2013-04-29

En helg i träningens tecken


Det har varit en minst sagt hektisk helg med massor av aktiviteter för barnen samt träning för min egen del. Som sig bör avslutade jag arbetsveckan med ett gott kvalitetsplans på fredagskvällen. Skissen var en ett längre pass med inslag av intervaller. Rycken gick runt 3:15-3:20 och kändes faktiskt bättre och bättre desto längre jag kom under passet och totalt sett skrapade jag ihop nästan 30 km.

Lördagen inleddes (tyvärr) direkt i ottan. Elias hade sin första fotbollsturnering för säsongen ute på Edsbergs sportfält. Grymt kul att se hur snabbt killarna blir bättre och bättre. Förutom bättre bollkontroll och teknik så tar de mera ansvar och hjälper varandra med att täcka ytor mm. Mellan matcherna hann jag med att pinna iväg knappt två mil i ett väldigt vackert motionsspår i närheten av Väsjön och Rösjön. Fantastiskt vackert och bitvis inbjudande kuperat! Fotbollen då? Ja, det blev två segrar och en oavgjord vilket så klart var kul för Elias och hans lagkamrater.


Under helgen har vi även haft besök av tre av Mamma Marikas systrar och deras barn. Hemma är det således fullt ös. Som mest var vi elva personer som var inkvarterade i det Engströmska hemmet.

Söndagen inleddes med aktivitet lika tidigt som på lördagen. Upp tidigt som attan i ottan för vidare avfärd till Elias simtävling. Förmiddagen spenderades således i aromer av klor och Elias tävlade i tre discipliner, bröst (25 m), rygg och frisim (50 m). Direkt att den var avslutad bytte jag om och pep ut på mitt sista överlånga långpass inför Stockholm Marathon. På papret stod det 165' där avslutande timmen skulle köras i ett lite ökande tempo.


Tyvärr hade jag inte lyckats skrapa ihop något sällskap på passet och iPodden glömde jag så klart i ryggsäcken. Bara att stänga av skallen och bege sig ut och nöta lite asfalt. Skalle och ben visade sig dock vara ruggigt sugna på löpning trots att jag grottat på ordentligt med träning under veckan. Faktum är att det känts oförskämt bra trots att jag loggar mer mil än jag någonsin gjort tidigare. Jag har egentligen bara gått och väntat på att klubban ska slå till men precis tvärtom har det bara rullat på och besvär. Jag styrde kosan genom Sundbyberg, Haga parken, Universitetet, Norra Djurgården, Bergshamra, ett varv runt Edsviken och sedan två avslutande varv genom Silverdal. Då passet var över 2:45 senare hade jag skrapat ihop 41.5 km och avslutat sista 12 km mellan 3:25-3:40. Och det bästa av allt var benen som inte ens var det minsta ansträngda. Ingen antydan till stumhet eller slitage, kändes nästan märkligt. Det som var min svaghet till Tokyo (för få mil löpandes på asfalt) är nu min absoluta styrka. Benen bara tuggar på och tuggar på. Kan jag krydda upp detta med bra flås så kan det bli hur skoj som helst på Stockholm marathon.


Veckan summerades upp till 183 km med två bra fartpass och ett riktigt gott långpass. De tre senaste veckorna har jag haft en bra mängdstege med 16, 17 och 18 mil. Jag har aldrig tränat så hårt tidigare och tror inte heller jag känt mig starkare någon gång. Jag har en bra grund nu att falla tillbaka på och om någon vecka ska börja trimma in kroppen mot mer marathoninriktad hastighet. Otroligt peppad!

2013-04-26

Sparring

Fredag och strax helg. Allt känns bra. Jag avverkar mil efter mil och kroppen känns fortfarande helt ok. Tacksam för detta. Det kan svänga snabbt även om jag har lite på känn att jag lyft mig ett snäpp både vad det gäller att tugga mängd och kombinera detta med inslag av fart. Bra för självförtroendet, inte minst då det inte är så mycket tid kvar att vinka på inför årets stora mål: Stockholm Marathon!

