2013-05-29

Det drar ihop sig

Dagarna går och datumet till Stockholm Marathon kryper allt närmre. Jag själv försöker inte tänka allt för mycket på lördagens asfaltsdrabbning utan tar en dag i taget och inte stressa upp mig i onödan. Saker som får tankarna att vara ockuperade på annat håll uppskattas så klart mycket i situationer som dessa. Igår var det dags för jobbets traditionella sommarkonferens som var belägen vid Almåsa. Ett mycket trevligt konferenscenter precis nere vid havet i Skärgården.

Förmiddagen och eftermiddagen spenderades med intensivt konfererande. Lunchen intogs på restaurangen Svartkrogen som verkligen gjorde skäl för sitt namn. I kompakt beckmörker blev vi bordsplacerade och serverade en måltid så att vi fick prova på hur det är för synskadade. Upplevelsen var mäktig och skakande. Det är sannerligen inte lätt att inte kunna se sig själv, sina bordsgrannar eller tallriken med maten på för den delen. Under ganska stor frustration från min sida fick man treva sig fram, hälla upp vatten försiktigt, skapa sig en bild om vad som låg på tallriken, dela bitarna med kniv osv. Otroligt svårt och det hela försvårades av det faktum att jag var superhungrig och dessutom kolhydratsladdade. Faktum var att jag smög ner fingrarna några gånger i maten för att hjälpa till med födointaget. Som tur var såg ingen av mina bordsgrannar det.

Kvällen avnjöts med en härlig måltid och sedan var det livliga diskussioner med kollegorna om allt mellan himmel och jord. Väldigt lite löpsnack vilket passade mig gott.

2013-05-27

Kalas, fotboll och bowling

Venla fyller sex år och kammar hem en ny stilig ryggsäck.

Den gångna helgen hade ovanligt många olika inslag och aktiviteter. Först ut var det Venlas sexårskalas på fredagskvällen. Farmor och Farfar kom över för att gratulera henne och tillsammans åt vi middag och avslutade sedan kvällen med tårta och presenter. Venla kammade hem en ny stilig ryggsäck, kläder, sommarskor och planenligt en stor Legokartong.

Lördagen inleddes i rask takt direkt på förmiddagen. Elias hade fotbollsturnering vilket var spännande då det verkligen gått bra för laget denna vår. Nästan uteslutande segrar och det är lite häftigt att se hur fort grabbarna lär sig spela boll. Ta ansvar, täcka yta, påminna varandra om markering, passa istället för att gå själv och så vidare. Listan kan göras lång men som fotbollsfostrad förälder (långt innan löpningen kom in i bilden) så är det väldigt kul att stå bredvid och heja på. Elias lag spelade sammanlagt tre matcher och det blev vinster i samtliga, inte ett insläppt mål och Elias svarade för hälften av målskörden framåt samt några assists. Bra drag och fokus i laget som verkar vara vältränat, motståndarna bokstavligen sprangs sönder från anfall till försvar. Kul att se att spelarnas kondition bär avtryck på resultat och prestation. Lördagen avrundades sedan med matshopping och lite utomhus grillning i vackert väder. Mycket uppskattat så klart.

Elias utmanar...

... rycker sig loss

... och går på avslut!

Vid lunchtid på söndagen var det dags för Venlas 'andra' kalas, denna gång hade hon tillsammans med en dagiskamrat som fyllde år samtidigt bjudit in alla barn från dagisavdelningen till ett bowlingkalas. Två timmar med 24 barn kan skrämma de flesta föräldrar men Venlas dagisgrupp är märkligt lugna och kontrollerade. Detta i kombination med en timme med intensiv bowling och sedan påföljande korv, tårta och godiskäkande gjorde att hela tillställningen gick snabbt, smidigt och faktiskt inte slet alls så mycket som jag hade räknat med. Viktigast av allt var att Venla var mäkta nöjd med tillställningen. Söndagskvällen avslutades i vanlig ordning med simskola för Venla (Elias tekniksim är slut för terminen).

Som sagt, en intensiv helg med ovanligt många inslag och aktiviteter!

