Mera terräng

Terrängförberedelserna fortsätter. Det ska jagas höjdmeter och gnuggas längre snabbdistanser på grusvägar. Platsen för detta är som så många gånger förr Ursvik, denna oas av backar och stigar insprängt i Norrort. Jag trivs där och vet med mig att det går att grunda riktigt bra utmed dess landsvägar.

I tisdags var det dags att återigen skruva upp tempot under en längre snabbdistans tillsammans med Ullevi-Fredrik som försöker jaga mil och tempo inför kommande Berlin Marathon. Ullevi-Fredrik är en stabil herre med riktigt bra fart under dojorna vilket alltid borgar för bra sparring.

Planen för passet var 19 kilometer i ett tempo runt 3:45/km. Vi snurrade runt det nylagda 7km-spåret som är lite snällare än till exempel 10km-varvet. Detta gjorde att vi hade lagt farten lite högre än vad jag annars brukar försöka snitta in. Skillnaden denna gång var att Ullevi-Fredrik var med sparrade vilket nästan alltid innebär att tempot blir aningen högre än vad jag (eller vi) kanske borde hålla. Till detta pass var dessutom mina ben ganska sega och tunga. I lördags var det tävling med en hel del mängd innan och efter, söndagen bjöd på långpass och under måndag landade jag in några mil också. Alltså, hårt tempo med Ullevi i Ursviks nejder var inte balsam för benen. Sista avslutande kilometerna in mot mål var jag rätt mör men vi hade ändå hamrat in 3:32/km vilket var klart snabbare än skissen avsåg.