Mer snabbdistans

Sakta men säkert börjar det bli mer och mer fason på träningen och dess intensitet. Mängden ökas kontinuerligt och även inslagen av kvalité. I måndags var det dags för ytterligare en light-anpassad snabbdistans. Coachen fortfarande försiktig med att inte grotta på för hårt direkt och det är nog klokt. Fotfan håller för distans och kvalité men signalerar lite irritation mot slutet av de hårda passen. Mycket svår balansgång och jag spelar ett högt spel men just nu känns det som om situationen är under kontroll.

Snabbdistansen bestod av en uppvärmning följt av 55 minuter i progressivt ökande fart från 4:00 ner till 3:30. Med andra ord ökades farten med 3''/km var femte minut. Lugn kontrollerad ansträngning och pulsnivåerna antydde att den aeroba tröskeln blir bättre och bättre för varje pass. Jag skulle uppskatta att jag ligger cirka fyra slag per minut back. Alltså min snittpuls är ungefär fyra slag högre per minut än den är då jag är i toppform. Jag varken vet eller orkar bekymra mig för om det är mycket eller lite utan det jag fokuserar på är att det hela tiden blir bättre. Sådant skapar stimulans och inspiration vilket med tanke på den minst sagt pressade tidplanen fram till Tokyo Marahton är exakt de besked jag vill ha.