Venla och hennes dagiskamrater bowlade intensivt

Även Alvar fick prova på att bowla fast han gillade nog mest sitt godis.

2013-05-24

Venla sex år!

Dottern min fyller sex år idag! Min egen lilla privata solstråle som förgyller min vardag har alltså hunnit bli sex år. Precis som vanligt vid tillfällen som detta så får man sig en ordentlig tankeställare och blickar tillbaka på tiden då man kunde hålla henne som ett litet knytte i sin famn med bara en arm.

Då jag frågade Venla vad hon önskade sig i present var hennes spontana och därför ärliga svar: En egen toalett i mitt rum. Som ni säkert förstår vill man som förälder göra sina barn glada så långt som möjligt men här blev det av förklarliga skäl avslag på hennes önskan. Vi får se om de andra presenter vi ordnat faller henne i smaken.

Firandet kommer ske i etapper och inleds redan under fredagskvällen tillsammans med familjen och Farmor och Farfar som kommer över på besök. Vi äter middag och ökar sedan tempo och takt med tårta och presentöppning. Under söndagen är det sedan inplanerat kalas med hennes dagiskamrater i en bowlinghall. Tanken är således att slunga klot i drygt en timme och sedan mata de utmattade barnen med sötsaker i olika former innan kalas är över och det är dags att bege sig hem.

2013-05-23

Mage

Det vackra vädret vi hade över helgen (och även Kristi himmelsfärd) har tagit en liten paus och istället ersatts med lite kyliga vindar och temperaturer. För min egen del har jag inte så mycket att rapportera i träningsväg. Dels är det successivt lättning nu som gäller och dels drabbades jag av någon magåkomma i söndags som suttit i ett par dagar. Då magen varit orolig har jag bara rullat distans och hoppades således över det lite hårdare passet jag egentligen hade inplanerat igår. Ingen idé att riskera något nu med så kort tid kvar innan maran. Ett nyckelpass hit eller dit spelar ingen roll utan nu är det bara fokus på att nyttja den återstående tiden på bästa sätt. Det betyder att det är minst lika viktigt med vila/återhämtning, kost och vätska som att damma på några kvalitetspass enligt skiss.

2013-05-21

Sommarstugan

Under den gångna helgen så var det äntligen dags för familjen att besöka sommarstugan för första gången i år. Av olika anledningar, där den främsta var den extremt sega vintern, hade vi inte kunnat bege oss dit förrän nu.

Efter Elias fotbollsträning på fredagskvällen packade familjen således in sig i bilen och begav sig mot Sala. Dryga timmen senare var vi framme och kunde avnjuta en vacker solnedgång och avsluta kvällen med lite vedeldad sauna. På lördag förmiddag åkte vi ner till Salas sportfält. Där synade jag av tartanen för kommande banintervaller senare under sommaren. Sedan spelade vi fotboll tillsammans med barnen innan det var dags att mathandla lite. Strax efter lunch var det dags för mig att avverka ett riktigt hårt pass ute på landsvägarna. Eftersom det var semifinal i hockey-VM mellan Sverige och Finland så var jag tvungen att tidigarelägga passet en aning. Ute var det rejält blåsigt men framför allt varmt. Jag hade en skiss som sa 32 km i ökande tempo där varje dryga mil skulle avverkas i snittfarten 3:45/3:35/3:25.

Sagt och gjort så inledde jag passet efter en kort uppvärmning. Jag satte marschfarten runt 3:40 och rullade på. Jag försökte nyttja landsvägarna i Salas omnejd för passet men tyvärr låg dessa ofta i anknytning till stora vidöppna fält. Här ute blåste det ordenligt styggt och jag hade i stort sett motvind första 13 km. Efter den sträckan försökte jag lägga om kursen och successivt jobba mig tillbaka mot Sala på lite andra vägar. Vinden minskade då men istället hade värmen börjat bli en faktor som jag fram tills dess inte riktigt hade räknat med. Första milen snittade jag in på 3:41 men mot slutet av andra milen hade jag börjat få det tungt. Jag insåg att det inte skulle vara särskilt klokt att ens försöka avverka den sista dryga milen i 3:25-fart utan skissade på löpande fot om passet till 2x3km. Andra milen klockade jag in på 3.31 och de två avslutande 3km-intervallerna på 3:26 och 3:36. Efter passet var jag sliten. Både vind och värme hade haft en stor påverkan och kanske satt även onsdagens dubbelblock på 45 km kvar lite i kroppen. Snabbt ombyte och sedan återhämtning i form av svensk seger mot Finland i hockeyn. Resten av helgen och visiten vid sommarstugan spenderades ute i det vackra vädret med lite bokläsning, sauna och grillning.

2013-05-17

Dubbelblock

Som ni vet drar det så smått ihop sig till Stockholm marathon (vem kan ha missat det!?). En klassisk komponent som förberedelse till ett marathon är det klassiska dubbelblocket. Två pass som avverkas under en och samma dag som tillsammans summeras upp till en marathonsträcka där delar av passen avverkas i farter nära tilltänkt tävlingsfart.

Sagt och gjort, skissen från Coachen indikerade att det under onsdagen skulle genomföras just ett sådant dubbelblock. Fint med dessa pass som skapar en lite extra nerv och på så sätt ser till att man skärper till sig lite extra både innan och under passet. Förra veckan summerades upp till lite drygt 16 mil och jag körde därför lätt och lugn distans på måndag och tisdag för att låta kroppen återhämta sig.

Det första passet i dubbelblocket avverkade jag innan lunch från jobbet i Kista. Ute var det idealiska förutsättningar med gynnsam temperatur och svag vind. Jag inledde med 35 minuter i 4:00 -> 3:50/km för att sedan köra fem stycken 2km-intervaller i ökande fart från 3:30 ner till 3:20/km med två minuters pausjogg i 4:00-fart. Benen kändes responsiva och var med på noterna från steg ett. Jag gled igenom den första delen på passet lugnt och fint och hade sedan en god känsla under 2km-intervallerna som gick markant snabbare än plan. Intervallerna klockades i snitt in på: 3:27/23/21/17/13 och framför allt löptes de avslappnat och med väldigt låg snittpuls. Totalt sett summerades det första passet upp till 23 km.

Tillbaka till jobbet och 3.5 timme senare var det dags att byta om igen för pass 2. Ute blåste det lite mer än under lunchen men det var inget att hänga upp sig på. Under passets första del fick jag dessutom sällskap av Herr Larm vilket så klart uppskattades mycket. Vi inledde med 30 minuter i ökande fart från 4:05 ner till 3:50 innan det var dags för lite långintervaller. Skissen sa 5/4/3km i ökande fart från 3:30 ner till 3:20/km med två minuters pausjogg i 4:00-fart. Larmen och jag landade in den första på fem kilometer med snittet 3:26/km, sedan fick jag klara mig själv. Andra intervallen på fyra kilometer snittades in på 3:23/km och sista tre på 3:15/km. Rakt igenom bra kontrollerad känsla och fortfarande fina pulsvärden. Det andra passet summerades upp till 22 km vilket gav en dagsnotering på 45 km. Benen fräscha hela vägen, inte en tillstymmelse till slitage eller stumhet. Vad gäller hårdheten i musklerna så är jag ruggigt bra förberedd och tempot verkar även det vara riktigt på gång.

Under torsdag och fredag har jag kört lätt distans men imorgon på landet i Sala ska det hårdköras igen. Bara hoppas benen är på humör och levererar. Lördagen bjuder dessutom på en semifinal i hockey-VM mellan Finland och Sverige. Alltid jobbigt att möta Finland. Det känns liksom lite som om vi har allt att förlora och inget att vinna och att det samtidigt är tvärtom för Finland. Eller som jag fått det förklarat av mig: Det viktigaste i ett hockey-VM är inte ett VM-guld, bara att slå Sverige (allra helst kan man göra båda sakerna genom att finalbesegra Sverige så klart). Än värre är att om Sverige vinner matchen så kan jag inte nämna någonting om detta under kommande semester i Finlandslandet. Skulle Finland däremot vinna matchen kommer jag få höra det stup i kvarten.

