2013-02-11

Hårdkörning

Helgen innehöll de sedvanliga komponenterna: matshopping, fotbollsträning, tekniksim och simkola för barnen. Allt i en stadig ström så man aldrig hinner slappna av. Utöver detta hann vi även med att spela lite tv-spel med barnen. Mycket bra titlar just nu som måste betas av, till exempel Mario Bros Wii U och Ni No Kuni. Good stuff.

Innan helgen avverkade jag ett bra långintervallpass enligt 5/6/7km @3:20/3:24/3:28, Pj: 4' @4:15. Lite orolig över att inleda passet direkt fem kilometer i 3:20-fart. Förberedelserna är som ni säkert vet inte de bästa men jag känner mig åtminstone betydligt mer uthållig än snabb. På den korta tid jag haft på mig att vispa upp lite form till Tokyo så har betoningen legat på just det. Snabbhet och maraspecfik fartanpassning har fått stryka på foten. Tiden räcker helt enkelt till. Men tillbaka till passet, märkligt nog kändes det väldigt bra trots den lite ovana farten och jag tog mig igenom de två första serierna över fem och sex kilometer utan problem. Under den tredje långa och sega serien på sju kilometer fick jag ta i lite mer men det kändes bra.

Under söndagen stundade det nytt styggt långpass med avslutande intervaller, en ytterligare uppskrivning till det pass jag körde förra helgen. För att mäkta med detta pass hade jag även dagen innan klippt håret, något jag inte gjort sedan augusti så det var minst sagt lite vildvuxet. Hur som helst så resonerade jag som så att det rimligtvis borde spara en hel del luftmotstånd under Tokyo marathon, säkert flera sekunder! Passet inleddes med 75 minuter distans som jag tyvärr genomförde utomhus. Under natten hade det snöat en del och snöplogningen var så gott som obefintlig. Det var slirigt och besvärligt under precis varenda steg vilket bokstavligen fick mig att längta till de kommande intervallerna på löpbandet. Dessa intervaller var skissade till 3x20' @3:25, Pj: 3' @4:00. Tjugominutersintervaller kan vara ganska mäktiga och jag insåg att det skulle komma att handla om en mental kamp och koncentration mot slutet. De två första serierna löpte jag igenom kontrollerat men under den tredje och sista då jag hade lite drygt 30 kilometer i benen fick jag ta i ordentligt och framför allt kämpa mentalt med att ta mig igenom den. Då passet var slut hade jag skrapat ihop 36 kilometer och jag var framför allt nöjd över att jag stod emot skallen på slutet och orkade ta mig igenom den sista som verkligen var tuff. Veckan in på 14 mil med två intervallpass och ett långpass med kvalitetsinslag. Kroppen ganska sliten nu men det återstår inte så mycket hårdkörning innan det ska lättas. Fram till på lördag håller jag uppe intensiteten men sedan har jag lite drygt en vecka på mig att piffa till ben och form.

Inga kommentarer: