum och extremt plastig känsla. Dessutom lite märkligt formgiven men säkerligen var oron stor över att att Apple skulle stämma dem för designplagiat så Samsungs ekonomer och jurister fick väl utforma telefonen. Trots dessa brister så var mobilen helt ok. Rapp och responsiv men med klen batteritid och de väldigt irriterade touchknapparna längst ner. Dock kändes Android som plattform äntligen mogen och försprånget som jag tycker IOS har minskar sakta men säkert.

Under hösten tog prylinköpen nu fart efter att ha legat i dvala under sommaren. Först ut var Apples iPhone 5. Efter att ha varit otrogen med Android i ett par månader kändes det skönt att återvända till IOS och dess välsvarvade och funktionella värld. Apple vässade upp designen från iPhone 4S men en stiligt svart mobil med högupplöst skärm. Enligt mig ett genidrag att bara öka skärmen på höjden istället för på diagonalen. Jag vill ha en större skärm på min mobil men S3ans 4.8 tum kändes allt som oftast för stor och svårnavigerad. En av de små detaljerna jag gillar med Apples senare mobiler är den helt släta baksidan (och framsidan). Konstruktionen och kvalitetskänslan som vanligt på topp när det gäller Apple.

Under sommaren hade Apple även släppt sin första MacBook Pro med Retina-skärm. Jag valde att avvakta och se om de senare skulle släppa en version i det smidigare formatet 13 tum. Under hösten gjorde de det men tyvärr visade sig denna vara lite av en besvikelse. Visst var skärmen extremt högupplöst men minnet lite snålt tilltaget, grafikkortet integrerat med moderkortet, ssd-disken klen och bara dubbelkärning processor istället för fyrkärning. Detta fick till följd att jag istället köpte 15-tums-versionen vilket visade sig vara ett klokt val. Datorn är smått fantastisk. Konstruktion och prestanda i ett väldigt attraktivt format och Retina-skärmen är en fröjd att jobba framför. Datorn är nog så nära på nextgen-känsla det går att komma idag när det gäller laptops. Att gå från en högupplöst skärm idag till en lågupplöst är smått plågsamt. Låt oss hoppas att 2013 ger oss högupplösta skärmar till monitorer, laptops och tablets på bred front.

Prylåret avslutades med att Nintendo lanserade sin nya konsol Wii U. Som inbiten gejmer sedan barnsben har jag en förkärlek till Nintendos kreationer och spel. Titlar som Mario och Zelda tillhör mina absoluta favoriter och de har alltid en speciell plats i mitt spelhjärta. Att Nintendo till Wii U:s lansering även släppte en ny Mario-titel gjorde inte saken sämre. Spelglädjen på topp och äntligen fick jag spela Mario i HD.

Så vilken pryl blir då årets pryl 2012? Svaret är lika enkelt som självklart. Canons 5D MK3! Det är en så otroligt bra kamera som fungerar väl till både rent porträttfotograferande som sportfoto. Ljuskänslighet och brusreducering har förbättrats (den var redan väldigt bra på MK2), kameran har utrustats med samma fokuseringsteknik som dess storebror 1DX och har ett allvädersskyddat chassi. Enda nackdelen är väl att kamerahuset är så snabbt och bra att jag nu måste investera i de nya objektiv som Canon släppt under 2012 så att hela lineupen matchar.

Vad gäller andraplatsen så kommer Apples MacBook Pro 15-tum Retina. Datorn bjuder på fantastisk prestanda och format och en skärm som ingen konkurrent idag kan matcha.

Avslutningsvis vill jag tillägga att det var en pryl jag inte hann införskaffa och testa innan årets slut och det var Amazons Kindle Paperwhite. Denna eboksläsare har fått väldigt bra omdömen och recensioner och som stor konsument av eböcker hade det varit väldigt intressant att se hur den fungerade. iPaden fungerar väldigt väl att läsa på men i starkt solljus blir den bakgrundsbelysta IPS-skärmen lidande och dessutom är den lite för tung och stor för att det ska vara bekvämt under en längre tids läsning.

2012-12-28

MR-besked

Dagen inleddes med två glädjande besked. Först ut var status i kroppen efter influensan. Kroppen klart piggare idag och muskelvärken borta. Skönt med en sådan influensa som man kan rensa ut ur systemet på mindre än ett dygn. Visserligen är magen fortfarande mycket orolig men magknipet är borta vilket gör tillvaron dräglig.

Dagens andra glädjeämne var beskedet från doktor Östberg som lät meddela att plåtarna från den MR jag genomförde strax innan jul visade att smärtan i foten inte beror på skelettskada utan en inflammation i fotleden.

Jag känner mig både lättad och konfunderad efter beskedet. Så klart skönt och positivt att det inte var en stressfraktur. Men samtidigt vill inte foten bli riktigt bra trots att jag hedrar den med avlastning. I vanliga fall skulle jag inte känna någon stress vid den här tidpunkten på året. Egentligen är det en utmärkt tid att vara skadad. Men i slutet på februari har jag ju Tokyo marathon som ett av de stora målen för 2013. Även om foten genom ett mirakel snabbt blir bättre så inser jag redan nu att jag inte kommer kunna göra mig själv rättvisa under det loppet. Jag kommer helt enkelt inte hinna förbereda mig så som jag borde. Skulle det ändå bli start på loppet så får jag skruva ner målsättningen. Det enda positiva är att jag till årets Lidingölopp inte kunde förbereda mig alls på grund av ett strulande baklår. Trots detta persade jag med knappt en minut under loppet och blev knappt trött. Efter tio år som löpare tror jag mig känna min kropp hyfsat bra och är nog dessutom ganska lättränad. Men som sagt, det hade inte skadat att avverka en rad nyckelpass med gott utfall för att stärka självförtroendet inför en marathonstart. Skallen är minst lika viktig att ha med sig under dessa längre lopp.

2012-12-27

På plats i Finlandslandet

Så är familjen till slut inkvarterade hemma hos mormor och morfar strax utanför Helsinki. Under gårdagen åkte vi med färjan över havet tillsammans med farmor och farfar som höll oss sällskap under resan.

Precis som vanligt hängde vi en hel del i lekrummet där barnen härjade allt vad de förmådde. Sedan intogs lite god mat på en av båtens restauranger innan kvällen avslutades med det traditionella mumindiskot.

Mamma Marika och Venla har varit lite magsjuka dagarna efter julafton och under eftermiddagen idag var det min tur att insjukna. Jag trodde jag skulle klara mig men muskelvärk och orolig mage med magknip plågar mig just nu. Jag har hittills inte behövt besöka toaletten för närmare inspektion och jag hoppas så klart att det inte blir värre än så här.

2012-12-26

Avfärd och julsummering

Årets jul firades på hemmaplan hemma hos farmor och farfar. Matlagningen hade fördelats mellan oss så på självaste julafton var det inte så mycket att stå i för att få upp maten på bordet.

Hur som helst så lät sig julmaten sig smakas och alla var nöjda och belåtna. Strax efter Kalle Ankas julafton på tv var det dags för den mycket emotsedda julklappsutdelningen. Barnen (och jag själv) nära bristningsgränsen av upphetsning. Lille Alvar förstod kanske inte hela poängen med julklapparna men han tyckte det var mäkta roligt att få slita upp omslagspappret och gladdes med övriga.

Venla och Elias inkasserade en rad olika presenter med allt från Lego, pysselböcker, pingistillbehör och ett visst litet Nintendo Wii U som tomten så snällt levererat. Kvällen spenderades sedan intensivt spelandes med hela familjen på New Mario Bros U och Nintendo Land. Lyckan fullständig.

Idag (annandag jul) är det avfärd mot Finlandslandet som gäller. Bilen är packad och snart bär det av mot färjan. Eftersom jag inte kan springa pga min trasiga fot och inte heller är sugen på att ta med mig racern och trainern så har jag denna gång chockat Coachen med att packa ner mina längdskidor som senast användes 2002. Det kommer bli en smärtsam upplevelse både för armar, händer och rygg men säkerligen en bra träning för kropp och själ.

Vad gäller träningen så har jag fortsatt hållt uppe cyklingen på anständiga nivåer både vad gäller distans och kvalité. De hårdare passen har genomförts enligt:

- 9x90'', P:30'', 6x2', P: 30'', SP: 1'
- 3x(8/7/6'), P: 30'', SP: 1', 3x75/15''
- 4/6/8/10/10/8/6/4', P: 40'', 4x60''/10''

2012-12-21

God jul!

God jul önskar familjen Engström!

Några få dagar kvar till julafton och jag har egentligen inte särskilt mycket mer att tillägga innan julmat ska intas, klappar öppnas och julfrid infinna sig. Jag vill, med barnens hjälp, passa på att önska er alla en riktigt god jul. Tag hand om er!

2012-12-20

Dags för MR igen

Innan julstressen slår till fullständigt så passar jag på att redovisa det ganska utmanade men ack så goda intervallpass på cykeln som jag genomförde i tisdags. Coachen som flytt till varmare breddgrader för att slippa moddskiten här hemma sände över en stege med fallande antal intervaller men samtidigt ökande längd på dessa. Det hela såg ut enligt följande: 6x3', 5x4', 4x5', 3x6', P: 30'', SP: 1'. Alltså, antalet upprep började på sex stycken och slutade med tre samtidigt som längderna på intervallerna ökades från tre minuter upp till sex. Pausen mellan intervallerna sattes till 30 sekunder och serievilan till en minut. Allt som allt resulterade detta pass i 76 hårda minuter och jag fick gräva djupt både mentalt och fysiskt för att utföra det ordentligt.

Idag (torsdag) var det återigen dags att lägga sig på britsen i MR-trumman. Under knappt en halvtimme kunde jag i en total ostörd miljö ta en tupplur medan MR-apparaten scannade av min fot. Med lite flyt hinner jag få ett besked om status imorgon. Om inte får jag hålla mig till tåls till nästa torsdag. Lite blandade känslor kring detta. Naturligtvis skulle det vara skönt att hinna få ett besked innan jul men samtidigt känner jag på mig att MR-resultatet kommer visa någon form av skada på skelettet vilket så klart inte är just den julklapp jag önskat mig.

Självklart skulle det bästa utfallet vara besked imorgon som visade en MR utan anmärkning. Åt andra sidan skulle jag då fortfarande inte veta exakt vad som är fel i foten och får då fortsätta jaga en korrekt diagnos.

2012-12-18

Helgredogörelse

Alvar, nästan två år.

Eftersom gårdagens bloggpost fokuserade på Alvars tvåårsdag så är det på sin plats med en redogörelse av den gånga helgen i dagens post. Lördagen inleddes med det snudd på obligatoriska och traditionsenliga julbordet vid Ulriksdals wärdshus. De kan stoltsera med vacker miljö och ett högklassigt julbord som familjen tillsammans med Farmor och Farfar avnjöt under drygt två timmar.

Ulriksdals wärdshus levererar igen. Julbordet höll hög klass.

Efter julbordet begav vi oss alla hem där vi tjuvstartade med firandet av Alvar. Farmor och farfar hade köpt lite presenter som de delade ut till Alvars stora entusiasm. Kläder och några nya Alfons-böcker var en del av skörden.

Alvar gillar Alfons. Det gör jag också.

Barnen följde sedan med Farmor och Farfar hem till dem medan jag och Marika ägnade större delen av söndagen åt att montera upp skåp, hyllor samt ett stort skrivbord i Elias rum. Vi hann inte hela vägen fram men ändå en bra bit på vägen så med lite fokus och disciplin borde vi hinna klart kommande helg. Vore verkligen skönt att ha det gjort innan julfirandet.

Söndagen avslutades annars som vanligt med tekniksim för Elias och Venla och jag hann även med ett intervallpass på trainern enligt: 2.5/5/7.5/10/10/7.5/5/2.5, P: 30''.

2012-12-17

Alvar två år!

Alvar vs ljusen.

Min lille härliga son Alvar har gått och blivit två år. Två år! Det känns nästan som igår då han låg i min famn och sussade gott. Visst är det kul när barnen växer upp men just dessa dagar då de adderar ytterligare ett år till sin årssamling brukar åtminstone jag tänka tillbaka på hur snabbt de växer upp. Under hederliga vardagar brukar jag inte ödsla tankeverksamhet kring detta men just vid bemärkelsedagar blir man lite extra fundersam.

Brio. Tidlös glädje.

Nåväl, under kvällen kom Farfar över och lämnade en liten present innan familjen åt middag. Efter den serverades det tårta till barnens stora förtjusning och sedan var det klappöppning. Alvar fick bland annat ett Brio tågs-set som han uppskattade mycket. Kvällen spenderades på golvet i vardagsrummet där Alvar lekte lokförare så det stod härliga till.

Alvar - lokföraren.

2012-12-14

Cykelintervaller

Inte så mycket att rapportera om så här på en fredagskväll. Jobbet är lagom hektiskt just nu med intensiva skeden i flera olika projekt. Bara att borra på och ta i ut med sakerna en i taget.

Vad gäller träningen har jag utöver de rena (ganska mentalt påfrestande) distanspassen hunnit med två stycken intervallpass på cykeln under veckan. Först ut var långintervaller i tisdags enligt: 12/10/8/7/6/2/1:40/1:20/1', P: 30''. Att mata på över tio minuter per intervall tär en del både på flås och skalle men jag tog mig igenom de långa intervallerna innan det var dags för ett par korta intensiva som avslutning. Allt kryddat med styggt kort cykelvila på 30 sekunder.

Under fredagskvällen avverkade jag ett annat intervallpass enligt: 2x(4/6/8/6/4'), P: 30''. Denna gång aningen kortare intervaller även om de i mitten av serien var rätt mastiga. Två stycken serier totalt vilket gav 56 minuter hård ansträngning och fortsatt kort cykelvila på 30 sekunder.

2012-12-13

Tålighet

Dagarna går och foten fortsätter att visa sig från sin sämsta sida. Den är uppenbarligen inte på sitt bästa humör men jag gör mitt yttersta för att inte tänka så mycket på det eller det faktum att tiden att förbereda mig till Tokyo sakta håller på att rinna mig ur händerna. Hur som helst så håller jag igång träningen ordentligt med cykel vilket jag erfarenhetsmässigt vet underhåller flås och pump riktigt bra. När jag väl kan återuppta löpningen igen kommer det inte ta lång tid innan maxflåset är på plats igen. Det som dock sakta men säkert rinner ner i avloppet är muskeltåligheten för löpning. Under cykelträningen belastar jag helt andra muskelpartier än de löpspecifika. Hade det varit ett millopp jag behövt komma i form till hade detta inte spelat så stor roll men till ett marathon är läget helt annorlunda. För att dänga på en mara i god fart är det inte maxpulsen som är avgörande för resultatet utan hårdheten i musklerna, framför allt sista milen. Som ni säkert förstår är bästa sättet att göra detta genom att springa många mil, kryddat lite då och då med långa snabbdistanser eller långpass.

För att göra det sistnämnda krävs det dock att man har en hel fot.
Det har inte jag just nu.

2012-12-11

Läkarbesök

Eftersom foten fortfarande inte ger några direkta positiva signaler så hade jag ett läkarbesök inbokat på måndagsmorgonen med doktor Östberg. Vår relation ser ut enligt följande: Vi träffas uppskattningsvis en eller två gånger per år, pratar lite om det ena och det andra, han trycker och meckar lite med mitt ömmande parti och jag får en MR. Så blev även fallet i år. Östberg klämde och kände på min onda fot och rynkade ögonbrynen lite då det smärtade en liten bit ovan Tibialis posterior på de rena skelettdelarna. Området är väldigt svårbedömt och ömheten/smärtan strålar en aning vilket gör att jag inte kan sätta fingret exakt på en punkt och säga att felet ligger precis där.

Nåväl, Östberg skrev ut en MR vilket jag så klart var mycket tacksam för. Enda problemet är nu att det lackar mot jul och jag tror det blir svårt att hinna få en kallelse till MR innan dess. Efter jul beger sig familjen vidare till Finlandslandet för att fira nyår och vi är inte tillbaka förrän i början på januari. Att behöva gå omkring och inte veta om jag har någon stressfraktur i foten tills dess känns olidligt. Sedan börjar även tiden rinna ut till Tokyo marathon. Är det en stressfraktur är det så klart kört med start där men om det inte är det bör jag så snart som möjligt komma tillbaka till löpträningen. En ganska otrevlig situation och väldigt svår balansgång. Men som sagt, ett besked från MR skulle ju så klart underlätta själva beslutsprocessen.

2012-12-10

Simning och årsfest

Elias stolt som en tupp efter guldpokalen!

Helgen inleddes egentligen med att vi fick vi nytt besök från Finlandslandet av en av Marikas systrar, hennes make och tre barn. Fullt hus hemma hos oss med andra ord med sex barn och fyra vuxna. Sedan väntade en helg helt i simningens tecken.

Direkt på lördagsmorgonen begav sig Elias och jag till Solnas simhall där det var simtävling. Elias tävlade i tre discipliner: 25m ryggsim, 25m bröstsim och 25m frisim. Jag hade på känn att Elias hade vässat upp sin kapacitet sedan förra tävlingstillfället. De två veckorna i Thailandslandet hade även en väldigt positiv inverkan på simningen också då barnen mer eller mindre levde i poolen.

Elias dammade på ordentligt direkt från start och perasde med 2.5 sekunder på första simsträckan, 25m rygg. Sedan tror jag han blev lite självsäker och spände sig i bröstsimmet där han lite överraskande var långsammare än vid förra tillfället. Efter en lite noggrannare uppvärmning inför tredje och sista simningen så persade han med över tre sekunder på 25m frisim vilket imponerade oerhört. Sammanlagt var han näst snabbast i sin åldersklass på rygg och bröst och snabbast på frisim. Resultatet blev att han fick åka hem med en guldpokal efter tävlingen och som ni säkert förstår var han stolt som en tupp. Det var även jag skall tilläggas.

Lördagens avslutades med Klubbens årsmöte och efterföljande årsfest. Kniviga men bra punkter och ämnen som avhandlades på mötet och sedan buffé och tillfälle att samtala med klubbkamraterna om allt mellan himmel och jord (läs: löpning) i en outfit som inte bestod av shorts, tights och tävlingslinnen. Sim alltid väldigt trevligt och stimulerande även om jag saknade en del av mina gamla vapendragare. Med mina tio år i klubben har jag sett många komma och gå och några av dessa herrar saknar jag väldigt mycket men hoppas få framtida tillfällen med att få sitta ner i lugn och ro och ljuga lite om loppen vi sprungit tillsammans.

Sedan var det hastigt och lustigt söndag och kosan styrdes med alla våra gäster till... simhallen så klart. Förmiddagen spenderades med lek, bad och sauna. Vid middagstid var det dags för tredje besöket vid simhallen. Då var det tekniksim för Venla och Elias.

För min egen del hann jag även sitta av en del tid på trainern nere i källaren. Under fredagen brände jag av 16x3', P: 30'' och på söndagen var det 2x(2/3/4/5/4/3/2'), P: 30''. Två bra intervallpass där jag lyckades jobba upp pulsvärden till acceptabla nivåer och skapa en skön sliten känsla i kroppen.

2012-12-06

Snökaos

Igår: Snökaos modell jättestor i Stockholmstaden och förmodligen många andra städer runt om i landet. Pep iväg till jobbet väldigt tidigt och slapp på så sätt trafiken. Det var ena delen av resan. Eftersom det bara vräkte ner snö under dagen så beslutade jag mig för att försöka ta mig hem lite tidigare från jobbet då jag misstänkte att trafiken skulle vara totalt lamslagen av snöovädret.

Parkeringen där jag stod var fullkomligt insnöad och jag lyckades precis med nöd och näppe backa mig ut ur luckan. I den lille fjuttiga backen ut från parkering var det dock kört. Kom inte en meter och då jag bromsade gled bilen sakta ner för sluttningen tills jag satt fast. Pannkaka.

Efter några väl valda svordomar över skitbilen och skitvädret så fick jag samla tankarna lite och utvärdera situationen lite. Jag satt fast med bilen, trafikkaos och barn som jag inom kort borde plocka upp från fritids och dagis. Satan.

