2014-06-25

Midsommarfirande med extra allt

Mestadels gott att rapportera den gångna helgen från Finlandslandet och genomfört midsommarfirande. Vi reste över med nyinköpta bilen och anlände på fredagsmorgonen i Helsinki. Sedan väntade vidare bilfärd till Kanajärvi, en resa på cirka 20 mil. Denna resa gick dock både snabbt och smidigt eftersom det som ni säkert förstår är extra roligt att köra en ny bil som dessutom är utrustad med hyfsad motor.

Vi anlände strax innan lunch på midsommarafton och efter lite lunch så stack jag ut på mitt distanspass på de kraftigt kuperade grusvägarna i området. Därefter fortsatte midsommarfirandet i klassisk finsk stil och alla grundkomponenter var på plats. Trevligt sällskap, grillad mat, vedeldad sauna och naturligtvis uselt väder.

Lördagen bjöd på fortsätt kallt och ostadigt väder. Termometern orkade upp till nio plusgrader då det var dags för mig att sticka ut på veckans andra kvalitetspass. Jag har nu successivt börjat anpassa träningen mot marathon och därmed skruvat upp volymen en aning och även bytt bort ett av veckans kortare intervaller mot ett snabbdistanspass. Skissen för lördagens pass var en snabbdistanspass på 70' där farten skulle ökas progressivt. Eftersom det var så nedrans kallt och det dessutom kom ett par skurar så sprang jag faktiskt passet med tunna handskar. Mycket uppskattat. Merparten av passet genomfördes på grusvägar och karaktären på dessa var mycket kuperad. Jag ökade farten var tionde minut enligt 3:42/36/32/32/26/23/13. Mycket nöjd med både utfall och känsla under passet. Farten var riktigt bra och kontrollerad vilket i kombination med terrängen var ett bra tecken. Marathonbanan kommer att löpas fyra gånger på ett varv som innehåller en kraftig stigning så jag kommer vara noga med att försöka sköta backträningen under sommaren. Jag har ännu inte hunnit genomföra eller stärka upp uthålligheten så mycket men de inledande snabbdistanserna jag nu genomfört har verkligen gett en bra känsla.

2014-06-19

Träning och stundande Midsommar

Dåligt med uppdatering på bloggen men det innebär inte att jag ligger på latsidan, snarare tvärtom. Det är fullt upp på jobbet och då det väl är avklarat för dagen är det träning och familj som ska hinnas med. Barnens aktiviteter intensifierades med fotboll, tekniksim och sedvanliga skolavslutningar men nu är det lite lugnare på den fronten.

Träningen sedan Österåkermilen har gått riktigt bra. Snart två veckor som ser ut att landa runt 15 mil vardera. De första rekningarna från EM-banan i Zürich börjar nu trilla in i inkorgen och det är en riktigt krävande bana. Jag ber att få återkomma med lite mer djupgående analyser av den men kan direkt säga att en stor del av träningen inför EM kommer förläggas i kuperad terräng eller krävande landsvägspartier. Med hänsyn till detta kryddas ett av veckans hårdare pass upp med terrängintervaller som genomförts med gott utfall. I lördags genomförde jag även mitt första renodlade snabbdistanspass på landsväg. Det var verkligen ett bra tag sedan jag gjorde det. Passet skissades upp till knappt 18 km i progressivt ökande fart från 3:42 ner till 3:12/km. God känsla och löpningen kändes stabil. Ett bra besked om att uthålligheten är hyfsat konserverad. Dagen efter stundade det långpass som blev 29 km på två timmar blankt.

Idag är det avfärd mot Finlandslandet och midsommarfirande. Vädret visar sig verkligen inte på sin bästa sida och det är väl bara att utgå från att det kommer vara både kallt och regnigt. Desto skönare att konstatera att landstället där vi kommer spendera midsommaren stoltserar med en stilig klassisk finsk vedeldad sauna.

2014-06-11

Österåkermilen 2014

Förra veckan var ytterligare en sådan där fin vecka då det inte var fem arbetsdagar utan lite färre. Detta uppskattades så klart och i kombination med fantastiskt fint väder så blev det dubbelpepp!

Mamma Marika passade på att pipa iväg till sin syster i Danmarkslandet och således var jag ensam med barnen över helgen. Farmor och Farfar ställde dock upp och hjälpte till med lite barnpassning och lättning när jag behövde sticka ut och rasta benen på några löppass.

Eftersom jag gnisslat tänder sedan fadäsen på Bislett under Nordic Challenge så planerade jag raskt in en ny tävling. Man är som bekant aldrig bättre än sin senaste tävling så jag ville snabbt lägga NC bakom mig. I samråd med Coachen kom vi fram till att Österåkermilen skulle vara ett perfekt tillfälle att göra detta. Tävlingen hade även utlyst en stor bonus på 5000 kr till den som knäckte fjolårets banrekord (satt av Uhrbom) och föga överraskande lockade detta till sig några av de afrikanska löparna som turnerat runt i Stockholmsområdet och tävlat flitigt.

Loppet gick på lördagen och det var riktigt varmt ute med en del blåst. Bilade till loppet tillsammans med Månlopps-Frida och Coachen och värmde sedan upp tillsammans med Uhrbom som jag mötte upp vid tävlingen. Jag själv var lite osäker på hur känslan under loppet skulle vara då jag valt att inte lätta på träningen inför denna tävling. Normalt sett gillar jag inte att göra så men eftersom det nu är tio veckor kvar till EM-maran så ville jag inte kompromissa med att dra ner på mängden utan tog tävlingen som en del av veckans träning.

Lagom till start så konstaterade Uhrbom och jag att det stod fyra eritreaner (?) på startlinjen som såg lätta och snabba ut. Mycket riktigt så stampade de gasen ordentligt i början och rykte till sig en stor lucka redan på första kilometern. Jag hade 3:02 på denna första kilometer men var ordentligt akterseglad då tätklungan uppskattningsvis landade in 2:50 på den. Endast Uhrbom försökte gå med tätklungan min tvingades efter ett par kilometer släppa den. Jag tog sällskap med Umeås genomtrevlige Andreas Fahlén som jag stiftade bekantskap med redan i fjol på Enhörna Challenge

Fahlén och jag hade ett väldigt bra samarbete under större delen av loppet. Då det gick utför var Fahlén den som dikterade tempo, uppför var det jag som drog och på flacken var vi jämna. Perfekt upplägg med andra ord. Banan på Österåkermilen gick parallellt med en kanal samt en snurr inne i Åkersberga centrum. Banan bestod av ett femkilometersvarv som löptes två gånger. Mestadels fin miljö men det var väldigt knixigt med många skarpa kurvor som sabbade rytmen en del så man fick bromsa in och sedan försöka accelerera igång maskineriet igen.

Halvvägs hade jag och Fahlén 15:50 och kort innan dess hade vi plockat upp en av eritreanerna som hade tvingats släppa tätklungan. Denna eritrean bet i ytterligare någon kilometer till innan han trillade av pinnen ordentligt. Framför oss hade vi Uhrbom som referenspunkt och fram tills halva distansen hade han successivt drygat ut sitt försprång men nu under andra varvet tog vi svagt in på honom. Han var dock för långt fram för att vi skulle kunna hota honom utan jag och Fahlén fick göra upp om platserna fem och sex. Med cirka 1.5 kilometer kvar att löpa rykte Fahlén till sig en liten lucka i ett utförslöp som jag inte förmådde täta. Denna lucka kontrollerade han sedan in på det evighetslånga upploppet i motvind. Jag själv gick i mål på 31:37 och måste erkänna att jag var nöjd med loppet. Jag var primärt ute efter ett lopp där känslan var god och radera ut insatsen från Nordic Challenge och detta var precis det jag fick. Tiden var en av de absolut bästa jag gjort på 10km-landsväg. Jag har två bättre noteringar men där var nog bansträckningen inte korrekt. Här var banan kontrollmätt och med tanke på lite blåst men framför allt alla skarpa kurvor som präglade banan så var jag nöjd med tiden. Dessutom hade jag inte dragit ner på träningen innan tävlingen vilket också var ett skönt formbesked. Väldigt skönt också att få sällskap och sparring under loppet med Fahlén, utan honom hade det blivit mycket sololöpning och säkert hade tiden blivit lidande då.

