2014-07-21

Träningsläger på Öland

Länge sedan senaste uppdateringen, ber om ursäkt för det. Men jag har inte legat på latsidan under denna bloggtorka, det har tränats en del. Dagen efter det att jag hade stämplat ut för semester från jobbet så var det avfärd mot Ölandsön och en veckas träningsläger där. Lite speciellt på många sätt och vis då jag aldrig varit på läger tidigare, åtminstone inte löpträningsläger. Efter en kortare distansrunda på hemmaplan satte sig familjen in den nyinköpta bilen och satte kurs mot Öland. Jag är inte direkt någon entusiast när det gäller längre bilfärder. Men den nya bilen med dess v6:a och komfort samt En man som heter Ove i bilstereon gjorde resan ganska angenäm trots allt. Vi anlände sent på kvällen och efter det att barnen lagt sig hann jag med ett kortare distanspass.

Vi bodde i en stuga som vi hyrde av David Nilssons föräldrar och bodde fantastiskt bra. Senare samma kväll anlände Coachen och Månlopps-Frida som tidigare samma dag vunnit sitt första SM-guld på SM-milen nere i Malmö. Tillsammans lade vi upp lite träningsskisser för den kommande veckan och alla mil som skulle loggas.

Lägret inleddes direkt med ett aningen tuffare pass. Det blev ett långpass med insprängda fartökningar sista timmen. Efter en timme med distans var det sedan 4x10’ @3:20 med 1km pausjogg <4:00/km. Trots besvärande blåst och riktigt regn och rusk under mina farthöjningar tog jag mig igenom passet kontrollerat. Skönt med en riktig genomkörare direkt för att sparka igång lägret.

Senare under dagen anlände David Nilsson med ett leende på läpparna då även han tävlat med gott resultat på SM-milen. David och jag har genom åren tävlat otaliga gånger mot varandra så vi är inte helt obekanta. Men detta var första tillfället jag hade att lära känna honom ordentligt. Och det ska sägas utan omsvep att anledningen till att lägret på Öland faktiskt blev så pass bra som det faktiskt blev var mycket Davids förtjänst. David axlade ansvaret som löpguide i sina hemtrakter på absolut bästa tänkbara sätt. Under veckan skrapade jag ihop nästan 20 mil och nästan alla dessa löptes på nya bansträckningar med varierande underlag och otroliga vyer. Mer om detta senare.

Måndagen bestod av två distanspass på ganska (åtminstone för mig) krävande terräng och trailspår. David gled genom dessa som en hal liten vessla medan jag som gärna vill se var jag sätter fötterna hade lite mer besvär med detta underlag. Hur som helst mjukt och absorberande och skonsamt för ben och leder.

Tisdagen blev en dag med tajt tidsschema. Först inledde jag dagen med ett ganska tidigt kvalitetspass. Anledningen till den lite tidigare starten för passet var att lära kroppen smaka på hård belastning direkt på morgonen eftersom EM-maran (och de flesta utlandsmarorna för den delen) startar tidigt. Jag och David värmde upp tillsammans innan intervallpasset sparkades igång. Skissen var satt till 4x4 km med 1 km pausjogg. David hängde med på den första som uppvärmning till hans tävling (Victorialoppet) senare under kvällen. Farten skruvades upp enligt 3:29/17/17/16 och pausjoggen hölls strax under 4:00/km.

Kort efter passet packade familjen in sig i bilen och åkte ner till Borgholm där Victorialoppet skulle hållas. Barnen ställde upp i två juniorklasser och gjorde så med stor framgång. Venla vann sin klass över 1500 meter i kamp mot ett år äldre tjejer efter en fantastisk spurt på upploppet. Inne på idrottsplatsen låg hon tvåa en bit efter ledartjejen men upploppet är nästan 300 meter långt och där kan mycket hände. Venla hade disponerat sina krafter perfekt under loppet och lade på en ruggig spurt, gick ikapp ledartjejen och distanserade henne på sista 100 meterna. Att skrika sig hes som hejarklack och dessutom sköta kameran är minsann inte så lätt som man kan tro. Direkt efter Venla var det dags för Elias att ställa sig på startlinjen. Elias tävlade på 2000 meter och gjorde även han ett bra lopp. Han öppnade kontrollerat och kunde sedan jobba sig upp successivt i fältet och kom in som tolva i loppet efter en bra spurt på slutet. Barnen nöjda både med prestation och glass som de fick direkt efter loppet.

Onsdagen och torsdagen blev två distansdagar med knappt 30 km. David som sprang in som tvåa efter en riktigt bra prestation på Victorialoppet, tog oss runt på Ölands västkust och vi hade fantastiska miljöer och vyer att vila ögonen på under loppet. Jag har svårt att beskriva det hela men bansträckningarna var otroligt inspirerande och sällskapet minst lika trevligt. Extra trevligt blev det när det framgick att David precis som jag varit en gammal tv-spelsräv och vi kunde snacka gamla härliga spelminnen under passen. Sånt är jag minsann inte bortskämd med. Säga vad man vill om alla trevliga löpare jag tränat med genom åren men så mycket tv-spel har det inte diskuterats så mycket under dessa rundor.

På fredag var det dags för ett dubbelblock. Denna grundbult i marathonförberedelser. Två pass på en och samma dag som summeras upp till ungefär en marathonsträcka och där en ansenlig del av dessa kilometer avverkas i ett tempo som är nära tävlingsfarten. David hade dessvärre lämnat Öland för sitt boende i Stockholm så jag fick köra majoriteten av dessa två pass solo. Det första passet som kördes strax efter frukost var 35’ i ökande fart från 4:10->3:50. Därefter var det tre stycken längre intervaller på schemat enligt 5/4/3km i ökande fart enligt 3:29/23/19. Pausjoggen mellan dessa var 2’ @4:00. Sammanlagt 23.5 km för passet. Direkt in i duschen, käk och sedan lite lyx med tupplur innan pass två skulle avverkas några timmar senare. Det andra passet bestod av 30’ @3:54 och sedan 5x2km @3:29/25/22/19/19. Pausjoggen under dessa var ganska rask, 2’ @3:52. Passet summerades upp till 21 km vilket totalt gav 43.5 km för dagen. Nöjd med båda dessa pass som dessutom avverkades i svidande sommarvärme med pressande solsken från en molnfri himmel.

Hemresan från Öland skedde lite oplanerat på fredagsnatten. Hemkomst 04:00 på lördagsmorgonen och jag var rätt nerkörd i skorna under lördagens och söndagens distanspass. Totalt sett fick jag ihop nästan 20 mil under lägret med både långpass, intervaller, fantastiskt väder, sällskap och miljöer. Med andra ord ett nedrans bra läger och känslan är att träningen bet på bra. Tre hårda träningsveckor återstår nu innan det ska lättas lite innan EM-maran.