Nedan följer de två passen för dubbelblocken i mer komprimerad löpnotation:
DB1: 35' @4:10->3:50, 5x2km @3:27/23/21/17/13, Pj 2' @4:00
DB2: 30' @4:10->3:50, 5/4/3km @3:26/23/15, Pj 2' @4:00

2013-05-15

Gott sällskap

Tillbaka i Sverige efter den korta men ack så uppskattade ledigheten i Finlandslandet. Hemresan gick via Turku och vi anlände på morgonen till Sverige suligt tidigt på måndag morgon. Bara att bita i det sura äpplet, kliva upp och ta sig an vardagsuppgifterna. Hem, packa upp, frukost, barnen till skola och dagis och sedan raskt vidare till jobbet. Allt detta hinner man tydligen med på morgonkvisten när färjan anländer strax innan 06:00.

På jobbet var det lite segt men efter några koppar kaffe och sedan ett härligt distanspass med den färska finska terrängmästarinnan Sandra Eriksson lättade upp det hela. Sandra hade i suverän stil sprungit hem terrängguldet hemma i Finland dagen innan och bjöd så klart på en massa löpgodis i form av rapporter från loppet. Sandras form är verkligen god (och stigande!) så det blir väldigt spännande att följa henne nu när bansäsongen strax drar igång. Både Sandra och jag var lite slitna sedan antingen hård träning eller tävling så vi höll nere på tempot och jobbade oss runt en slinga i Ursviksskogarna och njöt av det vackra vädret. Löprundan avslutades sedan med en gemensam lunch. Så här skulle alla lunchar vara!

För min egen del består denna vecka antingen av stenhårda pass eller lättare utfyllnadspass. Färre och färre junkmiles men en ökad mängd kilometer i nära tävlingsfart. Jag har tagit det lite lugnt under måndag och tisdag men har idag två ruggiga pass på schemat. Det är dags för en klassisk marathonförberedande komponent: dubbelblock. Två pass på cirka 22 km i hyfsat tempo som genomförs samma dag. Det är bara att hoppas på att benen är på humör och att jag kan glida igenom det första passet utan så stort slitage.

2013-05-13

Ledighet och träningsläger

Det har varit en skön och mycket uppskattad ledighet över kristi himmelsfärd. Familjen packade in oss i bilen på onsdag och reste över havet till Finlandslandet. Suligt tidigt på torsdagsmorgonen anlände vi till Turku och bilade sedan därifrån direkt hem till Mamma Marikas föräldrar strax utanför Helsinki.

Jag hade varit lite sliten och seg under början av veckan och resan i sig samt den tidiga uppstigningen gjorde inte saken bättre. Hur som helst så är livet ganska bekvämt och tillrätta lagt då vi är på besök hos mormor och morfar. Barnen har dem, fastrar och sina kusiner att leka med. Detta ger lite extra utrymme för träning och framför allt återhämtning. Att sedan maten serveras smakligt, rikligt och punktligt är rena lyxen och förmodligen det närmaste ett träningsläger jag kan komma.

Fredagen var skissat till ett ganska hårt pass och jag hoppades innerligt att kroppen skulle uppskatta ledigheten och passa på att återhämta sig. Direkt under uppvärmningen kände jag att benen var i slag igen och sedan hade jag 95 minuter i 3:40-3:50 på pappret. Benen ville dock annorlunda och eftersom det varit segt ett par dagar kändes det skönt att låta dem rulla på utan att stirra sig blind på klockan. Ungefär halvvägs konstaterade jag att farten låg en bit under 3:40 och då passet drygt 27 km senare var klart hade jag avverkat dem i 3:30-snitt.