Längst fram var det tre eritreaner som gjorde upp om segern och till slut var det Robel Fsiha som vann på tiden 30:18 och därmed fick lite extra dollares med sig hem. Uhrbom in på fjärdeplats och Fahlén som femte man. Månlopps-Frida vann även damklassen i stor stil och visar att hennes form är god inför EM senare i sommar. Även hon belönades med en stor prissumma som bonus för det nya banrekordet hon satte. Efter prisutdelningen uppe på scen grävde jag och Fahlén igenom våra 'prispåsar'. Ett sittunderlag, en vattenflaska och en frottéhandduk. Men sist men inte minst även ett lite kuvert. Fahlén sken upp och brast ut:
- Det är kuverten man vill ha!

Vi var dock lite snopna när vi båda konstaterade att vi vunnit ett presentkort till en Pilates- och yogakurs. I Åkersberga.

Resultaten »

2014-06-02

Minimaran 2014

Venla på språng!

Jag ligger efter med mycket på bloggen. Svårt att hinna med allt på jobb, träning och alla aktiviteter som berör familjen. Jag börjar i bakvänd ordning. Eller nåt sånt. Helgens höjdpunkter bestod av Stockholm marathon och Minimaran dagen efter.

Det har känts extremt märkligt att inte vara totalt helhispig dessa sista veckor av maj månad. Att tolka kroppens alla signaler, att hoppas att de sista nyckelpassen sitter och indikerar begynnande toppform och att inte oroa sig för skador och sjukdomar. Allt sådant har jag varit nästan helt förskonad från. Mindre press och mer fokus på träningen. Att inte ställa upp i Stockholm marathon har skapat lite blandade känslor. Till viss del lättnad och lite glädje över att det inneburit att jag faktiskt tagit en plats i EM-laget, något som jag är oerhört laddad och hedrad över. Men samtidigt är Stockholm att av årets absoluta höjdpunkter och dessutom svenskt mästerskap i marathon. Detta är loppet man som marathonlöpare i Sverige verkligen vill lyckas i och stödet utmed 'hemmaplan' är alltid stort.

Men som sagt, i år tog jag mig in till tävlingen löpandes och mötte upp Uhrbom vid starten. Tillsammans saxade vi runt utmed banan och hejade på löparna och gav dem lite passertider. Vad gäller den svenska tätstriden för herrarna så blev den lite av en besvikelse. Det var en ganska anonym tävling där ingen stack ut ur mängden. Med tanke på de väldigt goda yttre väderförhållandena så var medaljtiderna överraskande svaga. Bland damerna var det dock desto bättre och det noterades hela 16 kvinnor under sub3 vilket måste vara ett rekord i Stockholm marathon sammanhang.

Dagen efter var det dags för nästa löphöjdpunkt: Minimaran. Venla och Elias hade båda sprungit bra i fjol och senast på Kungsholmen runt så förhoppningen om framskjutna placeringar fanns på plats. Venla inledde tävlandet i F07-klassen. Hon sprang 1170 meter och låg på runt tionde plats vid halva sträckan där jag stod och fotade. Sedan avancerade hon i fältet och sprang in som sexa i hård spurtstrid om femteplatsen. Väldigt roligt för henne och hon har sådant lätt och fint löpsteg. Man kan bli avundsjuk för mindre!

Ros och pokal. Venla gillade rosen mest!

Någon timme senare var det dags för Elias att springa i P10-klassen och distansen 2310 meter. Jag stod placerad på två ställen utmed banan och för att fota. Elias hade dock ingen lyckad dag i spåret och kom aldrig riktigt in i tävlingen. Bara att ta nya tag och komma igen.

Elias hade en dag när löpningen inte stämde.

Minimarans kämparinstats stod nog den här tjejen för!