2013-01-14

Det tar sig

Under den gångna veckan hade jag känt mig lite hängig och jag anade en liten mindre infektion i kroppen. Till på köpet hade jag besvärats av en liten ögoninfektion som också. Trots detta höll jag i träningen och loggade både kilometer på löpbandet och timmar på cykeltrainern. Med hänsyn till detta var jag väldigt trött under fredagskvällen. Barnen tillbringade den kvällen hemma hos farmor och farfar varefter jag fick en välbehövlig sovmorgon dagen därpå. Sov faktiskt nästan som på fornstora tonårsdagar och slog upp ögonen strax innan elva. Välbehövligt och skönt.

Lördagen och söndagen spenderades annars utan direkt betungande aktiviteter. Tillsammans med barnen spelade vi Mario WiiU, var på simskola och shoppade lite. Alla verkade uppskatta detta lugna upplägg och kanske var det fler än jag som behövde ladda batterierna.

Foten verkade även den tåla mer och mer belastning. Under lördagen körde jag 13 km och på söndagen 15 km. Fortfarande loggar jag allt på löpbandet då jag vill minimera belastning i sidled orsakade av knöliga och isiga landsvägar. Hur som helst är jag väldigt härdad mot enformigt malande på löpband, inga problem för skallen. Bandet ställs in på en given hastighet och en procents lutning och sedan är det bara rock n' roll. Inget tjafs och meck med variationer hit och dit. Hårt, rått och enkelt ska det vara när det handlar om att logga ren distans. Stora frågetecknet var om foten skulle hålla för belastningen. Söndagen innebar trots allt över en timmes sammanhängande löpning och det var med en stilla återhållsam glädje jag konstaterade att den trots vissa ömmande moment ändå håller. Allt som allt över tio timmars effektiv träningstid och faktiskt hann jag med att skrapa ihop 72 km löpning vilket med tanke på fotens tillstånd var mer än jag hade vågats hoppas på under veckans början.

Inga kommentarer: