2013-02-27

Post marathon och hemresa

Morgonen efter maran var alla i sällskapet så klart ganska sega och märkta efter loppet. Vi unnade oss en generös sovmorgon (där jag faktiskt lyckades klämma in tre fyra sömntimmar) och klev upp strax efter åtta. Efter lite skitsnack, funderingar kring karaktären på loppet så intogs en skön frukost på ett närliggande hak innan det stundades seriös shopping i Shinjuku. Eftersom jag redan inhandlat mitt kameraobjektiv så inriktade jag mig stället på att hitta lite presenter hem till barnen. En bit in på eftermiddagen returnerade jag till ambassaden där jag mötte upp Louise och Mat för vidare färd till Asakusa. Bord och rum var där bokat genom min syster på en nedrans fin yakiniku-restaurang. Den sista kvällen i Tokyo avnjöts således på bästa möjliga sätt. Fantastisk god middag i lika trevligt sällskap. En värdig avslutning på en härlig resa. För Uhrboms och Linus hade kvällen dock bara börjat. De slöt senare upp med Szalkai och Doktor Carlborg och slog sedan runt hela natten i Roppongi.

Dagen efter (tisdag) var det hemresa som gick via Narita, Helsingfors och till slut Stockholm. Låren fortsatt stela och sargade så det kändes helt ok att slappna av i flygstolen och njuta av lite portabelt tv-spel eller att läsa elektronisk bok.

Jag har även lyckats leta upp två videoklipp från loppet. Det första är från 15 km och det andra är strax innan målgång. Senare under veckan hoppas jag ha kunnat gå igenom de kort jag tog under resan och ska försöka publicera några av dem här.


Video från 15 km. Uhrbom syns vid 3:00, jag vid 6.10, Linus 6:40 och Szalkai 7:00.



Video från 42 km. Uhrbom dyker upp vid 2:10, jag vid 3:30, Linus 8:30 och Szalkai 9:20.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du kom som "mötande trafik" från Shinagawa vid 19 k och jag skrek - Heja Patrik Engström, men du såg väldigt fokuserad ut och tog ingen notis. Det var väldigt inspirerande att se/möta er snabba löpare under maran. Hälsar Ulrika (bloggläsaren från Narita airport)

Patrik Engström sa...

Hej Ulrika,

Vet du vad, jag kommer ihåg just det tillfället strax innan 20km-passeringen. Jag hörde mitt namn och vände mig kort därefter bakåt och tittade tvärsöver på de mötande löparna. Men jag såg inget och trodde att den begynnande tröttheten hade spelat min hörsel ett spratt!

Det var även kul att råka på dig vid passkontrollen! Visst var Tokyo marathon något utöver det vanliga? Hoppas du hade ett bra lopp, hur gick det för dig?

Mvh
/Patrik

Anonym sa...

Tokyo marathon var en fantastisk upplevelse! Jag kände mig som en galen stalker när jag såg dig på maran... Tyvärr fick jag en vadbristning i nov som vägrar att bli bra och som gör mig galen. Målet blev att kunna genomföra loppet och det gjorde. Det betyder att jag måste få revansch, inte nästa år men kanske 2015. Men nu är det fokus på Sthlm och Berlin. - Allt gott! Ulrika