2014-02-28

Lägeskoll

Inte så mycket tid kvar att vinka på innan det är tävlingsdebut för säsongen 2014. Platsen är Haag och distansen är halvmarathon. Sedan uppstarten efter Valencia Marathon har träningen inriktats mot lite kortare intervaller med fokus att få upp snabbheten en aning runt distanser upp till en mil. Jag har visserligen fortsatt tugga hyfsat med mängd men kvalitetspassen har ofta varit landat i farter ner mot låga 3:00/km eller lägre istället för långa snabbdistanser i farter mellan 3:25-3:15/km.

Runt jul och årsskiftet hade jag en period då jag besvärades av en överansträngd hälsena som haltade mina planer en aning. Detta besvär är nu ur världen men jag känner i vissa fall en antydan till irritation i den fortfarande och monitorerar så den inte blommar upp igen. Annars har träningsveckorna och framför allt kvalitetspassen gått väldigt bra, nästan bättre och lättare än jag hade räknat med. Det är en svår balansgång även då man har medvind och det mesta klaffar med träningen. Det är så oerhört lätt att trycka på lite för hårt och offensivt och få bägaren att rinna över med skada och utebliven kontinuitet som följd. Jag försökt att verkligen lyssna på kroppen och dess signaler men hade ändå ett 'close-call' vad gäller hälsenairritationen.

En av de viktigaste anledningarna till att förra höstens tävlingar med Lidingöloppet och Valencia Marathon gick så pass bra var just att jag fick behålla kontinuiteten och kanske lite avkastning för den hårda träning jag lade ner tidigare innan Stockholm Marathon som jag dessvärre missade just på grund av skada. Att jag fått fortsätta träna på utan avbrott för skada och sjukdom sedan Valencia och dessutom höjt resultaten på mina kvalitetspass ytterligare en nivå gör att jag är väldigt nyfiken på att få testa formen nästa helg i Haag.

Till på köpet har jag även under vintern blivit kontaktad av Stefan Olsson som är grenansvarig för långdistansgruppen i svenska friidrottslandslaget. Han meddelade att jag var en av de personer som de observerar för kommande lag-EM i Marathon. Självklart var detta väldigt inspirerande för mig och ett litet kvitto på att lång trogen tjänst och framför allt disciplinerad träning ger avkastning och resultat. Jag försöker dock fokusera på mig själv och min träning och tävling och inte dra några förhastade slutsatser kring sommarens EM i marathon. Primärt behöver jag förbättra snabbheten för att sedan nyttja den till att springa snabbare på marathonsträckan. Och tittar jag på de genomförda intervallpassen nu under vintern så är det precis dessa resultat jag har velat ha. Nu gäller det bara att omsätta den investerade träningstiden på några tävlingar framöver och sedan fatta lite nya beslut kring träningsupplägget och vilka tävlingar det kommer att handla om.

2014-02-25

Trött på doping

Jaha. Sverige vann ödesmatchen mot Finlandslandet och räddade därmed de kommande ledigheterna för mig över påsk och sommar. Trodde jag. Jag var mycket konfunderad över hur under isen de svenska spelarna såg ut att vara under finalen mot Kanada. Ett tag trodde jag de var tagna av stundens allvar men det kändes inte rimligt då dessa spelare varit med om liknande matcher under sina karriärer. Sedan trillade polletten ner när det avslöjades att Bäckström åkt fast i ett dopingstest. Ridå ner. Och precis lika snabbt kände jag hur ledigheterna i Finlandslandet inte alls skulle bli den räkmacka jag nu trodde de skulle bli. Skiten också.

Och ska man tänka efter riktigt noga så är det kanske så att IOK:s sena redovisning av Bäckströms positiva dopingprov faktiskt fällde just Finland. Hade IOK meddelat besked som sig bör inom 24 timmar hade Bäckström-gate-affären blivit känd innan matchen mot Finland. Och som Sverige såg ut mot Kanada så är det högst sannolikt att Finland besegrat Sverige då.

Men annars blir jag bara trött på alltihopa. Trött på fusk. Trött på doping. Trött på olika medicinska regelverk och tillåtna substanser. Trött på hur illa dopingkontrollerna är inom vissa idrotter. Trött på usla idrottare som inte kan tävla rena.

2014-02-20

Derby

OS närmar sig sitt slut och jag känner redan tomheten smyga sig på. Det fina med OS och andra sportevenemang är att det finns sport att titta på och avnjuta nästan varandra kväll (och lite mer därtill). Redan innan spelen började hade jag på känn att det skulle bli en ishockeymatch mot Finland vilket är derby i dubbel bemärkelse eftersom jag är gift med en finska. Frun min tar i och för sig detta med aktningsfullt lugn (det är lite sämre ställt på min sida) men i den finska släkten är detta årets eller kanske tom decenniets viktigaste sporthändelse.

Medan det svenska hockeylaget inte övertygat alls i turneringen har det finska laget spelat en riktigt effektiv och underhållande ishockey och väldigt välförtjänt tagit sig till den stundande semifinalen. För Sveriges del har resan hit bestått av motståndare som Tjeckien, Schweiz, Lettland och Slovenien. Visst har Sverige vunnit matcherna men det har inte varit något direkt övertygande spel utan det har istället sett väldigt krampaktigt ut. Så, inför matchen håller jag Finland som klara favoriter men önskar så klart att Sverige bjuder upp till dans och helst vinner matchen. Semestern till påsk och sommar kommer bli grymt påfrestande annars.

Veckan har annars flutit på bra med träningen. I tisdags körde jag veckans första kvalitetspass som bestod av en blandning av olika intervaller vad gäller längd och fart. I sin fulla prakt såg skissen ut enligt:
2x2km @3:05->3:03, SPj/Pj: 2' @4:15
3x2:30 @2:57/55/53 Pj: 90'' @4:30, SPj: 2' @4:15
4km @3:12 +1, 3:10 +1.5, 3:08 +0.5, 3:12 +1

Inga större problem under passet och både snitt- och maxpuls var väldigt låg vilket indikerade att jag kunde glida igenom passet utan att bränna för mycket energi. Annars har jag nu tillsammans med Coachen skissat upp de sista veckornas förberedande pass och även planerat upp hur mängden successivt ska minskas till Den Haag halvmarathon. Svårare än man tror att bryta rutiner och mönster och minska träningen!

2014-02-17

Trixig vecka

Den gångna veckan var lite extra trixig med tanke på att Alvar drabbades av vattkoppor och det blev en del VAB. Detta i kombination med en hård träningsvecka och tung belastning på jobbet gjorde att jag fick gräva lite djupare i registret för att logga alla mil och tunga kvalitetspass.

Nu är veckan lagd till handlingarna och det är skönt att konstatera att Alvar nu är frisk och alla träningspass loggades och genomfördes till punkt och pricka och dessutom med gott utfall. Mängden blev lite drygt 15 mil och innehöll bland annat två stycken hårda intervallpass och ett långpass på knappa 30 km under söndagen.

Det första av de hårda passen körde jag i tisdags och var en snabbdistans på 40 minuter där tempot varierades enligt: 10' 3:15 +1.5, 5' 3:10 +1, 10' 3:15 +1.5, 5' 3:07 +0.5, 10' 3:15 +1. Sett över hela passet blev det cirka 12.5 km där snittfarten korrigerat med den extra lutning jag hade under vissa delar borde landa runt 3:10/km. Väldigt bra känsla och det är gott för självförtroende att kunna glida igenom dessa pass utan slitage.

Det andra passet genomfördes i fredags på alla hjärtans dag. Vad kan passa bättre då än lite romantik på löpbandet med korta rappa intervaller? Coachen hade skissat upp en stege som jag körde två ggr. Passet såg ut:
2x(2/3/4/3/2') @2:52/56/00/56/52, Pj: 75'' @4:30, SPj: 3' @4:30

Sammanlagt 28 minuter i farter mellan 2:52 till 3:00/km vilket är lite ovant för mig men jag tog mig igenom passet och det var egentligen bara på de två sista intervallerna som jag fick pressa på. Fortsatt väldigt taggad och sugen på att testa formen på tävling. Den Haag halvmarathon närmar sig och det återstår nu bara ett fåtal veckor med tuff träning innan det väntar lättning. Alltså lite tid att vässa formen ytterligare och stärka ben och skalle!

2014-02-10

Det går som smort

Förra veckan var planerad till att vara en lite lugnare vecka åtminstone vad gäller milsamlandet. De två nyckelpassen var det fullt ös på så där fanns det ingen anledning till att hålla I handbromsen. Tisdagens kvalitetspass var satt till två stegar med en avslutande långintervall enligt:
2x(8/6/4’) @3:08/3:04/3:00 +1, 7’ @ 3:10 +2 Pj/SPj 2’ @4:30

Återigen samma goda känsla som jag haft under vintern, behövde aldrig slita under passet utan jobbade bara mig igenom det lugnt och metodiskt. Springer med ett stort självförtroende nu och då är det ofta lätt att genomföra hårda pass. På fredagen var det dags för veckans andra intervallpass. En längre uppvärmning och sedan två stycken långintervaller i hyfsat tempo. Skissen var satt till:
10km @4:30->3:30, 6km @3:12, 5km @3:10, SPj: 3' @4:30

Lite annorlunda pass mot merparten av de senaste hårda passen jag kört. Tempot upplevdes bitvis som väldigt lågt och kontrollerat samtidigt som det gällde att behålla fokus och koncentration. Att mata på så pass långa intervaller som sex respektive fem kilometer är ofta mer påfrestande mentalt än konditionsmässigt. Kör man dessutom dessa på band ökar den mentala anspänningen och man får verkligen dela upp intervallerna i mindre beståndsdelar och metodiskt jobba sig igenom dessa.

Min tidigare ömmande hälsena är nu nästan helt återställd och jag kan nu springa på utan störande moment. Att ha en kropp som dels upplevs som nysmord och samtidigt rullar igenom de hårda passen utan allt för mycket slitage skapar så klart ett välbehag. Egentligen är det bara att njuta och tuta på och köra så gott man kan men samtidigt är det så oerhört lätt att pressa på för hårt när man är i form och man lyckas belasta kroppen lite hårdare än den är van vid. Nu återstår det några tuffa veckor innan en liten lättning. Därefter är det dags att testa av formen på Den Haag halvmarathon och jag är verkligen sugen på att få ett kvitto på hur kroppen absorberat vinterns träning.

2014-02-05

Helgsammanfattning

Det har redan hunnit bli mitten av veckan och jag ligger efter med uppdateringen av bloggen. Veckans första post brukar traditionsenligt bli en sammanfattning av vad som skedde under helgen och så även denna gång. Efter fredagens intervallande så var det lite lugn distanslöpning under lördagen följt av lite matshopping och lek med barnen. Därefter bar det av Farmor och Farfar för att fira just Farmor som fyllde år vilket firades på det utmärkta sättet med yakiniku-middag.

Söndagen bjöd på hiskeligt dåligt väder. Hård vind och regnet öste märkligt nog ner från skyn. I och för sig var detta positivt eftersom all snöskit som kom i fredags då smälte bort men på skissen stod det även långpass och jag våndades lite över detta. Till slut valde jag att inleda passet på band för att se om det blev lite torrare ute allt eftersom. Då det fortsatte att ösa ner så blev det faktiskt ett långpass i hemmets trygga vrå (läs: löpband). 28 kilometer rakt av är väl inget jag direkt rekommenderar men jag brukar vara bra på att behålla fokus och jobbade mig igenom passet utan direkta svackor. Hann även med att beta av en film vilket underlättade forceringen av kilometer. Totalt hann jag skrapa ihop över 14 mils löpning med två riktigt bra kvalitetspass och ett långpass.

I sedvanlig ordning avslutades sedan helgen med lite tv-spel, en liten tupplur på söndagseftermiddagen och sedan simträning för barnen.