Tvärsöver gatan stod det ett par biffiga byggarbetare och hamrade på en fasad. Jag fixade till frillan lite extra (under mössan), anlade Stimorol-leendet och bönade och bad dessa herrar om hjälp att komma upp från backen. Killarna visade sig vara lika snälla och trevliga som de var biffiga. De kavlade bokstavligen upp sina ärmar, svepte varsin Red Bull och knuffade sedan upp bilfan för backen och sedan kunde jag ratta bilen hem på de översnöade vägarna. Jag hann faktiskt fram till fritids och dagis i tid vilket uppenbarligen inte många andra föräldrar gjort. Normalt sett då jag hämtar mina barn brukar det vara ganska glest på avdelningarna. Inte igår. Det var överfyllt och jag gissar att dessvärre några av personalen där fick logga lite övertid då föräldrarna helt enkelt inte kunde ta sig hem i tid.

2012-12-04

Kiropraktorbesök

Kylan fortsätter hålla oss i ett järnhårt grepp. Visst, lite mysigt såhär inpå juletider med lite snölandskap men efter nyår tycker jag det borde bli barmark och plusgrader. Gärna ett par extra soltimmar per dag också om jag ändå håller på att skriva en önskelista till tomten.

Idag besökte jag kiropraktorn Salov med sina hårda men känsliga fingrar. I vanlig ordning fick ryggen sig en genomgång samt ben. Efter det flyttades fokus till min onda fot som han sedan masserade, ryckte och meckade med. Hans utlåtande var positivt. Foten var säkert irriterad och hade fått sig en överansträngning. De mjuka delarna kändes dock ok men ett teoretiskt orosmoment kunde vara skelettet som kanske fått sig en (ny) törn. Redan efter Stockholm Marathon var foten irriterad men då hade jag ingen stressfraktur. Skadan jag har nu är på samma ställe och kan om jag har otur påverkat skelettet ytterligare. Någon röntgen eller MR har jag dock ännu inte inplanerad och hoppas så klart göra någon sådan. Om allt känns bra i foten ska jag testa att belasta den lite lätt med löpning så får jag se hur status är förtillfället. Känns det kass blir det mer tid uppe på cykelsadeln.

2012-12-03

Pingis

Jaha, då kan man väl utan att överdriva påstå att vintern är här. Midvinter och rimfrost och obehagligt högt antal minusgrader på termometern.

Helgen inleddes annars i uppskruvat tempo. En sväng till macken där vi hyrde ett släp och sedan vidare till Ikea där jag väntade mig en vägg av människor. Strax efter löning och kallt väder, då trodde jag att folk skulle vallfärda dit. Istället var det tvärtom. Lugn stämning och nästan folktomt. På Ikea handlade vi lite nya prylar samt en bänkskiva åt det skrivbord vi ska bygga upp till Elias i hans rum. Då alla dessa saker var inhandlade och upplastade på släpet så fortsatte vi förbi Farmor och Farfar där vi passade på att plocka upp ett pingisbord. Elias har börjat spela en hel del pingis på sitt fritids och eftersom vi har ett gigantiskt garage som till hälften står tomt så tänkte vi låna hem bordet och förhoppningsvis spela en hel del framöver. Jag har själv mycket goda minnen av att spela pingis mot Farfar och andra kompisar jag bjöd över. Pingis är en trevlig och väldigt lättillgänglig sport som jag tror övar upp både bollkontroll och känsla samt reflexer.

Efter detta fick vi besök från Finlandslandet av barnens Moster, man och kusiner. Tillsammans tog vi det lite lugnt och lekte med barnen samt handlade lite. Jag själv har valt att cykla veckan ut tills på tisdag då jag ska besöka min kiropraktor som ska få klämma och mecka lite med foten. Förutom de rena distanspassen som jag genomförde på trainern hann jag även med ett ganska slitigt intervallpass enligt: 12x2.5', 10x3', P: 30''. Alltså tolv intervaller på 2.5 minut följt av tio stycken 3 minuters intervaller. Pausen mellan dessa var 30 sekunder så mot slutet flåsade jag på rätt bra.