Hela helgen hade vi mäkta fint väder med behaglig temperatur runt 20 grader, svag vind och solsken. Perfekta löpförhållanden med andra ord. Barnen lekte mestadels utomhus och mer eller mindre bosatte sig då i studsmattan. Själv hann jag med att spela lite tv-spel, läsa lite böcker och serietidningar. En och en annan liten siesta-tupplur belönade jag mig även med. Lördagens lätta distans gick lättare än jag räknat med och det kändes som om kroppen sugit upp fredagens ganska hårda pass. På söndag var det hemresa tillbaka till Sverige men innan dess var det ett långpass med insprängda fartökningar på schemat. Under två timmar fick jag ihop 31 km och en hel del småryck i 3:15-fart.

Allt som allt summerade jag upp veckan till över 16 mil med två bra kvalitetspass, ett långpass och en t&r-resa till Finlandslandet. Sedan Tokyo har jag loggat mer mil än någonsin med några riktigt bra kvalitetspass. Nu återstår bara tre veckor till Stockholm marathon. Detta innebär att den marathonspecifika perioden nu börjar med två hårda veckor med mindre junkmiles och en hel del istället i tilltänkt tävlingsfart. Återstår sedan endast en lätt lätt vecka för att låta kroppen superkompensera och överträffa sig själv.

2013-05-08

Segt

Igår var det väl egentligen första riktiga vårdagen för säsongen. Mäkta fint väder, behaglig temperatur och inte ett moln på himlen! Dagen till ära var det även dags att springa lite snabbt och lite långt. Normalt sett brukar jag genomföra veckans första kvalitetspass på onsdagen, på så sätt får kroppen två distansdagar att återhämta sig efter fredagens intervaller och söndagens långpass. Detta är ofta välbehövligt för kroppen som då kan absorbera nästkommande intervallpass bättre.

Under gårdagen kände jag mig dock fortfarande lite sliten sedan förra veckans avslutning. Jag insåg att jag verkligen skulle behöva en dag till att distansa mig igenom men eftersom familjen idag styr kosan på kvällen mot Finlandslandet så fanns det helt enkelt inget utrymme då. Jag var helt enkelt tvungen att planera om och köra intervallerna redan igår. Nåväl, kroppen har hedrat mig de senaste veckorna med kanonkänsla på nästan alla pass så det var väl egentligen inte mer än rätt att den protesterade lite nu.

Skissen var satt till 3x(5/2km) @3:30/3:15, Pj 3'/Spj 5' @4:10. Alltså tre serier med en 5km-intervall följt av en 2km-intervall. Dessa skulle gå i farterna 3:30/km respektive 3:15/km. En pausjogg på tre minuter mellan dessa följt av en seriepaus på fem minuter, båda i 4:10-fart. Tog mig igenom de två första serierna med ganska tunga och sega ben. Precis som jag hade anat var kroppen inte så återhämtad som jag hade önskat och den gav mig ingenting gratis. Framför allt de två kilometerna i 3:15-fart var de jag upplevde som tunga. Pulsvärdena var iofs inte så höga vilket också är ett tecken på att kroppen var sliten. Pulsen parkerade på rimliga nivåer och ville sedan inte flytta sig därifrån hur mycket jag än försökte. Inför den tredje serien klev jag in och direkt upp på löpbandet. Tidigare under dagen hade jag fått motorn utbytt och nu rullade bandet precis som förr. Totalt sett matchade jag skissen, tom lite snabbare än plan. Femmorna snittades in på 3:25 och tvåorna på 3:15. Men känslan under passet var inte så bra. Att logga in 28 km med ganska tunga ben där 21 km avverkas i hyfsad fart är inget drömscenario men det var bara att stänga av skallen och ta sig igenom passet och hoppas på lite bättre ben på det kommande kvalitetspasset senare i veckan.

2013-05-06

Kungsholmen runts Knattelopp 2013

Elias ledde från start till mål.

I sedvanlig ordning inledde jag helgen (eller avslutade arbetsveckan) med ett kvalitetspass på fredagskvällen. På skissen stod det denna gång ett litet annorlunda upplägg för passet. Denna gång var det en aningen kortare snabbdistans där farten var uppskruvad lite mer än jag de senaste veckorna genomfört.

Jag valde att spetta runt fyra varv i Silverdal där varje var mättes till 3.5km vilket gav den totala sträckan till 14 km. Benen kändes helt ok och jag bara rullade med de två första varven som snittades in på 3:26 och 3:18/km. Under varv tre ökade jag farten till 3:12/km för att sedan under det fjärde och sista varvet snitta in 3:05/km. Fortfarande kontrollerat och med fokus på flyt och teknik. Kändes inte alls spänt eller ovant vilket jag var lite orolig över innan passet. Samtidigt ett väldigt skönt formbesked att kunna snyta ur sig 3:05-kilometer utan allt för stort slitage trots nertränad kropp med marafokus.

Venla strax innan målgång.

Lördagen bjöd inte på någon sovmorgon eller vila då det var uppstigning i ottan för funktionärsinsats vid Kungsholmen runt som klubben anordnade. Denna tävling som likt många andra i Stockholmområdet har vuxit kraftigt de senaste åren och i år lockade till sig knappt 5000 deltagare. Under tidig förmidag hjälpte jag till i sekretariatet innan familjen anlände till Knatteloppet. Elias gjorde sin sjunde start och Venla sin femte medan det var debut för lille Alvar. Bussarna var tydligen lite försenade så det var lite stressigt att hinna byta om på barnen och fästa nummerlapparna men vi hann till slut. Kanske var detta en bra uppvärmning då barnen säkerligen hade en lite extra förhöjd puls innan start.

Alvar ser målet. Och glassen.

Jag själv ställde mig på ca 250m in på loppet och fotade barnen då de sprang förbi. Först i ledet med väldigt rappa steg kom Elias. Jag visste att han hade kapacitet att hålla till längst fram men med tanke på hans hårda öppning så var jag lite orolig över att den var lite för optimistisk. En liten stund senare kom Venla farande även hon långt fram. Därefter fick jag själv borra på och genade över banan och hann se och fotografera Elias vid uppskattningsvis 700m in på loppet. Mycket riktigt hade han tappat lite tempo och några killar närmade sig snabbt bakifrån. Jag skrek, hejade och manade på honom och då visade han bra karaktär, visade hörntänderna och ökade takten igen. Han höll undan för sina konkurrenter och kunde ganska ohotad faktiskt vinna loppet på 3:57. Verkligen kul för honom och självfallet var jag själv stolt som en tupp.

Jag hann knappt smälta det hela innan det var dags att ta emot Venla på upploppet. Att heja fram sina barn samtidigt som man står med kameran i högsta högg är ingen lätt ekvation men på något sätt lyckades jag med båda delarna. Venla hade sprungit fantastiskt bra och gick in på 5:07, först bland både tjejer och killar för sin åldersklass. Dessutom putsade hon Elias tid då han var sex år med över en minut! Otroligt egentligen om man tänker på det och kombinationen av hennes fokus och lätta steg kan bli en bra kombination framöver.

Elias spurtar mot seger.

En liten stund senare var det dags för den tredje och minsta Engströmaren att ta de sista stegen in mot mål. Alvar hade ömsom sprungit och gått kilometern tillsammans med Mamma Marika och gjort detta med bravur. En hel kilometer för en liten kille på 2.5 år är en ansenlig sträcka men Alvar gled in på upploppet med ett leende på munnen. Löpglädje i dess renaste form. Alla barnen gjorde således härliga insatser så peppet var så klart ganska mycket på max hos mig själv då jag älskar löpning. Barnen njöt till fullo efter loppet med både bullar och glass och tyckte nog att tillvaron var helt ok. För min egen del assisterade jag Coachen som speaker under de två tävlingarna över 10 km och halvmarathon. Härligt vårväder och fina löpinstaser rakt igenom rundade av dagen perfekt.

På söndagsförmiddagen mötte jag upp Ullevi-Fredrik vid Överjärva och tillsammans jobbade vi oss genom delar av Ursvik, Kista, Akalla och sedan en runda på Järvafälet innan vi styrde kosan tillbaka mot Silverdal. En bra genomkörare och det kändes skönt att äntligen kunna springa på grusvägar när den evighetslånga vintern äntligen smält igenom. 30 km in på kontot avslutade träningsveckan som skrapades ihop till 14 mil. Två bra kvalitetspass och ett gediget långpass. Tappade lite volym på lördagen på grund av funktionärsarbete men kunde ändå logga in hyfsat med mängd.

Venla med sitt fjäderlätta steg.

Lagfoto. Alvar är bekrymrad över att glassen är uppäten.

2013-05-03

Vårvibbar

Fredag och solen skiner ute. Till på köpet är det ingen falsk marknadsföring, det är faktiskt lite småbehaglig temperatur också. Riktigt gott och det är bara att passa på att njuta, gudarna ska veta att fint väder varit en akut bristvara denna vår. Jag har även under mina senaste löprundor observerat lite skott på buskar och träd så förhoppningsvis får vi snart se lite blad, löv och grönska. Nackdelen med detta är att jag kommer bli pollensänkt men förhoppningsvis är detta överspelat till Stockholm marathon.

Hur som helst så har jag på förmiddagen en besiktning av ben och rygg hos Salov med de magiska nyporna. Därefter stundar lite mer fortsatt jobb innan det är dags för en lite kortare men rappare snabbdistans innan middag. Känns lite märkligt att inte skissa upp en snabbdistans upp mot 30 km utan denna gång hålla sig till lite mer humana nivåer. Samtidigt lite extra nerv, att jag är uthållig vet jag, det har den senaste träningen indikerat, hur kroppen reagerar på lite snabbare saker vet jag dock inte så det blir spännande att se.

Imorgon stundar det även funktionärsarbete på Kungsholmen runt där alla tre barnen ska ställa upp i Knatteloppet. Peppet är stort just nu i det Engströmska hemmet.

2013-05-02

Första maj

Det här med att vara ledig mitt i veckan det är fina grejer det! Jobba två dagar, få en återhämtningsdag och sedan ytterligare två arbetsdagar. Blir minst sagt lite lättare då. Till på köpet låg jag back med sömnen och vilan efter helgen då Elias hade både fotbollsturnering och simtävling med tidiga starter på lördag och söndag.

Försökte därför vila ut lite extra (läs: så gott det gick) igår innan jag och barnen åkte ner till fotbollsplanen och spelade lite boll. Det var solsken och lite vårvibbar vilket så klart var extra inbjudande. Elias och Venla spelade match tillsammans med några andra barn i närområdet medan jag och Alvar tränade på lite skott och passningar. Alvar är för kul, trots att han är 2.5-år vägrar han spela med en lättare och mjukare boll. Han ser storebror och storasyster spela med 'riktiga' bollar och ska då bestämt göra det samma. Det hela ser lite roligt ut då bollen är så stor att den mer eller mindre når honom till knäna men trots det lyckas han sparka iväg bollen riktigt bra.

Efter lunchen som bjöd på hemmagrillade hamburgare (läs: McEngström) så var det dags för en lite mildare form av tröskel/snabbdistans. Skissen var 85 minuter mellan 3:40-3:50/km vilket såg ganska lätt och behagligt ut på papret. Jag mötte upp klubbisen Patrik Eklund med sitt färska nya marapers på 2:32 satt i Paris samt Ullevi-Fredrik vid Överjärva och tillsammans arbetade vi oss genom Hagaparken, förbi Universitetet, ett varv på Premiärmilsbanan och sedan tillbaka till Överjärva via Bergshamra och Ulriksdal. Nedrans fin runda och trevlig sällskap, allt kryddat med behagligt vårväder och denna gång en måttlig vind. Skönt att slippa just denna vind som under de senaste veckorna varit bitvis påfrestande under passen, framför allt då det ska springas lite snabbare. Totalt sett skrapades det ihop drygt 24 km där snittfarten hamnade på cirka 3:37 vilket var lite under den aviserade. Känslan under passet var dock klockren, komfortabel och nästan helt utan ansträngning. Formen har verkligen känts bra på sista tiden, kan inte begära mer just nu.