2013-03-18

Cykelkrasch

Hann inte med att uppdatera bloggen i slutet på förra veckan då det blev lite omskakande förhållanden här hemma. Mamma Marika kraschade modell extra large på sin cykel under sin hemresa från jobbet. Det var inte så att han halkade utan på något obegripligt sätt fick hon in en pinne i framhjulet och det blev således tvärstopp. Marika flög framåt och landade rakt på haka, kind och överläpp samt tog emot sig med handlederna. Hjälmen däremot klarade sig utan den minsta skråma. Tack vare en annan vänlig cyklist som såg henne krascha fick hon assistans vidare till pendeltåget som tog henne hem till oss.

Första reaktionen när jag såg henne var ren skär chock. Ansiktet var helt uppfläkt och illa till tyglat. Barnen gjorde stora miner och släppte matbesticken med öppna munnar. Alvar var den första som tog till orda och yttrade ordet: Blod!

Efter det var det lite ompyssling av Mamma Marikas ansikte. Att plocka ut stenar med pincett ur sin frus ansikte är inget drömscenario. Hur som helst så visade Marika ren skär finsk sisu och var den som tog kraschen bäst av alla. Det är allt bra och tufft virke i den kvinnan. Några smärtstillande tabletter och sedan horisontalläge. Dagen efter ömmade så klart det mesta på hennes kropp men eftersom hon fortfarande hade ont i handleden så begav hon sig in och röntgade den för säkerhetsskull.

Det är vid sådana här tillfällen då jag möts eller läser om cykelkrascher som jag förstår hur illa man verkligen kan göra sig då man cyklar. Som löpare handlar det om mycket lägre hastigheter så att trilla omkull på en isfläck eller liknande är så klart inte skönt men brukar inte resultera i lika otäcka skador som om man istället går omkull i hög hastighet på cykel.

Annars inleddes helgen på fredagskvällen med en snabbdistans i progressivt ökande fart enligt 35' @3:25->3:12 +1/1,5. Alltså en snabbdistans över 35 minuter där jag ökade farten från 3:25/km ner till 3:12/km och varierade lutningen mellan +1 till +1,5. Lite trött och sliten i kroppen och benen var inte på bästa humör. Det blev ett pass som jag tog mig igenom men trots allt fick jobba mig igenom minut för minut. Inget gratis med andra ord.

Övriga helgaktiviteter var som vanligt matshopping och tekniksim för Venla och Elias. Vidare var det dubbla kalasbjudningar att hantera. Ett kalas var inne i Stan vilket passade mig ganska bra då jag kunde passa på att snurra runt Stockholm marathon-varvet vid Djurgården i strålande solsken. En riktig räkmacka! Totalt sett återigen en vecka med 14 mil och två kvalitetspass.

1 kommentar:

jens sa...

Hoppas hon kryar på sig!!!otäckt!