Jag har hittat en ny frände i den nyinflyttade Ullevi-sonen Fredrik Johansson. En väldigt trevlig och sympatisk kille som jag har stort utbyte av både som sällskap under passet och i form av sparringpartner. Jag var därför väldigt glad över att han och jag kunde styra upp ett gemensamt snabbdistanspass i onsdags. Vi möttes upp vid Överjärva gård och körde sedan en progressivt ökande snabbdistans i 85 minuter från 4:00 ner till 3:20/km. Dagen till ära blåste det riktigt hårt. Så klart. Jag vet inte om jag bara inbillar mig men på sistone har det blåst ganska ordentligt. Allra helst de dagar det ska springas lite snabbt. Nåväl, bara att bita i och suga upp det. Tränar man i ogästvänliga förhållanden blir man stark och klarar även av att pressa sig hårt och prestera på tävlingar under liknande väderprognoser. Dessvärre (?) hade jag och Fredrik kraftig medvind under vår första hälft av snabbdistansen. Då vi var längst bort på Premiärmilsvarvet på Djurgården och vände hemåt mötte vi en sulig motvind rakt i anletet och fick således pressa på ganska ordentligt för att matcha skissen. I sådana här lägen är det guld värt att ha en sparringpartner med sig. En som man kan växeldra med och som håller en alert hela vägen. Perfekt!

2013-04-23

Dag för dag

Efter förra veckans ganska uppskruvade mängd så var jag beredd på att kroppen skulle grina lite i inledningen av denna vecka alternativt uppvisa fosterställning vilket så klart är markant värre.

Nu uteblev allt detta vilket är både uppskattat och överraskande. Faktum är att kroppen kändes riktig bra redan på söndagskvällen och igår på måndag var det bara att tuta på som vanligt. Varken stelare eller långsammare än vanligt, snarare har jag medvetet fått hålla i handbromsen lite för att inte rulla runt onödigt fort. Lite krut vill jag ha kvar till kvalitetspassen och det avslutande långpasset på söndag.

Nåväl, jag vet sedan tidigare att då jag pressar på precis så hårt som kroppen klarar av att det kan svänga snabbt. Ena dagen är benen fjäderlätta för att nästa dag vara blytunga. Men som sagt, jag tar träningen dag för dag nu och hoppas att kroppen absorberar så mycket som möjligt.

Sedan ska det så klart tilläggas att det är en extra svår ekvation att få tiden att räcka till veckor som den här. Heltidsarbete, tre barn som ska hämtas och lämnas på skola och dagis samt galet mycket fritidsaktiviteter i form av tekniksim, simskola och fotbollsträningar. Det gäller att planera upp varenda ledig minut och göra det bästa av situationen.

2013-04-22

Träningen rullar på

Fredrik Uhrbom och Fredrik Johansson. Två stiliga och prydliga herrar. Rätt snabba är de också.

Precis som jag hintade om i min förra bloggpost så bjöd fredagens kvällsintervaller på mäkta fint sällskap. Den regerande svenske mästaren i marathon Fredrik Uhrbom och Fredrik Johansson (aka Ullevi-Fredrik), SM-fyran från samma lopp, tog sig ut ända till Silverdal och min residens. I stort sett alla mina intervallpass kör jag solo så det kändes nästan högtidligt att få sparring under passet.

Coachen hade skissat upp långintervaller i sjunkande längd men ökande fart enligt: 6/5/4/3/2km @3:35/30/26/23/20, Pj: 4' @4:00. Efter en kortare uppvärmning drog vi igång passet och det kändes bra direkt från första steget. På den första intervallen var tempot inte så högt och vi var alla fräscha så den rullades igenom med idel snack om allt mellan himmel och jord. Väldigt behagligt och trevligt. På den andra intervallen över fem kilometer fick Uhrbom en reaktion mot vägdammet som bilades upp av trafiken runt omkring oss. Följden blev oerhörda hostsalvor som faktiskt gjorde mig lite rädd (och lät mer än trafiken!). Han lät som om han skulle hosta upp precis hela sitt innandöme. Det hela måste sett ganska roligt ut för de som såg oss passera. Först jag och Ullevi-Fredrik och sedan Uhrbom lätt sladdandes med en skälvande hosta. Men som sagt, det är bra virke i Uhrbom och under den tredje intervallen på fyra kilometer började hans hosta försvinna i samma takt som farten skruvades upp. Vi höll genomgående ett högre tempo än den initiala skissen men benen kändes pigga och alla kunde vi beta av intervallerna kontrollerat. Utfallet blev något i stil med 3:29/26/18/18/17 för de olika intervallerna. Totalt 27 kilometer mestadels i anständigt tempo, ett gott dagsverke.

Under helgen hade Elias fotbollsträningsläger på hemmaplan och höll sig således mestadels ockuperad i bollens tecken. Då jag kom tillbaka från lördagens lätta distanspass var Venla lite sugen på att testa löpformen då det snart är dags för Kungsholmen runts Knattelopp för hennes del. Tillsammans sprang vi ter stycken varv genom närområdet. De två första tillsammans men under tredje ville hon springa själv och ökade på tempot successivt progressivt varv för varv. Till och med Coachen skulle blivit stolt över hennes genomförande. Fjäderlätt, fint och balanserat steg med högt knäuppdrag och hälkick. Annars fördrevs helgen på hemma fronten med att rengöra grillen från vinterns hårda grepp, fixa och trixa lite med utemöblerna på terrassen.

På söndags morgonen kom Enhörnas Andreas Bergstedt och Ullevi-Fredrik löpandes ut till mig och tillsammans genomförde vi ett långpass runt Edsviken och tillbaka till Solna där de båda är bosatta. Efter det hade jag en dryg timme kvar på mitt eget pass som jag avslutade sista 70 minuter med en fartökning från 4:00 ner till 3:40/km. Mäkta trevligt sällskap på passet i strålande vackert vårväder och benen var med på tonerna hela passet. Totalt fick jag ihop knappt 37 km på 2:30 och veckan summerades upp till 17 mil. Väldigt bra känsla under hela veckan med intervaller, mängd och bitvis besvärande blåst på vissa pass. Kommande vecka blir en riktig prövning med en uppskattad mängd på 18 mil. Bara hoppas kroppen håller ihop och fortsätter leverera.

2013-04-19

Regn, blåst och mil

Dagarna rullar på och träningen intensifieras så sakteligen. Jag fortsätter öka på mängden svagt nu under veckan och kryddar upp tillvaron med lite snabbdistanser också. Temperaturen har lyckats pressa upp sig några ynkliga grader till vilket så klart uppskattas men istället har nästan varje genomfört pass präglats av antingen spöregn eller kraftig blåst. Nåväl, så länge inte kroppen grinar allt för mycket tillföljd av de mil som den tuggar i sig så är jag nöjd.

I onsdags var Alvar sjuk och jag åkte förbi Farmor på morgonen och lämnade honom i hennes vård. Sedan under kvällen åkte jag tillbaka för att hämta hem honom men innan dess hann jag avverka en snabbdistans genom mina gamla jaktmarker i Kallhäll och Jakobsberg där jag vuxit upp. Snabbdistansen var skissad till 75 minuter i ökande fart från 4:05 ner till 3:20 men trots den besvärande blåsten så låg jag på lite hårdare än planerat och hade istället en ökande fart från 3:55 ner till 3:14 då passet var avklarat. Blåsten var som sagt lite besvärlig, främst för att löpningen blev ryckig.

Idag väntar det även celebert sällskap på kvällens snabbdistans i form av Uhrbom och Ullevi-Fredrik. Dessa två herrar är riktigt stygga och jag hoppas få några bra ryggar att följa under intervallerna vi ska köra. Jag ber att få återkomma med rapport av passet i kommande bloggpost. Tills dess, trevlig helg!

2013-04-16

Lågvattenmärke

Mina tankar går till offren och deras anhöriga vid Boston Marathon.

Gårdagskvällen präglades till stor del av det oerhört tragiska och hemska terrordådet med bomberna vid Boston Marathon. Jag hade tidigare under dagen följt loppet via live-stream och sett de rafflade uppgörelserna både dam- och herrklassen. Mycket spännande och underhållande! Då jag kom tillbaka hem från min kvällsrunda fullkomligt exploderade Twitter-flödet med rapporter om hemska scener och explosioner från upploppsrakan vid Boston där löpare som varit ute i lite drygt fyra timmar precis höll på att gå i mål.

Terrorism är självfallet något fruktansvärt men när de utnyttjar ett sådant arrangemang som ett marathon för att sprida skräck då vet jag inte var jag ska ta vägen. Dör lite inombords då jag begrundar hela situationen. Ett nytt lågvattenmärke för mänskligheten.

2013-04-15

Helgrapport

Helgen har mestadels gått i träningens tecken. Som sig bör avslutade jag arbetsveckan (alternativt inledde helgen) med ett utökat distanspass med insprängda intervaller. Först inledde jag med 45 minuter i distansfart innan jag sedan körde 3x(3x4') @3:15-3:20, Pj 2', SPj 4'. Alltså tre serier med tre stycken 4-minuters intervaller där farten varierade lite mellan 3:15-3:20/km. Totalt sett skrapade jag ihop 27.5 km och benen levererade hela vägen.

Under lördag var det födelsedagskalas för Elias och hans kamrater. Vi hade bokat bord på en restaurang där vi först åt middag innan hela sällskapet fortsatte till en bioföreställning (Croodarna). Efter det tog Farmor och Farfar hand om barnen och jag och Mamma Marika fick en lugn lördagskväll i tv-soffan.

Under söndag sken solen och det värmde i dubbel bemärkelse då jag hade långpass inbokat och tyvärr inte lyckats få tag på något löpsällskap. Coachens skiss var 90 minuter i lugn kontrollerad fart runt 4:10 innan jag sedan skulle skruva upp farten successivt under de sista 45 minuterna ner till 3:45. Benen började bli lite slitna efter veckans ganska hårda träning men rullade på kilometer efter kilometer. Efter en sväng runt Sundbyberg, Hagaparken, Norra Djurgården och tillbaka hem så hade jag under 2:15 skrapat ihop 33 km och kunde summera upp veckan till 16 mil. Bara att läka ihop och fokusera vidare. Det två kommande veckorna blir ännu tyngre.

2013-04-11

Snabbdistans 75' @3:32

Sakta men säkert kryddas mängden nu upp vecka för vecka under april. Coachens nya skiss för fas 2 (stärka den aeroba uthålligheten) innebär mer mängd och länge och längre snabbdistanser. Farten på dessa är dock nerskruvade om man jämför med den föregående fasen vilket så klart är bra då jag annars hade tränat sönder mig direkt.

Gårdagens kvalitetspass bestod av en snabbdistans över 75 minuter i en fart mellan 3:40-3:50/km. Jag genomförde en kortare uppvärmning innan jag satte benen i rullning och snabbt hittade ett feel-good-tempo runt 3:37/km. Efter några kilometer hade jag fått upp ångan och allt kändes lätt och behagligt varvid tempot omedvetet ökades en aning. Efter de 75 mintuerna hade jag hunnit skrapa ihop 21.2 kilometer med snittfarten 3:32/km. Kanske lite onödigt fort men benen kändes så pass bra att jag bara lät dem rulla på. Dessutom var snittpulsen väldigt låg rakt igenom passet trots bitvis kuperad bansträckning vilket bekräftade den lätta känslan och att jag inte alls behövde anstränga mig. Befinner mig just nu i någon form av flow/rus. Allt går lätt. Distans, kvalité, långt eller kort. Allt känns bra och bara rinner av mig utan slitage. Vi får se hur länge denna känsla sitter i, min gissning är att den successivt ökande mängden inom kort kommer ta ut sin rätt.

