2013-01-29

Intervju och snabbdistans

En bra dag som innehöll det mesta. Först ut de lite tråkiga nyheterna. Minstingen insjuknade under gårdagen i hög feber och Frun kastade in handduken i morse då även hon kände sig överkörd av något som liknade influensa. Själv hade jag lite blandade känslor kring detta. Självklart trist att de är sjuka och i normala fall hade jag varit helt hispig och nästan fått dåndimpen i oro över att kanske bli smittad och sätta tillbaka formen ett par veckor. Men eftersom jag just nu velar minut från minut över om det blir en start i Tokyo så kunde jag faktiskt ta det hela lite med ro. Blir jag sjuk så blir jag sjuk och då är det bara att rikta in sig på att vara guide, coach, fotograf och materialare under resan till Japan. Om jag klarar mig helskinnad från detta så finns dock chansen till start kvar. Vel, vel och vel...

Bortsett från sjukstugan hemma så fick jag finbesök under förmiddagen av lokaltidningen i Sollentuna där jag bor. En journalist och en fotograf ställde mig mot väggen (läs: satt ner och pratade vid matbordet) och pressade mig på allt mellan himmel och jord. Jag fick svara på allt från vad jag sysslade med som ung, studier och hur det kom sig att jag började med löpning. Sedan fortsatte det med lite träningsupplägg inför marathon och hur jag hade förberett mig inför kommande Toyko. Kändes lite surt att behöva förklara att jag till skillnad från i fjol innan Sevilla nu hade fått jobba i motvind och kämpat med skadebekymmer. Avslutningsvis fick jag sträcka ut benen lite på löpbandet nere i grottan medan fotografen tog ett par bilder. Eftersom jag själv är lite av en fotoentusiast så känns det väldigt konstigt att inte själv vara bakom kameran. Det är utan tvekan lättare och mer bekvämt att göra så än att posera framför den. Fast det ska erkännas, ska jag posera framför kameran så vill jag nog helst göra det löpandes!

Senare under eftermiddagen genomförde jag ett snabbdistanspass. Benen var lite märkta av den ganska kraftiga mängdökning jag gjort de senaste dagarna. Jag har som sagt inte så mycket tid på mig så just nu är det nog mix av mängdtopp i kombination med kvalitetspass som måste sättas. En svår kombination. Hur som helst så är kvalitetspassen fortfarande inte så blodiga som de kan bli. Jag värmde upp med 45 minuter i ökande fart från 4:30 ner till 3:45/km. Sedan bytte jag snabbt om till lättare tävlingsskor och avverkade därefter 35 minuter i ökande fart från 3:30 ner till 3:20. Benen protesterade lite då det återstod tio minuter, ett tecken på att jag loggat rätt mycket mängd. Pulsvärdena trots allt under kontroll och foten höll sig ganska lugn. Jag kommer fortsätta knapra ordentligt med mängd nu för att bygga upp lite tålighet och även slänga in ett och ett annat snabbare pass inom kort. Det ska bli väldigt spännande att se hur kropp och fot reagerar på denna behandling.

3 kommentarer:

Martin sa...

Klart du står på startlinjen i Tokyo. Kan du inte även om du är lite små sliten i kroppen bara springa igenom det på säg 3-4 timmar och njuta av atmosfären?

Patrik Engström sa...

Martin:

Skulle jag springa en mara på tre fyra timmar så skulle det bara bli ansträngande. Kan kanske cruisa runt på 2:40 men reptilhjärnan skulle nog spetta upp tempot...

Vi får se hur jag gör. Måste landa in alla återstående pass innan jag kan fatta ett lämpligt beslut om upplägg för loppet.

Anonym sa...

[url=http://buyonlinelasixone.com/#11920]lasix no prescription[/url] - lasix without prescription , http://buyonlinelasixone.com/#21163 lasix no prescription