2014-09-25

Nära nu

Det drar ihop sig till ett nytt Lidingölopp. Det har varit tyst på bloggen men jag har ändå borrat på med träningen. Sakta men säkert har baksidan blivit starkare och starkare och i samband med det har intensiteten kunnat skruvas upp på kvalitetspassen.

Jag har kört en hel del terrängintervaller i Ursviksterrängen där det gått riktigt bra. Tiderna jag presterat på dessa visar på ungefär samma resultat som i fjol då jag hade mycket god och uppskattad sparring av Fredrik 'Ullevi' Johansson. Att gneta på solo i backarna är dock inte lika enkelt, det är mentalt tyngre att hålla fokus genom passen ensam och inte ha någon rygg att gå på eller någon som flåsar en i nacken.

Utöver långa och lite kortare terrängintervaller har jag loggat bra med mängd, mellan 150 till 130 km. Detta borgar för en god grund och har bara kroppen lyckats absorbera lite av de hårdare passen så borde det finnas lite löpning att krama ur kroppen på lördag. Det enda som sagt som oroar är hur baksidan kommer reagera på 30 hårda kilometer i Lidingöterrängen. På lördag eftermiddag vet jag svaret.

Annars är det ganska fullt upp på jobbet med många nya arbetsuppgifter. I skrivande stund befinner sig hela företaget på en knapp veckas seglarkonferens i Kroatien och dess skärgård. Självfallet väldigt lockande att följa med och som ni säkert förstår var det inget lätt beslut att stanna hemma men men suget efter Lidingö var för stort.

2014-09-08

Terräng och nya rutiner

Lång tid sedan senaste uppdateringen. Anledningen till detta har varit många. Främsta kanske kan tillskrivas tomheten efter EM-maran och besvikelsen över att tvingas bryta. Den andra anledningen är nog jobbet skyldig till. Ny befattning på jobbet med nya och utmanade arbetsuppgifter. Väldigt stimulerande och spännande men samtidigt mycket nytt att sätta sig in i vilket sabbat löprutinerna en aning som är ack så nödvändiga om träningen ska kunna rulla på så smärtfritt som möjligt.

Hur som helst så har jag ändå skött träningen hyggligt trots detta. Baksidan har dock under tre veckor sedan uppstarten efter maran besvärat mig en hel del. Jag har bitvis haft ganska ont vilket hämmat löpningen så jag tvingats ställa in de hårda kvalitetspassen. Distansen har jag dock loggat pliktskyldigt och det känns trots allt som om grunden är riktigt god.

De senaste dagarna har dock baksidan sakta men säkert rättat in sig i ledet och jag har faktiskt kunna genomföra två hårdare pass. På onsdagen var det ett backintervallpass på bandet enligt 2x6km, 4km i varierande farter mellan 3:30-3:15/km och lutningen +0.5 till +3. Under helgen hade familjen två underbara dagar vid sommarstugan i Salastaden. Solen värmde och sken och vinden var svag. Nästan helt perfekta yttre förhållanden för både löpning och återhämtning med grillning och sauna. På lördagen körde jag 12 km snabbdistans på fina grusvägar i 3:30/km och avslutande sedan med fem stycken tusingar i ökande fart från 3:19 ner till 3:04/km. Bra känsla under passet som visade att det trots allt finns lite speed och terrängkapacitet i benen. Söndagens långpass genom Salaterrängen var även det en riktig räkmacka när höstlöpningen är som bäst. Min förhoppning är att jag nu i två veckor kan träna på som vanligt och logga några riktigt hårda terrängpass i Ursvik så att fokus och form är på topp till Lidingöloppet.

Efter hemkomsten från Zürich har även Dottern men tagit klivet upp till första klass. Venla var riktigt laddad till sin första skoldag och det var fantastiskt kul att höra om hennes dag vid skolbänken. Så här skrev jag när Elias började i skolan:
Första skoldagen

Så här såg Elias ut innan sin första skoldag.

Och så här såg Venla ut vid sin första skoldag. Och ja. Jeansjackan är både återanvänd och populär hos barnen.