2013-04-26

Sparring

Fredag och strax helg. Allt känns bra. Jag avverkar mil efter mil och kroppen känns fortfarande helt ok. Tacksam för detta. Det kan svänga snabbt även om jag har lite på känn att jag lyft mig ett snäpp både vad det gäller att tugga mängd och kombinera detta med inslag av fart. Bra för självförtroendet, inte minst då det inte är så mycket tid kvar att vinka på inför årets stora mål: Stockholm Marathon!

Jag har hittat en ny frände i den nyinflyttade Ullevi-sonen Fredrik Johansson. En väldigt trevlig och sympatisk kille som jag har stort utbyte av både som sällskap under passet och i form av sparringpartner. Jag var därför väldigt glad över att han och jag kunde styra upp ett gemensamt snabbdistanspass i onsdags. Vi möttes upp vid Överjärva gård och körde sedan en progressivt ökande snabbdistans i 85 minuter från 4:00 ner till 3:20/km. Dagen till ära blåste det riktigt hårt. Så klart. Jag vet inte om jag bara inbillar mig men på sistone har det blåst ganska ordentligt. Allra helst de dagar det ska springas lite snabbt. Nåväl, bara att bita i och suga upp det. Tränar man i ogästvänliga förhållanden blir man stark och klarar även av att pressa sig hårt och prestera på tävlingar under liknande väderprognoser. Dessvärre (?) hade jag och Fredrik kraftig medvind under vår första hälft av snabbdistansen. Då vi var längst bort på Premiärmilsvarvet på Djurgården och vände hemåt mötte vi en sulig motvind rakt i anletet och fick således pressa på ganska ordentligt för att matcha skissen. I sådana här lägen är det guld värt att ha en sparringpartner med sig. En som man kan växeldra med och som håller en alert hela vägen. Perfekt!