2013-04-09

Elias nio år!

Snart får inte alla ljus plats på tårtan.

Äldste Sonen Elias fyller nio år idag. Ett år innan tvåsiffrigt. Helt sjukt. Det är precis vid dessa tillfällen som man stannar upp i stressen och faktiskt reflekterar över att tiden verkligen stormar fram. På samma sätt är det en liten väckarklocka om att försöka uppskatta och njuta så mycket som möjligt av den här tiden då barnen är just barn. Elias är nu lite mittemellan. Han är så klart fortfarande ett barn men börjar så sakteligen växa och biffa till sig på alla sätt och vis.

Först ut på tårtan var så klart födelsedagsbarnet.

Dagen till ära hann han avverka ett fotbollspass innan familjen samlades till god middag tillsammans med Farmor och Farfar. Efter middagen var det presentutdelning, tårtavnjutning och sedan lite tidsmaskinsresande då vi tittade gamla videofilmer på Elias då han var liten bebis. Det uppskattades så klart mycket av alla. Utom just Elias.

Alvar väntar tålmodigt på startskottet för tårtätande.

Venla gillar också tårta. Ganska mycket faktiskt.

2013-04-08

Tvärnit på löpband

Den förkortade arbetsveckan förra veckan uppskattades så klart mycket. Lite tyngre idag då jag under morgoncyklingen till jobbet insåg att man skulle behöva logga fem dagar istället för den betydligt mildare fyradagarsvarianten. Nåväl, en sedvanlig bloggpost på måndag brukar innebära en liten tillbaka blick på den gångna veckans träning och helgaktiviteter.

Vad gäller det sistnämnda så var det inga direkta förändringar i rutinerna. Barnen hade fotbollsträning, tekniksim/simskola och spenderade natten mellan lördag och söndag hemma hos Farmor och Farfar. Under den tiden passade jag och Mamma Marika på att handla lite mat och själva pusta ut. För min egen del hann jag även med ett mycket välbehövligt och uppskattat besök hos kiropraktorn Salov. Efter maran och de följande träningsveckorna så har ryggen känts lite stel och det var således skönt att få den servad och besiktigad.

Jag hann även med ett intervallpass på löpbandet hemma under söndagen. Skissen var sex stycken tvåtusingar enligt: 6x2km @ 2x3:08, 2x3:12, 2x3:05, Pj: 2' @4:25. Ett ganska hårt pass men eftersom benen känts väldigt bra på sistone och formen bara bättre och bättre så var jag helt övertygad om att ta mig igenom det utan problem. Utfallet blev även så, jag rullade enkelt igenom dessa intervaller en efter en tills det återstod 350 meter på nästsista. Då utan förvarning slog jordfelsbrytaren till och det blev kolmörkt i källaren samtidigt som bandet tvärnitade in från 19.5 km/h (3:05/km). Balanssinnet sattes verkligen på sin yttersta spets då men på grund av någon obegriplig anledningen lyckades jag stå kvar. Svor lite inombords och kastade mig sedan i ny utomhusmundering och avslutade den sista tvåtusingen utomhus i... snöyra. Man måste älska den här våren. Den har verkligen bjudit på allt utom just det där våriga. Det börjar bli tjatigt men jag är så oerhört innerligt genomtrött på den här vinterkylan som vägrar släppa greppet.

Hur som helst så loggade jag lite över 14 mil under veckan och det känns verkligen som om formen är på väg mot någoting riktigt bra. Denna vecka är den första i den andra marathonförberedande fasen vars syfte är att stärka den aeroba uthålligheten. Nu ska det springas lite längre snabbdistanser i aningen lägre fart. Jag är otroligt sugen och hoppas kunna vässa upp formen ytterligare ett par snäpp under denna period.

2013-04-05

3x(4x1000m) @3:12 +3, 3:10 +2.5, 3:08 +2, 3:06 +1.5

Igår var det dags för det näst sista passet på min fas 1-skiss vars syfte är till att stärka den aeroba kapaciteten. Som jag antydde i mina förra bloggpost så har det känts riktigt bra på sistone och även om skissen till passet var ganska hårt uppskruvad så kände jag att benen skulle stå pall och leverera.

Skissen bestod av tre serier med fyra backtusingar i varje där farten ökades samtidigt som lutningen minskades. Totalt skulle det alltså bli 12 tusingar med backinslag och bra fart så det var bara att fokusera. Jag värmde upp med fyra kilometet i ökande fart från @4:05->3:45, sedan 4x30'' @3:00 innan det var dags för själva intervallandet som i löpnotation kunde sammanfattas med: 3x(4x1000m) @3:12 +3, 3:10 +2.5, 3:08 +2, 3:06 +1.5, Pj: 2' @4:20. Första serien var inga problem och under andra hade jag fått upp ångan. Till den tredje fick jag ta i lite men känslan var hela tiden bra och jag behövde aldrig spänna mig under passet. De tyngsta tusingarna var föga överraskande de första i varje serie, dvs de som gick i 3:12 +3. Jag vet inte om det är just mitt band med dessa ynka procent i lutning orsakar ofta stort slitage trots att jag normalt sett är ganska stark just uppför. Allt som allt 24 kilometer med uppvärmning och nerjogg inkluderat.

2013-04-04

Never Waste Good Legs

Kropp och ben har känts väldigt bra sedan Påsksmällen. Normalt sett brukar det vara lite tungt dagen efter en tävling men inte denna gång. Jag tar det som ett gott formbesked att jag återhämtat mig snabbt vilket tyder på att jag aldrig behövde ta i och jobba för mycket med syra under loppet. Syra tar längre tid för mig att återhämta mig från än ren muskelnedbrytning under till exempel ett längre snabbdistanspass i aningen lägre tempo än milfart. Men det är egentligen inte så konstigt med detta utan det återspeglar bara hur jag lägger upp min träning. Coachens skisser är ju satta mot de längre distanserna som marathon och det är helt enkelt den träningen som min kropp absorberar bäst och är mest lämpad för.

I takt med att benen som sagt känts pigga så har även de svaga vårtecknen gjort att löpsuget varit stort och de rena återhämtningsdistanspassen gått lite fortare än jag kanske önskat. Men som sagt, man brukar ju säga 'never waste good legs' så jag har bara låtit dem hållas och rullat på.

Denna vecka blir den sista för Fas 1 i marathonskissen, den fasen som ska stärka den aeroba kapaciteten. Jag har hittills lyckats genomföra alla skissens pass och dessutom kryddat upp den med nytt landsvägspers (Påsksmällen) så nog måste jag erkänna att jag är väldigt tillfreds med hur träningen gått sedan Tokyo Marathon. Låt oss bara hoppas att de två återstående faserna innan Stockholm går lika bra för då kan det bli riktigt kul den första juni!

2013-04-02

Påsksmällen och påskledighet

En andraplats på Påsksmällen gör att man kan bjussa på en liten målgest.
Foto: Thomas Windestam


Påsken är över och jag utan omsvep erkänna att det var otroligt skönt med lite semester. Ledigheten började redan i torsdags då jag tog ut en semesterdag och tog det lugnt lite med barnen hemma. Barnen hade under veckan varit lite sjuka i feber men var nu alla på bättringsvägen. Venla och hennes dagiskamrat begav sig under eftermiddagen ut utklädda till påskkärringar (eller som Venla själv uttryckte det: skottkärring), knackade på grannskapets dörrar och kammade hem en hel säck med snask. Vem kunde tro att påskkärringar var så förtjusta i godis?

Venla (höger) tillsammans med sin dagiskamrat - Silverdals två sötaste påskkärringar.

Under långfredagen inledde vi förmiddagen med att gemensamt spela lite fotboll vilket uppskattades av alla. Elias är van och rutinerad då han nu under några år organiserat tränat med sitt klubblag men Venla och Alvar sken upp då de fick ränna omkring på en fin konstgräsplan och spela fotboll. Jag själv hann avverka ett bra intervallpass på eftermiddagen. Denna gång åtta stycken 1.5km-intervaller i varierande farter mellan 3:12->3:06: 8x1.5km @2x3:12, 2x3:09, 2x3:06, 2x3:09, Pj: 90'' @4:30. Intervallpasset gick väldigt lätt vilket stärkte den känsla jag haft på sistone. Fartträningen efter Tokyo biter i och ger resultat. Ungefär här tändes en idé om att få en ordentlig genomkörare under måndagens Påsksmäll ute i Enhörna.

Under lördagen medan Elias hade sin fotbollsträning så passade övriga familjen på att åka till simhallen. Sedan begav sig barnen hem till farmor och farfar där de stannade över natten. Under söndagen shoppade jag och Mamma Marika lite innan vi åkte över till farmor och farmor och åt en god yakiniku-middag.

På måndagen var det tävlingsdags. Jag slog slag i saken och beslutade mig för att testa formen på Påsksmällen. Jag lyckades få med mig hela familjen dit vilket så klart var väldigt inspirerande för mig. Att ha deras stöd utmed banan och dessutom få visa upp att farsan står upp bra mot alla ungdomar ute i spåren är en riktig kick och drivkraft för mig. Att visa barnen att man med hård träning kan mäta sig med de bästa och samtidigt få dem att uppleva löptävlingar på nära håll (ringside) hoppas jag stimulerar dem och i framtiden får dem själva att idrotta.

Ute vid Enhörna sken solen och det var som vanligt väldigt god stämning. Lika bra att säga det direkt utan omsvep: Jag gillar Påsksmällen, jag har bara goda minnen och erfarenheter därifrån under de tidigare lopp jag sprungit där. Vissa år har det varit bedrövligt väder och underlag men det har ändå varit härligt. Se bara min bloggpost från Påsksmällen 2008. Arrangemanget är tajt och välorganiserat och det är liksom en familjär stämning som vilar över hela området. Alla känner alla och man går liksom omkring och småmyser. Det är därför det är så oerhört tråkigt att konstatera att medan ett sådant här bra lopp bara lyckas locka till sig drygt 100 personer till start så kan vissa andra lopp i Stockholm få fyra- femtusen deltagare. Elitlöparna har sedan länge redan insett detta och det bjuds alltid på gott motstånd vid Påsksmällen. Men varför den stora massan väljer att stå och trängas i startfållorna och de inledande kilometerna när man istället kan ta sig ut strax utanför Södertälje för ett lopp med denna atmosfär är mig fullständigt obegripligt.

Efter att direkt klivit ur bilen så blev jag haffad och intervjuad av självaste SVT-Peter Jonsson som gjorde ett mycket förtjänstfullt jobb som speaker under alla de olika loppen som löptes. Han till och med speakade så inspirerande att Elias direkt efter att ha sett pojkar 9-10 år sa att han minsann ville springa här nästa år. Sedan värmde jag upp tillsammans med den förre landslagslöparen Pell, Nilsson, Hägg och Sydow. På grund av den stränga vintern hade arrangören i sista sekund fått lägga om bansträckningen. Normalt sett springer man två stycken 5km-varv där halva varvet är grusväg. Denna del av banan var nu helt täckt av snö och is och istället lade man om sträckningen så att man mer eller mindre körde 4x2.5km. Alltså 2.5 i ena riktningen på en landsväg, kon-vändning och sedan samma väg tillbaka. Och så klart, denna sträckning en gång till. Man kan säga vad man vill om det men jag personligen gillar varvbanor. På något sätt tycker jag det mentalt är lättare att dela upp loppet i mindre beståndsdelar. Självfallet innebar de tre kon-vändningarna att man tappade fart och rytm men då jag är ganska stark i tempovariationer och uppför så brukar detta passa mig ganska bra.

Jag var dock mest ute efter att få testa min form mot bra motstånd. Som jag skrivit tidigare har det känts bra på träning men ett riktigt kvitto får man först då man sätter på sig ett linne och nummerlapp. Träna är en sak. Tävla en helt annan. Jag hade inte lättat särskilt mycket innan loppet. Normalt sett tar jag alltid en vilodag innan tävling men det gjorde jag inte till det här loppet. Istället hade jag loggat knappt 13 mil veckan innan och dessutom avverkat två bra intervallpass. Hur som helst så kändes benen riktigt bra och trots en chockartad start där säkert tio personer mer eller mindre tjuvstartade så bar det iväg på landsvägarna. På grund av att jag pliktskyldigt startade när starten skrek 'GÅ!' så låg jag säkert inte bättre än på 20e plats inledningsvis och fick kryssa mig fram första kilometern. Längst fram var det sluggerfest och ledarklungan dammade säkert på första kilometern strax under 3-blankt. Jag själv klockade den på 3:05 och det märktes att jag knappt inte alls kört några intervaller i låga 3-farter.

Då den första tempochocken lagt sig så hittade jag en bra fart och rytm och kunde börja avancera genom fältet. Strax innan den första vändningen vid 2.5 km agerade jag draglok åt Sydow, Sahlberg, Nielsen och Nilsson. På tillbaka vägen under första varvet skakade jag av mig dessa och hade nu sakta men säkert fått upp ångan. Jag hade fått vittring på Persson och Gustafsson som låg en bit framför och dessa var jag ikapp och förbi strax innan vändningen vid 5 km. Ungefär här hade kroppen tinat upp och acklimatiserat sig vid tempot och benen kändes alerta och pigga. I motvinden upp mot sista vändningen vid 7.5 km valde jag att hålla mitt eget tempo och borra på. Sakta men säkert segade jag mig från och hade nu nästan hämtat in Hägg och Grahl som tvingat släppa 'Meb' Yamana från Spårvägen som nu sprang i ensam ledning. Vid sju km var jag ikapp Enhörna-duon och fortsatte att gå på då det fortfarande verkade finnas gott om krut i benen.

Efter den tredje och sista kon-vändningen var det således bara 2.5 km kvar in till mål och denna del inleddes med en ganska lång motslaka. Eftersom jag gillar backar så tog jag tillfället i akt och spettade på uppför och kunde sedan utöka mitt försprång och kontrollera min andraplats. In som tvåa efter den suveräne Yamana med tiden 31:25 vilket faktiskt var nytt landsvägspers för mig. Bortsett från andraplatsen så var jag väldigt nöjd med detta formbesked. Att kunna prestera en bra miltid trots ingen inriktad milträning och att dessutom göra detta utan att lätta på träningen ger mig självförtroende vilket så klart är skönt at ha i ryggen till den kommande förberedande träningen inför Stockholm marathon.

Efter loppet begav sig hela familjen till Tom Tits experiment i Södertälje som var märkligt tomt på folk trots den lediga dagen. Barnen uppskattade detta naturligtvis och tillsammans provade på massor av olika experiment där.

Alvar avrundar besöket på Tom Tits med en glass.

Artikel på Löpning för alla »

Resultaten »