2013-08-07

Tusingar

I slutet på semestern men mitt i rådande värmebölja här i Finlandslandet försöker jag genomföra några banpass i hopp om att vässa upp snabbheten lite till kommande höstsäsong.

På hemmaplan i Sverige har jag haft turen att få sparring och draghjälp av Ullevi-Fredrik och Uhrbom men här i Finland är det klenare med sällskap. Alla distans och intervallpass har jag fått genomföra på egen hand. Under distanspassen går det väl an men på de snabbare passen saknar jag löpksällskapet och måste således pressa mig igenom intervallerna ensam.

I måndags var det rivstart på träningsveckan med banintervaller. På grund av kvällskativiteter med familjen var jag tvungen att genomföra passet mitt under eftermiddagen. Detta är så klart inte optimalt när det är 26-27 grader i skuggan. Visserligen var det knappt någon vind och molnigt men värmen påverkade ändå en hel del. Skissen från Coachen såg annars fantastiskt ut. Tusingar! Inte tio som jag hade hoppats utan tolv men jag tänkte inte protestera. Ett sådant här pass får jag max en gång per år så det är bara att njuta och hoppas Coachen glömmer bort att han bjussat på ett sådant här pass så man får springa ett till.

Skissen var 12x1000m @3:07->3:02, pj: 200m @52'' med skobyte efter sex intervaller. Sagt och gjort så brände jag av några tusingar men kändes ganska omgående att benen var sega och att jag påverkades mer än jag hade räknat med av värmen. Under skobytet efter de sex inledande tusingarna var jag rejält sliten och insåg då att det inte skulle vara lönt att slugga igenom ytterligare sex stycken. Istället skar jag ner passet till tio tusingar med en avslutande 400ing i snabbare tempo. Väldigt trött mot slutet av passet och det var på håret att jag ens tog mig igenom de tio intervallerna. Snittfarten var inte så mycket att hurra men samtidigt inte katastrofalt. Däremot känslan under passet var dock inget vidare. Hade jag förstått att värmen skulle påverka så mycket och att benen var så pass slitna efter sommarens mängdökning så skulle jag nog justerat ner tempot en aning. Nu fick jag istället jogga hem och gnissla tänderna en aning. Aldrig kul att inte kunna matcha en skiss som Coachen gjort. Men skam den som ger sig. På torsdag är det dags igen och då hoppas jag på mildare väder och piggare ben.

Inga kommentarer: