Ny vecka, nya mil

En vecka har gått sedan det roliga beskedet om EM-maran. Jag har så klart glatt mig åt besked men samtidigt försökt ta det lite lugnt och piano för att behålla fokus på träningen som nu ska bedrivas. Benen har de senaste dagarna känts otroligt bra. Jag tror inte det riktigt beror på beskedet utan för att pollenläget mildast en aning eller så har kroppen byggt upp lite pollenimmunförsvar. Ett tecken på denna lilla miniformtopp är att alla distanspass trots ofta krävande terräng snittats in under 4:00/km. Och då har jag knappt varit ansträngd och nästan behövts bromsa mig själv.

Intervallpassen förra veckan följde samma mönster som jag haft nu ett par veckor. Detta innebar terrängintervaller på tisdagen i Polisspåret och tartanintervaller på Sollenutunavallen under fredag. Terrängintervallerna fortsätter gå riktigt bra. Fina tider som jag inte gjort tidigare i spåren. Terrängkapaciteten är ruggigt bra och jag lider lite över att det inte är Terräng-SM på vårkanten eller Lidingöloppet för den delen.

Fredagens tartanintervaller var skissade till 3x(1000 / 800 / 1200m), Pj: 200m, 3000m. Planen var att öka farten succesivt per varv under de korta intervallerna vilket jag genomförde på ett bra sätt. Men efter dessa skulle passet avslutas med en demonintervall i form av 3000m i ökande fart. Här var det mest en kamp mot skallen. 7.5 solovarv på tartan efter redan 9000m loggade intervaller är ganska mentalt tufft. Jag inledde i starttempot men förmådde inte öka farten genom långintervallen utan la mig i någon form av komfort-fart. Inte värdelöst men inte heller någon fullpoängare.

Totalt loggades veckan in på knappt 14 mil och jag känner mig både stark och sugen på kommande intervaller och tävlingar framöver. En god känsla.