2013-10-07

Lilla Lidingöloppet och uppstartsvecka

Elias i hård spurtduell!
Foto: Peter Holgersson, http://www.peterholgersson.se/2013/09/30/lilla-lidingoloppet/


Dagen efter Lidingöloppet så var hela familjen tillbaka vid Ground Zero. Det var dags för Lilla Lidingöloppet och Elias ställde upp i P9-klassen i mycket starkt motstånd. Det som skiljer Lilla Lidingöloppet från många andra (även större) barntävlingar är att motståndet här kommer från barn runt nästan hela Sverige. Det är alltså en mycket större bredd vilket så klart är både stimulerande och imponerande. Spenderade en del tid med att studera våra yngre förmågor och måste säga att det var riktigt kul att se dem spetta på i Lidingös erkänt tuffa terräng. För Elias del var detta andra gången han sprang tävlingen. I fjol föll/snubblade han halvvägs och hade väl ingen direkt bra dag. I år däremot tycker jag han utvecklats och har dessutom sprungit väldigt bra i de lopp han ställt upp i. Till skillnad mot vad jag brukar instruera honom innan start så bestod coachningen från min sida av att se till att han fick en bra startplats med stallordern om att stå på ordentligt i början så han inte blir stängd i backen direkt efter startgärdet vid Grönsta. Detta skedde i fjol och Elias fick då springa sicksack och mestadels uppe i skogen bredvid spåret för att kunna ta sig framåt. Elias kom iväg klart bättre i år och låg väl runt 30e plats i backen. Sedan avancerade han successivt i fältet och sprang in i mål på 17e plats i hård spurtduell mot några medtävlande. En stark prestation från hans sida då han kapade 1.5 minut från fjolårstiden på denna 1.7 km långa sträcka. Dessutom cirka 30 sekunder från segraren och bara sju sekunder från en topp10-plats. Ganska säker på att det finns en hel del till att hämta ut här om grabben skulle träna lite löpning. Nu är det som bekant mest fotboll och simning som gäller.

För min egen del efter urladdningen ute på Lidingö så tog jag i samråd med Coachen en lite lugnare uppstartsvecka efteråt. En hel del att smälta både fysiskt och psykiskt. Sug och motivation har det dock funnits i överflöd, kroppen mestadels hög på endorfiner men det kan ändå vara klokt att få lite distans till det hela och landa lite. Samtidigt är det inte så överdrivet lång till kvar till säsongsavslutningen som jag bestämt ska bli Valencia Marathon i mitten av november så det gäller att nyttja tiden fram tills dess på effektivast sätt.

Jag tränade på med löpning direkt efter loppet då 30 km terräng inte närmelsevis sliter lika mycket som en asfaltsmara men de två första dagarna efter loppet körde jag reducerad mängd och dessutom skippade jag dubbelpassen hela förra veckan. I fredags körde jag ett lite lugnare långintervallpass och fick signaler om att återhämtningen gått riktigt bra och att kroppen då var redo och mottaglig för lite mer och hårdare träning. Veckan avslutades med ett långpass ute på Djurgården tillsammans med sverigeettan från Lidingöloppet Lars Södergård och Olle Walleräng. Sällskapet lika bländande som det vackra höstvädret och vi hade som ni säkert förstår en hel del att avhandla under passet. Mycket kretsade så klart kring Lidingöloppet. Lars som haft en explosionsartad utveckling framför allt de två senaste säsongerna har just nu en formkurva som pekar spikrakt uppåt. Fortsätter i denna takt så kommer han inom mindre än två år distansera både Farah, Kipsang och de grabbarna som befinner sig högst upp på näringskedjan. Lars springer dessutom med ett galet stort självförtroende just nu, allt är möjligt för honom och det är med spänning jag kommer följa hans framfart i de två kommande Terräng-SM-loppen i Falun.

Totalt sett skrapade jag ihop lite drygt tio mil där jag skippade dubbelpassen men kryddade upp tillvaron med ett lite lättare intervallpass och ett långpass. Allt känns bra i kroppen nu så det blir till att börja gå tillbaka till rutinerna denna vecka och komma upp både i mängd och intensitet.

Inga kommentarer: