2013-08-27

Bellmanstafetten 2013

Den gångna helgen inleddes i rasande tempo. Först ut var Venla bortbjuden på kalas medan Elias hade fotbollsmatch. Till på köpet var det Bellmanstafetten ute på Norra Djurgården och klubben hade mönstrat ett antal olika laguppställningar. Många ställen att vara på och så lite tid att sprida ut alla aktiviteterna på.

Bellmanstafetten består av fem stycken 5km-sträckor och tricket att lösa ekvationen med tidsbristen blev att låta mig köra den sista och femte sträckan. På så sätt hann jag hjälpa till lite på hemmafronten, se Sonens match och därefter bege mig till loppet för uppvärmning innan det var dags för mig att köra min sträcka.

På papret innan start stod det klart att det främsta hotet skulle komma från Vallentuna med Laser som ankare. Utöver honom hade de Micke Andersson som gjorde en fin comeback efter att ha varit borta från löpningen några år på grund av segdragen skada. Utöver dessa herrar var vi lite mer osäkra på vilka övriga löpare de skulle mönstra i sitt lag. Under min uppvärmning sprang jag på Lasers bror Alf (aka Olof) som droppade bomben att de kastat in Olle Walleräng på sista sträckan på grund av sent återbud av en av deras löpare. Eftersom jag utgick från att det skulle vara ganska jämnt ut på sista sträckan så kändes det så klart lite svettigt att få tampas med sverigeettan på 5000m. Men men, inget att hänga läpp över, bara att försöka göra en så bra insats som möjligt för laget.

Kort innan start ser jag dock ingen Walleräng på startgärdet och börjar inse att Alf kastat en curveball. En riktigt välplacerad sådan dessutom. Tyvärr hade Vallentuna redan rykt loss på andra, tredje och fjärdesträckan och jobbat upp en ledning på över 90 sekunder. Lite uppgivet och stressande att stå och vänta på växling och känna hur de dyrbara sekunderna rann iväg. Insåg redan då jag fick växelpinnen i handen att det med största sannolikhet inte skulle gå att ta igen försprånget vilket skulle betyda att ta in knappt 20 sekunder per kilometer. Att springa fem kilometer är dessutom en väldigt ovan distans för mig och jag upplevde initialt att starttempot var högt vilket dessutom förstärktes av att det var nerförsbacke. Efter någon kilometer hade jag dock hittat marchtempo och rullade på. Att det var mycket folk som jag passerade spelade ingen större roll då det var breda fina asfaltvägar och jag behövde bara ta ut kurvorna en aning. Värre blev det dock de sista 1.5 kilometerna in mot mål. Då smalnade grusvägen av och det blev brutalt tjockt på vissa ställen. Fick börja sicksacka som en galning och sprang dessutom rakt in i en tjej med jättestora hörlurar som två meter framför mig gjorde en elegant och totalt maskerad sidledsförflyttning. På denna sträcka hade det varit önskvärt med en ledarcyklist som plogade vägen en bit framför.

Hur som helst så tog jag in ungefär en minut av Vallentunas försprång men var aldrig nära att hota deras ledning. Vallentuna vann med 32 sekunder för oss och det kändes väl inte direkt kul. Sträckan hade jag tillryggalagt på 15:29 vilket med tanke på isolerad löpning och en hel del sicksackande var ok. Det som är lite märkligt med tidtagningen är nog att jag fick en del av min tid baserad på den löpare som växlade öer till mig. Hur svårt ska det vara egentligen att få korrekta mellantider? Kan man inte fästa ett chip på stafettpinnen och ha vissa zoner där pinnen måste föras över. Jag vet andra stafetter som har en liknande lösning och Bellman med tanke på dess enorma mängd anmälda lag borde kunna ha ekonomiska medel för att genomföra detta. Jag hade inte lättat på någon träning så benen var väl inte direkt superpigga. Hade alla i laget sprungit sex sekunder snabbare per sträcka hade vi tagit hem det men det går så klart inte att resonera på det sättet. Vallentuna gjorde en strong insats, var mycket jämnare än oss och var utan tvekan värdiga vinnare!

Helgen avslutades med ett långpass tillsammans med Coachen, Bergstedt, Sahlberg och Eklund. Vi snurrade runt i delar av Ursvik och Sundbyberg och lyckades skrapa ihop 30 km och en veckomängd på 14 mil.

1 kommentar:

Martin sa...

Väntar mig ingen samtal då min 25 min inte räcker långt...