2013-02-14

Dubbelblock med gott utfall

Igår var det alltså skarpt läge som gällde då Coachen aviserat ett klassiskt dubbelblock. Mycket som står på spel under en sådan drabbning. Dels är det en kamp mot skallen att stå pass för mängden (och dessutom at enbart köra på löpband) och dels handlar det om att avverka de två passen där en avsevärd del ligger runt tilltänkt tävlingsfart under maran.

Med lite drygt tio dagar kvar innan loppet så brukar det vara perfekt att slänga in ett dubbelblock. Allra helst ska man kanske redan ha ett sådant pass i ryggen någon vecka tidigare men eftersom alla förberedelser inför Tokyo präglats med komprimering och gör-det-bästa-av-situationen-som-möjligt så fick jag således nöja mig med detta dubbelblock.

In på jobbet tidigt i ottan för att hinna jobba av lite timmar och sedan cykel hem i illfart på lunchen. Snabbt ombyte och direkt på första delen av dubbelblocket. Skissen för detta var: 35' @3:50, 40' @3:34->2:23. Jag var lite orolig över hur det skulle kännas att spetta igång benen direkt i 3:50-fart utan någon som helst uppvärmning men det gick smidigt. Faktum var att jag kände nästan direkt att benen var sugna på löpningen och skallen lika så. Rullade igenom första dryga halvtimmen hur lätt som helst och kunde sedan utan några direkta problem även ta mig igenom den avslutande delen över 40 minuter där jag progressivt ökade tempot från 3:34 ner till 3:23/km. Totalt 21.1 km på 1:15.

Efter passet var det hastig dusch och sedan snabbt i med mat för att ladda om till nästa pass som jag skulle köra knappt fyra timmar senare. Jag hann slappna av lite lätt och arbeta av några timmar till innan det var dags att svida om till andra passet i dubbelblocket. Jag kände redan under eftermiddagen att det avslutande passet skulle gå bra. Kroppen kändes balsam len och jag upplevde inget som helst slitage efter det första passet. Det hela kan delvis förklaras med att jag hade riktigt fina pulsvärden under det passet och således kunde glida igenom det utan att dra på mig slaggprodukter.

Det andra passet var skissat till 30' @3:50, 10x1000m @3:24->3:20, Pj: 90'' @3:55. Alltså en inledande del direkt upp i 3:50-fart som även denna gång gick helt smärtfritt för att sedan avrunda passet med tio tusingar i ökande fart från 3:24->3:20 där pausjoggen var satt till 90 sekunder i 3:55-fart. Tusingarna gick precis hur lätt som helst och jag hade fortsatt väldigt låg ansträngning och följaktligen låg snittpuls. Trots att jag mot slutet hade över 40 km i benen för dagen så kändes benen aldrig tunga eller sega utan bara pinnade på. Det andra passet summerades upp till 22 km och totalt för dagen blev det alltså 43 km loggat, ett gott dagsverke.

Måste erkänna att dessa pass gick klart bättre än jag vågats hoppas på. Jag saknar en del farttålighet men det är uppenbart att uthålligheten i farter runt 3:30->3:20 är god och mängdtåligheten är på topp. Viktiga komponenter att ha i skallen och bagaget då man står på startlinjen innan en mara. Jämför jag passen med de jag genomförde innan Sevilla och Stockholm i fjol så är de inte lika hårda, tempot är en aning mildare men det är inte stor skillnad. Det som var väldigt positivt var att mina pulsvärden på sina ställen till och med var lägre än under dessa pass vilket skapar självförtroende.

Nu återstår det inte så mycket hårdkörning innan lättningen inför maran. Jag rullade lite lätt distans idag och har även blivit beordrad löpvila imorgon (fredag). Detta sabbar min fina svit med träning 102 dagar på raken men jag antar att det inte kan hjälpas. Det är ett nytt två-timmar-pass inplanerat på lördag och då kan det kanske vara läge att vila lite så att kroppen hinner återhämta sig och absorbera gårdagens dubbelblock.

Dubbelblocket i sin helt het:
Pass 1: 35' @3:50, 40' @3:34->3:23
Pass 2: 30' @3:50, 10x1000m @3:24->3:20, Pj: 90'' @3:55

2 kommentarer:

Anonym sa...

Riktigt snyggt jobbat!
Jag håller tummarna för dig i Tokyo. Jag tror att du kommer att överraska dig själv där. På ett positivt sätt.
Imponerande med fartökning ner till 2:23-tempo. Kenyanerna får nog bara se ryggen på dig :-)

/Stefan

Patrik Engström sa...

Stefan:

Tack för pepp, det behöver jag verkligen!

Jag tror dock vi inte behöver oroa oss för kenyanerna. De är så grymt stygga. :)