2013-11-08

Tandstöld

Dagarna går och Valencia Marathon kommer allt närmare. Än har jag inte börjat nerva mig för mycket inför loppet utan fokuserar bara på att avverka de sista återstående hårda förberedande passen. Vad det blir för väder, hur motståndet ser ut, kommer jag att klara mig från sjukdom och skador? Det är så klart en del frågor som kan hålla en vaken om nätterna men jag försöker hålla mig så kall och lugn som det bara går. I mitten av nästa vecka och kort innan loppet då kommer säkert fjärilarna vakna till liv nere i magen men då är det så nära inpå loppet att det är under kontroll.

Denna vecka har jag redan svagt börjat skära ner på mängden, främst genom att undvika dubbelpass per dag och därmed färre 'junk' kilometer. Istället gäller det att ha bra ben till nyckelpassen och genomföra dem på bästa möjliga sätt. I onsdags var det dags för det näst sista lite hårdare passet som bestod av en lite längre uppvärmning i 25 minuter från 4:30 ner till 3:30. Sedan var det tre stycken långintervaller enligt 4/5/4 km som skulle avverkas i 3:20/25/15-fart, pausjoggen var 2' @4:15. De två första över fyra och fem kilometer i 3:20 och 3:25-fart tog jag mig igenom utan något som helst slitage. På den sista intervallen då farten skruvades upp till 3:15/km fick jag ta i lite mer och kände att jag hamnade under min tilltänkta marafart. Spannet för vad jag borde vara kapabel till att hålla på maran ser ut att ligga någonstans mellan 3:20-3:25 vilket känns stimulerande.

På torsdagen var det lunchpass tillsammans med 1:37-Bergman och precis som vanligt var det mäkta trevligt och inspirerande. Karln har som bekant avverkat Lidingöloppet som näst snabbaste svensk med sina 1:37 och följaktligen diskuterade vi under passet hur jag på enklast och smidigaste sätt kapar sex minuter på mitt färska LL-pers. Det finns väl ingen direkt exakt vetenskap om hur detta bör göras men vi var dock rörande överens om att man helst bör fördela de sex minuterna som ska springas in jämt över de tre milen. Att spara allt till sista milen och således avverka den på 29 minuter kan bli lite besvärligt.

Även Dottern Venla har tappat sin första tand och var mäkta stolt över detta. Innan hon gick och la sig på kvällen så stoppade hon sin tand i ett glas med vatten på köksbänken. Jag bytte därefter raskt ut den mot en guldtia eftersom Tandfén instruerat mig om detta. Venla var dock inte alls med på noterna. Nästa morgon då hon vaknade och upptäckte pengen istället för tanden blev hon upprörd och undrade vem som hade snott den. Då jag förklarade att det förmodligen var Tandfén blev hon hårt anklagad för stöld!

1 kommentar:

Ulrika sa...

Förra hösten var jag på ett föredrag i Uppsala. Föredragshållaren presenterade sig b la hade han sprungit Lidingöloppet på 1:37. Magnus Bergman. 1:37. Poletten trillar ner, det måste vara ”1:37 Bergman” från din blogg. - Lycka till i Valencia!